som med sitt blixtrande snille drog ut på vi-
kingatåg mot all uselhet i verlden, skonings-
löst, fruktanslöst. Kunde han undgå sin lön
— martyrens öde! . I fängelse diktade han si-
na Göthamanna sånger,, och han dog lands-
flyktig. Stolt var hans ande och ej fri för
öfvermod; men hans förakt var det rätta, och
hans kärlek den rätta också. En engel kunde
kyssa blad, som han skrifvit.
Dalsland, fordom Markerna, österut från
Bohuslän, har en vänligare natur än detta, och
särdeles norrut, romantiska sköna dälder, sjöar
och berg; men folket har tycke med Bohus-
läns folk i dess oroliga, stridslystna lynne.
Markmännernav och deras qvinnor hade i
fordna dagar icke godt rykte för fridsamhet.
Och här lefva ännu bondeslägter, som beröm-
ma sig af att härstamma från Jättarne och äf-
ven röja karakteren af jätteafkomma i lynne
och gestalter. Så Håbollingarnes rika, stolta,
groflemmade, rödhåriga, stridslystna slägt. I
andra delar af landet har bildningen och fliten
mildrat sederna, och väfnaderna äro här, lik-
som i flera härader af Westergötland, en be-
tömmelse för landets qvinnor.
Dalsland, Westergötland och Wermland om-
gifva Wenern; störst af svenska insjöar, vigtig
för provinsernas inbördes handel, namnkunnig
för skönheterna och de fordna striderna på dess
kuster. IT öster öfver gränsen emellan Svea
och Göta land stryker den stora skogen Ti-
veden — med dess höga ås, Getaryggen, —
fram, efter hvilken: man fordom delade Sverge
i Sunnanskog och Nordanskog. Och här,inordan-
skog, norr om Westergötland, möter oss Nerike.
Vi uppstiga nu, (ty uppåt går vår fård) inom