upphörde, hvarföre antalet al dem som 1847 saknade utmätningstillgång ökades till 3,961. Lägges bärtill antalet af de för fattigdom icke debiterade 647, så blifva de utfattige i uppbördstrakten 4,608, hvilket, af hela folkmängden öfver 45 år, 10,647 personer, gemenskapen af garnisonen oräknad, gör öfver 43 procent, således nära hälften: Ifrån år 1842, då denna procent var 29, ökades den till och med 1846 med 7 procent, hvaraf tillökningarna hä danefter kunna ungefärligen bedömas: Ett annat bevis på tänkesättens förbättring är: att afgiften, som vid förra koleran. utkrafdes, ätven jemte afgifter å andra bevillningsartikeln, med personliga afgifter, lika höga för den fattigaste betalares usla person, som för millionärens dyrbara, nu har blifvit fastställd att utgå endast med vissa skillingar af andra bevillningsartikeln. Häraf har man anledning att förmoda , det nutiden är en öfvergångsperiod, från hedendomen i beskattningsväg, till en med kristna läran mer öfverensstämmande skattefördelning. När fattigvårdsafgiften nu snart kommer att bestämmas, får man visshet härom. Troligen är det sista gången som fattigvårdsafgiften, såsom hittills, blir fördelad, så att man hädanefter får glädja sig åt, att den der fula egennyttan, som så alltför ofta i svenska historien framvisat sina vedervärdiga former, nu för alltid försvunnit. Detta hoppas ins. äfven af det skäl, att vederbörande efter all anledning skola anse det vara synd i, att gifva den välmenande författaren till ett i D. A. nyligen, åt municipalinrättningarna gifvet beröm för en oegennytta upphöjd öfver hvarje skymt af misstanka, en så bastant dementi, som den skulle blifva, att taxera fattigafgiften såsom hittills, och underlåta att på behörigt sätt göra framställning om nödvändigheten och rättvisan af, att erhålla andra grunder för uttaxerandet af kurhusafgiften, hvilken nu utgår endast med personliga afgifter; ett taxeringssätt som kunde hafva varit passande för tusen år sedan, men som är alldeles opassande i kung Oscars tid, då början till näringsfribet infördes, och arbetarne erhöllo samma rättigheter som mästarne, och nästan alla öfrige skattskyldige, till och med storprocentare, att slippa betala utskylder, när in-s gen, utmätningstillgång var synlig. Annu ett skäl för ogillandet af de tryckande personliga afgifterna är, att fattigoch kurhusafgifterna för nästa år komma att ökas; dels i följd af den årligen så betydligt tilltagande mängden af dem, som ingenting kunna betala, hvilket ökar afgifterna för den återstående delen af betalande; dels ock, i följd af de förluster fattigvården och kurhuset lidit genom uppbördskontrollkontorets sätt att tolka författningarnas klara ordalydelse; så framt ej fattigvården skulle, med anledning af Handelsbalkens stadgande, erhålla förmånsrätt till det som kommissariernas löftesmän så godhetsfullt betalt). Sluteligen har man också en anledning till skatteökningen deri, att man nu tyckes-börja hysa någon tvekan vid, att svälta de hungrande redlige som sakna arbetsförmåga, värre och under längre tid, än brottslingen som straffas med svält; isynnerhet som första och hufvudsakligaste orsaken till de meddelöses så ofta inträffade nöd endast torde vara den, att de påtit sig födas af föräldrar, som hvarken kunnat gifva dem rikedom, eller med förmögne vänners biträden skaffa dem lärdom och fördelaktiga befattningar, under hvilka omständigheter de nu late, Jastbare och fattige skulle hafva blifvit flitige, dygdige och rike, samt kunnat med styrka bekämpa de svaga, uthungrade, och med talang utmåla deras alla fel och förseelser. Ett närmande till rättvisa emot de obemedlade visar sig äfven vid bestämmandet af grunderna för skolafgifternas debitering, i Storkyrkooch Ladugårdslands församlingar, men också endast i dessa. Afgifterna äro fastställda att utgå med vissa skillingar af första och andra beviliningsartiklarna. De personliga afgifterna äro här så anordnade att de knappt märkas. Detta ger godt hopp för framtiden, ty det är redan något att man söker dölja dessa af-!i gifter. Allmänheten bör emellertid med tacksamhet erkänna alla de medborgares ädla bemödanden, hvilka med uppoffring af egna fördelar bidragit dertill att de personliga afgifterna blifvit alldeles ogillade vid koleraafgifien, och nästan osynlige vid de tvenne församlingarnas skolafgifter. I Ladugårdslands församling har ännu en annan bättring skett. Församlingen, som i en lång följd af år valde revisorer, hvilka mycket välment tackade, dechargerade och komplimenterade — äfven då de uthungrade uslingarna dogo på gatorna, och nämnden hade pengar öfver af årsanslaget — och lika välment förbisågo de påtagligaste anmärkningsanledningar; denna församling har nu valt revisorer, som! verkligen reviderat, gjort anmärkningar och framställt förslag till förbättringar. Revisorerne anmärka: alt traktens uppbördskommissarie — nu flyttad till en: annan uppbördstrakt — för uppbörden af fattighusafgiften sig til godo beräknat 6 procent, till och med för den del af uppbörden som icke betalas, Härjemte upplysa revisorerne, (att uppbördskostnaden, jemte. ett arfvyode till brandvaktsadministrationens kamrer, uppgått till 150 rdr. Insändaren får härvid upplysa: att förra uppbördsmannen i många år verkställde uppbörden för endast 33 rdr 46 sk. årligen, äfven innan böter för försummad betalning egde rum; att han sedermera kunnat — som han påstår — erhålla 6 procent af det influtna, men vid närmare eftersinnande fann 35 procent vara tillräcklig ersättning för det obetydliga besväret med endast 420 debetsposter, alla af annan person uträknade, samt att denne uppbördsman mycket säkert-stadnat qvar vid sysslan, om han, af den som emottog medlen, hade erhållit egenhändiga qvittencer å det levererade, eller fått insätta det å nämdens i banken egande räkning. — Hade desse, som det synes, icke obilliga fordringar blifvit medgifna, så hade hela uppbördskostnaden endast blifvit omkring 445 rdr — detta vitsordas af räkenskapen — och skillnaden 53 rdr hade varit tillräcklig för ett års svältkost, sådan den nu gifves åt en usling å försörjningshuset. — Detta sätt att förvalta fattigmedlen kan icke läggas de sednast invalde nämndsledamöterne till last, emedan de, af de här uppgifna förhållanden, icke kunnat ega kännedom; om ran undantager den utgifna procenten för hvad som icke influtit, hvilket misstag nog blir rättadt, och hyad fattighuset förlorat, återfordradt. En dylik medgörlighet emot vänner och själsfrän) Vid de förra balancerna blefvo löftesmännen, genom domstols beslut, frikallade från betalningsskyldigheten, sedan de visat, att fel egt rum vid kontrollen. Allt blef efterskänkt — och de skattskyldige fingo betala, och desse betalte villigt, helst det försnillade, som skulle ersättas, ej blef synligt på debetsedlarna. Derefter, en tid bortåt, var man mycket noga med tillsynen; gjorde anmärkningar om någon uppbördsman hade lefvererat mindre än hvad kalkylerna med hänseende till uppbördssummorna och de öfriges lefvereringar, angåfvo. Men derefter började handelskollegium finna besvärligt att under uppbördsstämmorna anteckna betalningarna; begärde och erhöjl tillstånd att slippa besväret, gifva hvilken summa som heldst vara under stämman influten. Kontrollkontoret å sin sida fann tillsynen vid uppbördsjournalerna och lefveoch derefter kunde uppbördskommissarierneupp-4 hy fa mm TAP 4 AA REA faror sam l-E-orikcie S Yv: d Å Mm Bu Wes a pv Brr orre NN DA SN FÅ AO SR --—— J DT INN A OG OO. 7A 0 mel FO