för insändaren att få utgjuta sin harm mot de ita
lienska artisterna, hvilkas framgångar, som man vet
på vissa håll icke betraktas med synnerligen blids
ögon. Derom är ingenting att säga: den bildade
allmänheten har uttalat sin opinion om italienarne
och så beskaffade utfall, som det ifrågavarande, skole
snarare gagna än skada dem. För öfrigt förklara
insändaren, att de buketter m:ll Bergnehr erhöll w
orkestern, ursprungligen kommit från amfiteatern
och ej, såsom vi uppgifvit, blifvit i första hand gifnc
af kapell-ledamöter. Vi lemna insändarens förkla
ring i dess värde; huru mycken trovärdighet mar
kan tillägga honom, synes af det följande. Insän-
daren beskyller oss nemligen ock att hafva insinue
rat, det dessa buketter blifvit betalde, och denncö
beskyllning innebär eh osanning af den infamastc
art. Kan man i vårt yttrande, att de flesta bu-
ketterna upprunno från orkesterns eljest så törnbe-
vuxna mark, uppleta någon dylik insinuation? elle
uti vår anmärkning, att kären ej förgäfves bä
namnet hof-kapell? Den innefattar, som man fin
ner, en anspelning på den courtoisie, som vanliger
åtföljer hofcharger, och något annat lärer väl svår
ligen kunna härledas derifrån. Något vidare angå
ende orkestern förekommer ej i recensionen. — Mar
finner häraf, att insändarens beskyllning jemte sir
låghet tillika är alltför oskickligt uppfunnen för at
kunn2 missleda, oeh vårt upptagande häraf har en-
dast skett med afseende på de läsare, som ej känna
vår recension eller erinra sig uttrycken deri. De
är bedröfligt att finna artikeln undertecknad utal
en ledamot af kongl. hofkapellet, ehuru vi ärc
långt ifrån att anse den såsom ett uttryck af kårens
tänkesätt. Nämnde ledamot har endast kompromet-
terat sig sjelf, och för framtiden skulle han göra väl
uti att erinra sig, att den, som uppträder: mec
offentliga anföranden, väl kan ursäktas för misstag
men ej för uppsåtlig osanning, om icke möjligen nå
gon gång af medlidande med dess dumhet.
—U—