för insändaren att få utgjuta sin harm mot de ita lienska artisterna, hvilkas framgångar, som man vet på vissa håll icke betraktas med synnerligen blids ögon. Derom är ingenting att säga: den bildade allmänheten har uttalat sin opinion om italienarne och så beskaffade utfall, som det ifrågavarande, skole snarare gagna än skada dem. För öfrigt förklara insändaren, att de buketter m:ll Bergnehr erhöll w orkestern, ursprungligen kommit från amfiteatern och ej, såsom vi uppgifvit, blifvit i första hand gifnc af kapell-ledamöter. Vi lemna insändarens förkla ring i dess värde; huru mycken trovärdighet mar kan tillägga honom, synes af det följande. Insändaren beskyller oss nemligen ock att hafva insinue rat, det dessa buketter blifvit betalde, och denncö beskyllning innebär eh osanning af den infamastc art. Kan man i vårt yttrande, att de flesta buketterna upprunno från orkesterns eljest så törnbevuxna mark, uppleta någon dylik insinuation? elle uti vår anmärkning, att kären ej förgäfves bä namnet hof-kapell? Den innefattar, som man fin ner, en anspelning på den courtoisie, som vanliger åtföljer hofcharger, och något annat lärer väl svår ligen kunna härledas derifrån. Något vidare angå ende orkestern förekommer ej i recensionen. — Mar finner häraf, att insändarens beskyllning jemte sir låghet tillika är alltför oskickligt uppfunnen för at kunn2 missleda, oeh vårt upptagande häraf har endast skett med afseende på de läsare, som ej känna vår recension eller erinra sig uttrycken deri. De är bedröfligt att finna artikeln undertecknad utal en ledamot af kongl. hofkapellet, ehuru vi ärc långt ifrån att anse den såsom ett uttryck af kårens tänkesätt. Nämnde ledamot har endast komprometterat sig sjelf, och för framtiden skulle han göra väl uti att erinra sig, att den, som uppträder: mec offentliga anföranden, väl kan ursäktas för misstag men ej för uppsåtlig osanning, om icke möjligen nå gon gång af medlidande med dess dumhet. —U—