förklara att jag ser mig föranlåten att, vidkommande l.
dessa beskyllningar, excipera forum och vägra attis
ingå vidare svaromål, än det jag ofvan aflagt; ochlt
hvad den tredje insinuationen, rörande de frivillige,
men missunnade, skänkerna angår, torde den så
mycket mindre vinna afseende, som Pål Andersson it
i Kyrkoryk näppeligen lärer kunna visa, att han it
blifvit fiskal eller annat som dug:r i den vägen. —I!
Jag har under min embetsutöfning så mycket min-c
dre försökt att taga heder och ära af käranden, som lf
jag anser det alldeles omöjligt; tvärtom har jag så-lf
som lärare idkeligen både offentligen och enskildtq
förmanat dem, som det behöft, att vid erodelars för- 1
värfvande, vid edgång och annorledes förvara dessa!
klenoder, att de icke förloras; huru mycken hederic
den har qvar, som utan sann och verkligen giltig
anledning, af blott högmod och oblyg kitslighet an-l:
ställer rättegång not sin lärare, torde ej vara svårt !n
att finna. Jag skulle på Pål Andersson kunna på-i
stå ansvar; men, skänkande ondskans ofog det för-!
akt den förtjenar, är mitt yrkande endast, det be-
hagade vällofi. Håradsrätten underkänna käromålet, .
och ej anse det föranleda till någon åtgärd ellerlt
handläggning. Tanum den 43 Juli 1848. 1
J. M. Strettenberg I
Efter uppläsandet häraf, förklarade käranden, attt
han ansåg svaranden ej vara berättigad i föreva-l!
rande sak genom ombud svara, hvarföre också den-.
es personliga inställelse yrkades, i följd hvaraf kon-.
sistorieombudet tillkännagaf att, derest domstolen an-c
såg herr prosten Strettenbergs närvaro af nöden,
skulle denne genast, efter budskickning tillstädes-i
komma, men förmenade ombudet deremot, att kä-l
randens åliggande varit att, anmäla saken till kon-l1
sistorium, som antingen sjelf bestämde huruvida nå-c
E
got felaktigt uti herr prostens tillgörande innebars,
eller hänvisade angifvelsen till behandling vid verlds-
lig domstol, men som käranden sådant underiåtit och
svaranden för ingen del åligger att, utan föregången
anmälan hos konsistorium, inför häradsrätten stå till
ansvar, så och på grund af de, utaf svaranden i dess
skrifteliga anförande åberopade, lagrum, bestrider
konsistorieombudet sakens upptagande, handläggande
ech afdömande vid häradsrätten, men käranden der-
emot påstod, att bäradsrätten vore behörig domstol
at upptaga inom dess domvärjo begångna brott, och
förseelser, hvartill svarandens åtalade tillgörande
kunde hänföras, hvadan svarandens skrifteligen och
konsistoriombudets munteligen framställde inyvänd-
ningar emot domstolens behörighet bestriddes och kä-lh
randen yrkade, att målet härstädes måtte vinna hand-
läggning.
De närvarande tillsades afträda, medan häradsrät-
ten höll öfverläggning om detta, för de åter inkal-l:
lade afsagda
Utslag:
Hvad behöfligheten af svarandens personliga när-
varo, samt skyldigheten för honom, att sig inställa,
ech ansvaret för hans uteblifvande beträffar, vill hä-
rädsrätten, sedan rättegångstimmans slut inträffat och
em svaranden då ej tillstädeskommit, vid tingets slut
sig utlåta, men hvad deremot angår svarandens och
konsistoriombudets framställde invändning emot hä-
radsrättens behörighet att förevarande åtal upptaga,
ech handlägga, så och då ågångne stämningen bland
annat innehåller påstående om ansvar å svaranden,
för det han våldsammeligen behandlat kärandens son,
och så beskaffadt tillgörande, efter gällande lag, må-
ste såsom brott betraktas; så och då 4 8 uti kongl.
brefvet den 7 December 1787 stadgar, att alla brott
större eller mindre, som en prest tillvitas, skola vid
domstolen i den ort der gerningen är gjord, i när-
varo af konsistorifullmäktig ransakas och afdömas;
förklarar sig häradsrätten, sedan så beskaffadt om-
bud blifvit kalladt och jemyväl tillstädeskommit, be-
hörig, att saken upptaga och äfven afdöma, i alla
delar, som kunna såsom brott anses, cch hänvises
fullm: stigen konsistoriombudet att, i enlighet med
35 punkten uti: kongl. förordningen den 23 Mars
4807, i sammanhang med hufvudsaken och sedan
åtalet blifvit afdömdt, uti Kongl. Maj:ts och rikets
Götha hofrätt fullfölja dess, emot ofvanberörde ut-
slag nu anmälde missnöje.
Herr kyrkoherden Jungberg androg, att hvad an-
går påståendet, att svaranden skulle hafva söndagen
den 42 December sistlidet år, vid sockenstämma
en) käranden haft förklenande omdömen, för att der-
med förmå församlingen, att icke tälja käranden till
ledamot i sockennämnden, och det härföre af käran-
dem yrkade ansvar, hade det tillkommit denne, att
vid sjelfva sockenstämman få svarandens ord och
gerningar. antecknade uti det vid tillfället förda pro-
tokoll, och derefter, på grund af hvad som förekom-
mit, i laglig ordning klaga; men som käranden allt
dewa underiåtit, anser ombudet honom hafva förlo-
rat all rätt till talan å hvad vid de ifrågasatte soc-
kenstämmorna blifvit af svaranden tillgjordt, och att
således påståendet om ansvar härföre äfvensom i allt
öfrigt måtte underkännas, såsom varande hvarken å
behörig ort eller laga tid anmäldt, hvilket förhållande
ombudet fann inträffa äfven vid kärandens yrkande
om ansvar å svaranden för förnärmeligt skrifsätt,
inför konungens befallningsbafvande, derföre ansvar
väl icke lämpligen borde kunna af häradsrätten ådö-
mas; men käranden anförde, att han vid desocken-
stämmor, då förnärmelserna honom vederfarits, va-
rit så mycket mer urståndsatt att få tilldragelserna
antecknade i protokollet, som detta föres af svaran-
den sjelf, och denne knappt lemnar tillfälle att få
införd församlingsboarnes mening om förekommande
frågor, långt mindre hans egne olagliga tillgöranden,
hyvarjemte käranden anhöll, att ordagrannt få i pro-
tokollet intagen den af svaranden till konungens be-
fallningshafvande ingifne ifrågavarande skrift; af den-
på upplästa lydelse:
Afskrift. a
Til böglofl. landshöfdingeembetet i Götheborg!
Jemte råterställande af Paul Anderssons i Kyrke-
ryk s. k. anmälan den 9 dennes, skyndar jag att,
ewligt åläggandet i resolutionen af den 14 Januari,
inkomma med följande
Ödmjukl. förklaring.
När en församling åt okunnige, sjelfkloke och en-
sidige personer uppdrager att ordna och sköta vVig-
tiga kommunala angelägenheter, är ej underligt alt
bestyret sker på ett oredigt, förvridet och hopkrång-
lånde sätt. .
pen 7 innevarande infann sig Paul Andersson och
utfordrade, efter vanligheten stormodigt och poc-
kande, af mig afskrift af det sockenstämmoprotokoll
af den 27 nästförutgångne Februari, som i afskrift
härbos ödmjukast bifogas (Lit. Å.), hvarpå han er-
höll det besked, att det icke kunde utlemnas förrän
det, nästa söndag den 42:te, blifvitfrån predikstolen
uppläst, jemte kungörelse angående och innefattande
besvärs hänvisning, då ock besvärstiden toge sin
början; jag gaf ock tillkänna min förundran öfrer
den egenheten att vilja besvära sig öfver ett proto.
koll, som, i anseende till pluralitetens beslut, var till
fördel för det-förslag till fattigvårds reglering han
sjelf inlemnat, men han ville ej afbida den rätta ti-
don, elter i laga ordning förfara, utan hellre i od
och på genväg falla konungens befallningshafvande
besvärlig med den hopflickade anmälan, som, försedd
med, och icke ulur sockenståmmoprotokoll, bordt
vara inrättad i förm af besvär öfvyersdetsamma.
4 carkanstämmaoheslut den 49 Necomha. I 0