stämde kapten Stjernsvard och ingemor Ho0ogner. Hr Torslow sökte i ett längre föredrag; som till slut bemöttes med bifall, erinra om hvad i sällskapet förekommit alltifrån den tid nya förslaget sistlidne år framkorn; han framdrog åtskilliga förslagets brister, och visade lämpligheten af den föreslagna förklaringens öppna afgifvande. Hr Stjernsvärd bestred väl öj förslagets brister, men kunde ej deraf komma till samma åsigter som den föregående talaren, då möjligen sådana omständigheter kunde inträffa, att Riksens Ständer böra antaga det såsom utbyte mot det närvarande oefterrättliga representationssättet; hvarföre han ansåg sig böra afstyrka allt uttalande af gillande eller ogillande omdömen öfver det förslaget; förklarande sig icke vilja deltaga deri, förrän man åtminstone hunnit inhemta den opinion, som vid reformmötet i Örebro kommer att uttala sig. Revisor Stenberg uppmanade den föregående talaren, som väl sagt att man ej borde uttala en opinion om det hvilande förslaget, men ej anfört något egentligt bevis hvarföre, att låta sällskapet höra de skäl, hvarpå han grundade sin åsigt. Häradshöfd. Söllscher förklarade hvarföre han varit skiljaktig från bestyrelsens pluralitet och trodde, att man icke borde för det närvarande afgifva någon sådan opinionsyttring som blifvit föreslagen mot förslaget, utan endast förklara sig vidhålla programmets hufvudprinciper. Ordföranden fästade sällskapets uppmärksamhet på den rörelse, som i detta ögonblick genomgår hela vår verldsdel; de stora principer, hvilkas verkliggörande i statsformer och statsförfattningar åsyftas; de uppoffringar, som af folken i detta afseende göras; han frågade om man kunde tro, att ej samma känstor, samma behof, förr eller sednare måste respekteras i vårt land? Han frågade, om väl de grunder, hvarpå det hvilande förslaget blifvit utfördt, motsvarade dessa stora principer och om dermed, ens på det aflägsnaste, öfverensstämde en sådan utportionerad valrätt, en så olika valbarhet, så invecklade valsätt, en så söndrande kammarbildning, 0. s. Vv. som förslaget innebar. Han trodde, att då sällskapet ej sänder deputerade till Orebro, blef det af ännu större vigt att det uttalade sin tanka om förslaget, liksom några andra reformföreningar redan gjort. Han hoppades, att en sådan opinionsyttring från så många reformsällskaper skulle anses säsom en varning för dem, hvilka i Örebro komma att behanlla den stora nationalangelägenheten, att med noggrannhet pröfva densamma; och han trodde således, att nu vore hög tid att förklara sig. Grosshandlanden Schartau ansåg någon opinionsyttring af sällskapet nu vara opåkallad, både i afseende på sällskapets program eller regeringens förslag. Det förra var en gång antaget. Man hade ej ifrågasatt förr än nu, dess förändrande. Beslut derom var ej för tillfället i fråga. Det bestod alltså såsom sällskapets allmänna åsigt. Hvad förslaget angick, ansåg talaren dess förkastande så gifvet, att det ej var värdt spilla många ord derpå, och han ansåg sällskapet icke nog talrikt, icke nog betydande, för att genom .sin opinionsyttring kunna inverka på Örehromötet. Han hade hört ordet varna, yttras; men hade för mycken respekt för ett möte af valda deputerade från nästan alla landets reformsällskaper, för att anse ett litet antal här församlade böra intaga en sådan öfverlägsen ställning, 0. s. v. Ordföranden ansåg sig böra erinra derom, att möjligen ett oegentligt uttryck blifvit af honom begagnadt; men att då han endast yttrat det i samband -med skyldigheten af en noggrann pröfning, hoppades han att ingen skulle missförstå honom. Hr Hedlund förenade sig i åsigten, att sällskapet skulle uttala sin opinion om förslaget. Hr Stjernsvärd instämde med hr Schartau. Hr Trägårdh yttrade, att alla de representationsförslager, som hittills varit i fråga, underlåtit att gifva arbetsklassen valrätt. Så hade äfven sällskapets program gjort. Deremot trodde han sig se början till ett erkännande deraf i det hvilande förslaget; och han hoppades att derigenom skulle framdeles arbetsklassens valrättighet kunna bättre skyddas, än under nuvarande ståndsrepresentation. Sedan hrr Hedlund och Schartau åter yttrat sig och proposition ofta yrkats, föreslog ordföranden sällskapet att först afgöra: huruvida sällskapet ansåg någon opinionsyttring, såväl angående sällskapets program som öfver det hvilande representationsförslaget, för det närvarande icke vara nödig,. Då det befanns, att en öfvervägande pluralitet icke delade denna mening, anmälde hrr Schartau och Stjernsvärd, att de icke ämnade deltaga i det blifvande beslutet angående bestyrelsens utlåtande; hvarpå ordföranden framställde, såsom proposition, bestyrelsens här ofvan meddelade tillstyrkande, att sällskapet skulle förklara sig för sin del icke vilja understödja det hvilande representationsförslaget, då kontrapropositionen blef hr Söllschers särskilda mening. Den öppna voteringen, hvari 60 personer deltogo, utvisade, att sällskapet, med undantag af endast några få röster, biföll bestyrelsens utlåtande. Derpå tillkännagafs, att bestyrelsen icke kunnat medhinna att. algifva utlåtande angående föreslagen förändring i sällskapets program, hvåd detaljer för valrätt och valbarhet angå; hvarefter sammankomsten afslutades. — Vid Nyköpings reformsällskaps tredje sammankomst sist. fredag utsågs till sällskapets ombud vid reformmötet i Örebro possessionaten hr G. Bernhardt på Torp, samt till suppleanter, i händelse af förfall, magasinsförvaltaren hr G. Mcurck och rådmannen hr P. E. Winge. Sällskapet ville icke fastställa någon instruktion för den valde: men, på det ombudet skulle bestämdt veta på hvilken ståndpunkt sällskapets åsigter i representationsfrågan befunno sig, förklarade de närvarande enhälligt, att de icke funnit skäl för ett a do Lo sn IA fPeösuslanat utan I Ah för