uppstalla tvenne DbDatalloner utantor natUuonal-
församlingens palats, under förklaring att han
erhållit befallning att icke lyda presidentens
ordres. Dessutom hade general Changarnier i
en dagorder till armeen omnämnt presidenten
Bonapartes ofvan anförda bref, och derjemte
tillåtit sig en förolämpande anspelning på na-
tionalförsamlingens resolution i följd af anfal-
let mot Rom.
Å andra sidan visade sig dock regeringen
benägen för eftergifter. General Forest skall
hafva blifvit ålagd att personligen göra ursäkt
hos A. Marrast; en uppgift, att han till och
med blifvit arresterad, bekräftas icke. En an-
nan general, Perrot, som offentliggjort Chan-
garniers dagorder, desavuerades och lärer der-
jemte hafva erhållit en skrapa för sitt obefo-
gade publicerande. General Changarnier ut-
färdade en ny dagorder, hvari han, enligt na-
tionalförsamlingens beslut, anförde dekretet af
den 11 Maj 1848, hvilket åt nationalförsamlin-
gens president uppdrager anordnandet om alla
militäriska åtgärder till församlingens skydd.
Derjemte berättas, att Odilon Barrot och
Armand Marrast den 11 Maj öfverenskommit,
alt ministerens desavuerande af general Chan-
garniers första dagorder följande dagen skulle
stå att läsa i Monitören; det officiella bladet
innehöll dock icke den not, hvarom man för-
enat sig, emedan den skulle hafva blifvit bort-
tagen i följd af befallning från Elyste Natio-
nal, presidenten Bonapartes residens. Odilon
Barrot skulle då helt enkelt hafva sändt sin
afskedsansökan till presidenten, men blef kort
derefter inbjuden till Elysee, der han före sig
träffade general Changarnier, som gaf sitt bi-
fal till ifrågavarande koncession, hvarefter all-
män försoning skulle hafva följt mellan natio-
nalförsamlingens, republikens och ministerens
presidenter, samt general Changarnier.
Såsom ett bevis på denna försoning an-
märkte man, att Armand Marrast och Odilon
Barrot visade sig tillsammans i nationalförsam-
lingen kl. 4 e. m. (den 12 Maj). Den 13 Maj
innehöll ock Monitören den äskade desavue-
ringen, ehuru, om man får tro en korrespon-
dent, i högst försvagad form.
Den 14 Maj utbröt en ny storm inom na-
tionalförsamlingen. Den högst impopuläre in-
rikes ministern Leon Faucher hade nemligen i
en telegrafdepesch till departementerna skyn-
dat att berätta om det för ministeren gynn-
samma resultatet af Jules Favres interpella-
tion samt tillagt:
Detta votum befästar den allmänna freden;
orostiftarne väntade endast på en mot mini-
steren fiendtlig omröstning för att uppkasta
barrikader och förnya Junidagarne.
Denna telegrafdepesch, som snart offentlig-
gjordes i flera tidningar, väckte naturligtvis ny
förbittring, och i nationalförsamlingen sfick den
hatade inrikesministern stå till rätta för sin
oförnuftiga telegrafdepesch. Resultatet blef, att
nationalförsamlingen med den ovanliga majo-
riteten af 519 mot 5 röster uttalade ett be-
stämdt tadelsvotum mot IL. Faucher, hvilken
i anledning häraf torde komma att resignera.
Den 41 kungjorde Napoleon Bonaparte, f. d.
sändebud i Madrid, en lång adress till valmän-
nen i Paris, hvarutur följande förtjenar att
meddelas:
Några dagar efter min ankomst till Madrid läste
jag i tidningarne ett konfidentielt bref till mig från
min kusin, hvars original kom mig tillhanda först
följande dagen. Deri gör statens öfverhufvud mig
förevitelser för ett tal, som jag hållit i Bordeaux.
Hvad kunde jag efter en sådan skymf göra annat
än genast uppsätta min afskedsansökning och resa,
för att sjelf nedlägga den i ministerns händer? Först
när denne genom telegrafen erfor, att jag passerat
Båyonne, lät han i Monitören tillkännagifva min af-
sättning. Skulle det vara en förbrytelse, att under
Louis Bonapartes republikanska presidentskap ådaga-
lägga misstroende mot ledarne af den Bourbonska
reaktionen eller att visa sin sympathi för absolutis-
mens slagtoffer i utlandet, då Louis Bonaparte sjelf
är 4831 kämpat med i de italienska revolutionärer-
nas leder, då jag af hans bref och mina personliga
vänskapliga förhållanden till honom visste, huru
mycket han föraktade de samma mäns politik, som
nu hvilar tung öfver hans regering. Hvad jag ville
före den 40 Dec., vill jag ännu, nemligen att den
smälek, vi för 33 år sedan ledo genom utländningen,
skall bli aftvådd, och att vårt land ändtligen skall
göra sig fritt från männen af det förflutna, som icke
förstått att förutse eller undvika någonting, icke för-
stått att öfvervinna några svårigheter, och som all
id skola förblifva hvad de alltid varit.
Sitcle bekräftar en äfven i andra tidnin-
gar meddelad uppgift, att regeringen beslutat upp-
ställa en observationsarmå vid Rhengränsen för att
vara beredd på alla eventualiteter, som Tysklands
illstånd kan medföra.
Enligt bref från Havre vägrar amiraln Joinville
att antaga en folkrepresentants uppdrag, så länge
förvisningsdekretet mot hans familj existerar.
I Algier synes Henrik af Orleans (hertigen af
Aumale) ha utsigt att erhålla röster till folkrepre-
;entant.
National berättar om myteri blan: arrestanterna
Caen samt om militär-oroligheter i Chålon-sur-
Saöne och Bordeaux, föranledde deraf att soldaterne
ville befria kamrater och underofficerare, hvilka ha-
de blifvit arresterade för visade demokratiskt-socia-
istiska sympatier, t. ex. att hafva ropat: Lefve den
demokratiska och sociala republiken! Lefve Berget!
Lefve Ledru!: — eller att hafva bevistat en socialist-
bankett.
Det förberedande utskottet har afstyrkt regerin-
gens förslag angående förlängning af general Chan-
garniers dubbla befäl.
Den sista bankberättelsen visar, att Pariserport-
följen stigit nära en million, hvaremot den för de-
partementerna fallit 2 millioner.
Femprocentsfonderna stodo på 89,15; treprocents
på 57,63; bankens aktier på 2405 och nordbanans
på 443,75.
NORDAMERIKA.
I en remiss från en svensk nybyggare i
Texas fingo vi med förra posten en mängd
nordamerikanska tidningar, hvaribland en från
Texas hufvudstad Houston, af den 13 Mars,
och flera, några dagar äldre, från NewOrleans,
Washington, Philadelphia och NewYork. — De
egentliga nyheterna deriangå ännu nästan ensamt
Kalifornien och förhållandena med Mexiko. Ett
allmänt klander förspordes inom Förenta Sta-
terna öfver kanaraccane försummelse att, före