som med sitt blixtrande snille drog ut på vikingatåg mot all uselhet i verlden, skoningslöst, fruktanslöst. Kunde han undgå sin lön — martyrens öde! . I fängelse diktade han sina Göthamanna sånger,, och han dog landsflyktig. Stolt var hans ande och ej fri för öfvermod; men hans förakt var det rätta, och hans kärlek den rätta också. En engel kunde kyssa blad, som han skrifvit. Dalsland, fordom Markerna, österut från Bohuslän, har en vänligare natur än detta, och särdeles norrut, romantiska sköna dälder, sjöar och berg; men folket har tycke med Bohusläns folk i dess oroliga, stridslystna lynne. Markmännernav och deras qvinnor hade i fordna dagar icke godt rykte för fridsamhet. Och här lefva ännu bondeslägter, som berömma sig af att härstamma från Jättarne och äfven röja karakteren af jätteafkomma i lynne och gestalter. Så Håbollingarnes rika, stolta, groflemmade, rödhåriga, stridslystna slägt. I andra delar af landet har bildningen och fliten mildrat sederna, och väfnaderna äro här, liksom i flera härader af Westergötland, en betömmelse för landets qvinnor. Dalsland, Westergötland och Wermland omgifva Wenern; störst af svenska insjöar, vigtig för provinsernas inbördes handel, namnkunnig för skönheterna och de fordna striderna på dess kuster. IT öster öfver gränsen emellan Svea och Göta land stryker den stora skogen Tiveden — med dess höga ås, Getaryggen, — fram, efter hvilken: man fordom delade Sverge i Sunnanskog och Nordanskog. Och här,inordanskog, norr om Westergötland, möter oss Nerike. Vi uppstiga nu, (ty uppåt går vår fård) inom