en DHeloning at JUV rdr bko.
BOKHANDELE-BULLETIN.
Af Huset Tessin under Enväldet och Fri-
hetstiden, har fjerde delen utkommit; och äl.
skare af den romantiserade historien, i syn
nerhet vännerna af Morianförfattarens produk-
ter, skola säkert icke dröja att tillegna sig denn:
länge väntade fortsättning på skildringarne frår
Carl XII:s tid, hvilka här afslutas. Fjerde de:
len utgör nemligen den sista af Huset Tessin:
förra afdelning Enväldet,. Den går således
till Carl XII:s död; och den straxt derpå föl
jande arresteringen af baron Görtz på Tanum:
prestgård i Bohuslän (då Görtz som bäst var
stadd på resa till sin hjeltekonung) bildar si-
sta uppträdet i boken; hvarpå sedan BMrölje
ett slutkapitel, men hvilket blott är en reka-
pitulation, innefattande en kort porträttering
af Carl XII, uppsatt af Nicodemus Tessin den
17 Maj 1718 (i ett bref till envoyen Cron-
ström i Paris); jemte en ppolitisk slutliqvid
med det svenska ärftliga konungadömet i all-
mänhet, författad af riksrådet grefve C. G.
Tessin, i en efterlemnad anteckning af den 23
Okt. 1762. Denna slutliqvid) börjar med Gu-
staf I och sträcker sig till och med Fredrik I.
Då vi för närvarande ej medhinna en närmare
redogörelse för boken i det hela, nöja vi oss
med denna s. k. Slutliqvids reproduceran-
de. Läsaren torde: på sina ställen finna den
icke sakna sina pikanta sidor:
Gustaf I god statsman och stor krigare; men —
i synnerhet mot slutet af sina dagar — argsint, kin-
kig och misstänksam. Utan gensägelse: fädernes-
landets befriare.
Erik XIV förryckt.
Johan III svag och undergifven drottning Catha-
rinas vilja. Medelmåttig.
Carl IX våldsam och storskrytare. Hans utma-
ningar till konungen af Danmark och till storgene-
ralen i Pohlen äro bevis derpå. Elak.
Gustaf Adolph tapper härförare, dygdig furste,
ädel, mild och död i lagom tid; när vapenlyckan höll
på att vända sig: Stor kung, förträfflig menniska.
Christina lättsinnig, flygtig, obetänksam, fåfäng,
inbilsk och romanesk. Sannolikt skulle hon beslu-
tat gifta sig med sin efterträdare, om detta äkten-
skap kunnat förlikas med hennes vurm att löpa
verlden omkring. Hon trodde göra sig beundrad
och hon ställde så till, att man pekade finger åt
henne. Förryckt.
Carl Gustaf beläst, statsman, vänlig och tapper.
Carl XI sparsam af böjelse, grig på andras in-
rådan. . Ytterligt häftig och utmärkt tapper. Elak
äkta man, utan uppfostran.
Carl XII hjelte öfver hjeltemod, af hofsamt lynne,
rättvis och vänlig: det är hans händer, som vållat
våra förluster — och som man kysser ändå!
Ulrika Eleonora halsstarrig, hatfull, oförsonlig,
gudfruktig och frikostig.
Fredric I svag, älskvärd, alltid knekt, aldrig an-
förare.
Fyra af elfva! Det är mycket (?); men ungefär
hvarje stats tariffn.
Denna del utmärker sig, liksom de föregå-
ende, äfven genom en rikedom på historiska
noter och bilagor (öfver 120 sidor). Uppträ-
dena, hvari Carl XII:s död tecknas, äro upp-
ställda och utförda efter Maigrets, Carlbergs
och de la Mortrayes berättelser; och sjelfva
det hemska ord, som vid det kungliga likets
hemförande från bröstvärnet skall hafva blif-
vit yttradt af Maigret, nemligen: skådespelet
är slutadt, mine herrar! begifvom oss till afton-
måltiden! (och hvilket stödjer sig på Voltaires
uppgift), kastar en tillräcklig dager på denna
händelses ursprung, sådant förf. tänkt sig det.
— Accorder från Hemmet. Till min dotter, ef-
ter hennes första nallvardsgång, af J.L. H—r, är
titeln på ett ock nyligen utkommet litet poem,
som utmärker sig för den numera mindre ofta
brukliga versformen af disticher (hexameter
och pentameter alternerande). Läsaren anslås
af det flärdlösa, klara och ej sällan naiva språ-
ket, jemte det vackra i tankarne; äfven der
de icke äro helt nya. Såsom prof må vi anföra
följande. Skalden talar till sin ut i verlden trä-
dande dotter:
;Tack för de soliga stunder du skänkt mig! jag får
dem ej åter,
Dessa så lyckliga dar, Ack! de försvunno med dig.
Minnet deraf skall dröja hos mig, som i qvällningen
- rodnan
Dröjer på himmelen dvar länge sen solen gått ner.
Barn af min ljufvaste dröm! o lyssna till hemmets
accorder: