— Summarisk uppgift till svenska läkaresällska-
pets protokoll d. 22 Maj 1849, angående sjukdoms-
tillståndet i hufvudstaden under sednast förflutne
vecka: Allmännast förekomma frossor och bröstin-
flammationer; mindre allmänt katarrhala åkommor,
koppor och skarlakansfebrar; spridda fall af anginer
och påssjuka. På K. serafimerlasarettet och garni-
sonssjukhuset frossor och bröstinflammationer. På
provisoriska sjukhuset 30 nya fall af koppor. På
stora barnhuset friskt, utom lindriga bronchiter. På
båda barnsängshusen friskt.
— ——————— -..ÅOn!nx
KUNGLIGA TEATERN.
De två Jonglörerna, komedi-vådeville i
2 akter med sång, fri bearbetning från fran-
syskan af hr Jolin, är en af de kurantare nyheter
i dramatisk väg som kongl. teatern för närva-
rande har att bjuda allmänheten på. Vi lof-
vade 1 ett föregående nummer att återkomma
till en kort redogörelse för detta stycke, hvil-
ket har anspråk på någon större uppmärksam-
het än en vanlig öfversättning, derföre, att
originalet blifvit omarbetadt och lokaliseradt
af en känd och omtyckt talang.
Efter det man länge dels öfversatt dels pla-
gierat de gamla mästarne Lope de Vega, Cal-
deron, Shakespeare, Sheridan, Göthe, Moliere
och andre, har man sedermera tagit sig före
att bearbeta utländska dramatiska originalar-
beten, ställförändra (lokalisera) och ombilda
dem, troligen i hopp att derigenom få dem
att än bättre slå rot i den nya mark hvari
de inflyttats. Icke nog med att en mängd
romaner, såsom t. ex. Bulwers Natt och Mor-
gon, Sues Mathilde och Mysteres,, Hugos
,Notre Dame,, m:ll Bremers Grannarnav, o. fl.
d., blifvit sålunda omarbetade för scenen och,
liksom så många andra af sina föregångare,
hvilka själavandrat genom en serie af meta-
morfoser, ur tragediens verld in i komediens,
ur denna åter in i operans, balettens och pan-
tomimens skepelser, ändteligen sjunkit till hvila
i teatrarnes arkiver, har man äfven företagit
sig att ut- eller omarbeta teaterpjeser på sam-
ma sätt. Så länge som traditionen, historien
och allmänna lifvet alltjemt ännu erbjuda out-
tömliga förråder af idter, händelser och öden,
är det fråga om icke begåfvade författare
gjorde bättre i att fritt och sjelfständigt an-
vända dessa, än att genom bearbetningarn
trampa i andras nötta fotspår, på de tusende
småvägar som korsa litteraturens allmänning.
Förestående anmärkningar innebära emel-
lertid icke något tadel öfver ifrågavarande lilla
opus, hvilket försvarar sin plats bland bättre
produkter i sin genre, och kan anses fullt jem-
förligt med de flesta andra 2-aktskomedier, som
blifvit introducerade på vår scen, helst det
eger åtskilliga vackra situationer, ett behagligt
språk, en god tendens, och den i sig sjelf obe-
tydliga uppränningen blifvit smakfullt ornerad
med en och annan dramatisk blomma, flera
fintliga ordspel och lyckade roligheter.
Intrigen är helt enkel. En hederlig sjökapten
dör i fremmande land och testamenterar sin
egendom åt sin hemmavarande dotter. En icke
hederlig kapitalist vill nu förhålla henne detta
arf, men hindras af en trohjertad matros, som un-
der en jonglörs mask kryssar verlden omkring
för att träffa sin aflidne kaptens dotter och till
henne öfverbringa den faderliga välsignelsen
tillika med testamentet, hvilket dock möter
åtskilliga svårigheter, i anseende till kabaler
af kapitalisten, som tillika är flickans farbror
och på grund af detta slägtförhållande vill vi-
gilera sig till arfvet. Matrosen-Jonglören vin-
ner dock slutligen spelet, och med detsamma
arftagerskans hand och hjerta. För öfrigt fö-
rekomma ock några muntra juvenaler, dans,
sång, qvartetter och kupletter, hvilka bidraga
att göra stycket, — i synnerhet sednare hälf-
ten deraf — underhållande. Man kunde väl
vid första representationen märka någon osä-
kerhet hos de spelande, men detta fel har för-
svunnit sedan de hunnit bli tillräckligt hemma-
stadde i sina roller.
Biribisv amfibie-roll, midt emellan sjöman
och jonglör, är ganska svår. Hr Jolin balan-
serar sig på ett trefligt sätt igenom densamma,
och lyckas här — kanske bäst — i de all-
varsamma partierna. Kapitalisten Marllins roll
utföres af hr L. Kinmanson, som snart sagdt
alltid har att dragas med bofrollerna, hvaruti
man naturligtvis har föga ära (såsom menni-
ska) att inlägga. Maries roll utföres af eleven
Jacobson, som i sitt spel röjer lif och ledig-
het nog för en debutant. Bland birollerna må
nämnas Richard Livander, (i första akten öf-
verdådig sälle, i den andra stadgad man), hvil-
ken spelades af hr Sundberg med den takt, smak
och på en gång säkra och fina hållning, som
vanligen utmärker denne artist; samt slutligen
en gensträfvig och tredsk kypare, herr Söder-
berg, den kostligaste typ man vill se, ehuru
skizzerad i möjligaste korta drag.
AAA
— Den musikaliska soirte, som för ett väl-
görande ändamål gafs i hr de la Croixs salong