Andersson och socknenämnden upprättade, i sockne-1s
stämman den 27 nästl. Februari upplästa, samt afir
en,: sannolikt missledd och, som det säges, sig nujv
Angrande och till annan öfvertygelse kommen, plu-t
ralitet, gillade förslaget till nytt fattigvårdsregle-js
mente i Tanums socken, inom den nu bestämda fa-1
talietiden hos Konungens befallningshafvande anförals
besvär. Att aflemna handlingar och kassa medan!l
den gamla fattigförsörjningsinrättningen ännu fort-t
far och en ny ännu fcke blifvit gillad, antagen och1
fastställd, är, likasom Pål Anderssons klagoskrift,!!
den mest förvända anticipation. De i samma skrift l
mot mig, såsom pastor, förebragte beskyllningar äro
ock lika så sanningslösa och falska och följaktligen!s
obestyrkte, som illvillige, oförskämde och förnär-s
mande. Jag har aldrig motarbetat, utan fastmers
alltid sökt att befordra och genomdrifva det jag, äf-!f
ven i kommunalt afseende, ansett vara rätt och gag-l.
neligt; icke heller har jag någonsin vägrat att låtas
afskrifva och med min vidimation förse sockenstäm-
moprotokoll, då man det i laglig och rätt tid be-ls
gärt. Att jag, såsom boställsinnehafvare, med fat-c
tigförsörjningen mycket betungad, och många medis
mig, icke kan gilla det af Pål Andersson och med-l:
arbetare sammanfösta, okloka och skadliga förslagj.
till fattigvårdsinrättning, i stället för den gamla,li
torde, som jag tror, väl komma att gillas, då till-!1
ernade besvär öfver sockenstämmobeslutet komma!
att af höglofl. landshöfdingeembetet granskas och be-
dömas.
Tiggeri och bettlande skall ovilkorligen afskaffas;
men detta kan naturligtvis ej ske förr, än i och ge-
nom en annorlunda inrättad fattigförsörjning, på
hvilken Tanums sockenboar väl med fästadt afseen-
de å 28 i kongl. förordningen, en längre tid ar-
betat, men med hvilken de, till följe af ogillade för-
slag, dock ännu icke kunnat komma till stånd.
Att i förargelsen öfver motgång och besvärligheter,
dem man måhända sjelf vållat, vilja i förtid från-
träda en maktpåliggande bestyrelse, vid hvilken man
lagligen låtit sig fästa, synes vara en klenmodig un-
danflykt och ett besinningslöst hot, som väl icke
torde förtjena eller vinna afseende.
Då alltså Pål Andersson oblygt och dumdristigt
tillåtit sig att med falska, obestyrkta och kränkande
insinuationer till höglefl. landshöfdingeembetet in-l.
komma, samt dymedelst sannolikt förorsakat denji
uppskakning och förfärelse, som gjort att mig blifvit)
ålagdt att, jemväl vid böter inom cen, i anseende till
mina många pastorala göromål, ganska knapp: tid,
med förklaring inkomma, får jag ödmjukast anhålla,
det måtte vid hans bedrägliga och missledande skrift
gå mycket mindre afseende fästas, som den, enligt
hvad jag fått höra, men ej nu medhinner styrka,l
icke är socknenämndsledamöternas, utan endast Pål
Anderssons eget elakhetsfoster; för hans uppenbar-
liga oförskämdhet yrkar jag på honom intet annat
ansvar, än det höglofi. landshöfdingeembetet sjelf:
finner tillbörligt, öfvertygad, som jag är, att hans
äfven förut, af mig såsom pastor kända och erfarna
uppbrusande, elaka och obändiga sinne omsider sjelt
bereder honom den näpst ock tukt han redan län-
gesedan förtjent.
På pastors omdöme och vitsord hafva auktorite-
terna hittills brukat hafva: vederbörligt afseende. Att
Tanums församling genom den der Pål Anderssons
val till ordförande i fattigvårdsstyrelsen mer beredt
sin skada än fördel och vinning, torde temligen sä-
kert framtiden utvisa.
Tanum den 23 Mars 1848. J.M. Strellenberg.
Rätteligen afskrifvet betygar
Götheborg äå Landskansliet den 20 Juni 4848.
Ex oflicio
Carl Engeblom.
Sedan konsistorii-ombudet fortsatt sin framställ-
ning, att det endast kan tillkomma Konungens Be-
fallningshafvande att bestämma, Huruvida något för-
närmande emot käranden uti ofvanintagne skrift kan
innehållas, iplemnade käranden det af svaranden ut-
färdade nu öfverklagade prestbeviset, i besannad af-
skrift så lydande:
Afskrift:
Hemmasonen Johannes Pålsson, som nu på fa-
drens tillställning flyttar till Nafverstads pastorat,
der denne har hemmansdel, är född i Tanums soc-
ken den 44 Februari 4830: (trettio); häns kunskap i
catechesen är mig obekant, emedan hans i högsta
mätto högmodige, inbilske och sturske fader tillät
honom att sluta förhören med årets nattvardsung-
dom, för det att pastor vågade välförtjent tillrätta-
visa gossen för visad olydnad och fortfarande brist
på uppmärksamhet och stillhet. Jag hade kunnat
vägra utflyttningsbevis, men vill det så mycket
mindre, som hvarken far eller son gjort sig förtjent
al saknad: gossen är, enligt anteckning, vaccinerad.
Attesteras. Tanum den ö Juni 1847.
J. M. Strettenberg,
P. L.
Vidimeras: T. Lind. Em. Ehnebom.
samt anhöll, efter uppläsandet deraf, om vittnesför-
hör med hr pastorn Bratt, hvars hörande käranden
likväl nu sade sig frånträda, med Hannibal Hansson
i Bro, Johannes Andersson i Orrekläpp, Samuel
Hansson: i Kyrkoryk, August Börjesson i Tegneby,
Carolus Magnusson i Lilla Anrås, Olof Bruse på
Grebbestöd, David Bolin på Hede, Jeremias Koch i
Bro, Anders Magnusson under Hud., Andreas Olaus-
son i Erbseröd, Josef Johansson i Åseröd, Olof Jo-
hansson i Tegneby, Gustaf Persson i Oxtorp, Carl
Fredrik Hansson i Säm, Per Börjesson i Mungseröd,
Tobias Andersson i Hvrittevov, Carl Hansson i Stora
Ulvesked, Hans Hansson derstädes, Gustaf Larsson
i Heljeröd, handlanden Westbäck på Grebbestöd,
Carl Nilsson i Nästegård, Jonas Hansson i Gustorp
och Hans Andersson i Surtung, hvilka alla voro
närvarande, utom Carl Fredrik Hansson i Säm och
handlanden Westbäck på Grebbestöd, och som de
alla, såvidt utrönas kunde, befunnos ojäfvige, fingo
de tillstädeskomne, med frånvarande svaranden öp-
pen lemnad jäfsrätt, aflägga sanningseden, och, efter
undfångne varningar för missbruk deraf, berätta, vid
serskilda förhör:
1:0 Bannibal Hansson: i enlighet med innebål-
let i denna upplästa och af vittnet erkända attest:
Jag var i Tanams kyrka förlidet år då hr pro-
sten Strettenberg derstädes framför altaret förrättade
läsförhör med ärets nattvardsungdom, han frågade
Johannes Pålsson i Kyrkoryk hvad sades sist; derpå
svarade ej gossen: prosten ropade: kom fram; då
tog han honom i kragen och sadetse på mig och
intet se bort i väggarne, annars kommer du åt
skamvrån: så skuffade han till honom och ba att
han skulle gå åt skamvrån; sedan ba han atvt vi
skulle skatta till bans stora hushåll.
1 Och allt detta bekräftar jag på min ec.
. Hannibal Hansson i Bro.
. Hvarjemte vittnet förklarade, ett omvittnade bän-
-Idelsen tilldrog sig en söknodag, under läsemöte inne
Huti kyrkan; att svaranden hade sin plats uppe i
ijehoret tätt utanför altarringen, att han bestämdt
foputtadev till Johannes Paulsson. mellan axlarna och
iliullsade honom gå bort och skämmas; att vittnet äf-
j
b
J.
ven under sistlidet år läst sig fram till den heliga
Nattvarden, hvarvid hände, midt under det läsemö-
tena pågingo, att svaranden bad låsebarnen att de
skulle skjuta tillsammans till hans stora hushåll, i
ll osanning hvaraf vittnet också burit ägg till nras.