den 13 försökt att med en betydlig styrka
omkringgå generalmajor Ryes ställning bakom
Hansted å, i dess högra flank. Detta föran-
ledde generalen att utan egentlig strid låta sin
kår draga sig tillbaka till Skanderborg, der
han om morgonen den 14 ännu icke hade blif-
vit anfallen.
Den 15 synes ingenting vara förefallet på
någon punkt, ty fredagens bulletin innehåller
endast att
Den 16 Maj fienden börjat kl. 3 på morgo-
nen att bombardera Fredericia, dels med 24-
pundige granater, dels med 84- och 168-pund.
bomber. Bombardementet fortsattes hela da-
gen, med flera uppehåll emellan. Några bygg-
nader räkade - brand, men elden blef straxt
släckt.
Generalmajor Ryes kår stod den 16 om af-
tonen ännu vid Skanderborg,
T Sundeved hade ingenting förefallit.
I ÅAarhuus Avis, berättas, att fiendens ställ-
ning den 14 om aftonen var vid Hylke, en
dansk mil söder om Skanderborg. Ryes kår
var dels i Skanderborg, dels litet vester om
staden.
Ifrån Kolding hade man underrättelser, att
fienden ännu icke derigenom framfört mot
Fredricia mera än två svåra mörsare för 168-
pundiga bomber och ett par bombkanoner för
84-pundiga.
I Veile har fienden uppfört sig väl, och allt
går der sin vanliga gång. Tio fartyg, som
för motvind och lågt vatten ej kunde komma
ut, hade blifvit tvungna att återgå in i ham-
nen. I staden gick det ryktet, att de preus-
siska samt några andra af de tyska kontingen-
terna fått befallning att marschera hem. Hvad
som gifver något sken af trovärdighet åt detta
rykte är, att det höga ståthållarskapet i Got-
torp, uti sin utfärdade förklaring af den 12
Maj, något sänkt.tonen och talar om det önsk-
värda i att fred snart kunde vinnas, samt att
all strid numera genom risksgrundlagen blif-
ver obehöflig, om Danmark och hertigdömena
ville gemensamt sända ombud till en kongress,
som skulle bestämma om deras inbördes för-
hållanden, m. m. Vi skola återkomma till
denna förklaring då utrymmet det medgifver.
Det var den 13 dennes som fienden inryckte
i Horsens. Detta skedde med god ordning.
Danskarne hade gripit flera spioner och ibland
dessa äfven en qvinna, hvilken skaffat sig an-
ställning såsom marketenterska i begge ar-
måerna.
Ett engelskt krigsångfartyg hade den 16
dennes kl. !4 10 f. m. ankommit till Köpen-
hamns redd. Som i engelska tidningen Stan-
dard berättats, att Hecate afgått från Spit-
head med depecher från lord Palmerston di-
rekte till Köpenhamn, så lärer det varit detta
fartyget.
Kammarherren Reedz, som förlidet år be-
dref- underhandlingarne om stilleståndet, var
ankommen till Köpenhamn, som det troddes
för att få ett diplomatiskt uppdrag.
Riksförsamlingen troddes den 18 om afto-
men kunna afsluta grundlagsbesluten och sedan
påbörja vallagen.
Man trodde i Köpenhamn att baron Nicolay,
som ifrån London öfver Hamburg afrest till
Berlin, skulle dit öfverbringa de vilkor, som
Ryssland föreslår, för att bilägga striden mellan
Danmark och hertigdömena.
FRANKRIKE.
1 nationalförsamlingen den 10 Maj gjorde
dess president, A. Marrast, följande anmälan:
Med afseende på nationalförsamlingens sä-
kerhet ansåg jag mig i går, utöfver den van-
Jiga bevakningen, böra reqvirera tvenne extra
bataljoner till vaktgöring. Jag gaf general Le-
breton detta uppdrag, hvilket han genast sän-
de till ort som vederbör. En bataljon kom,
den andra icke. Jag sände ånyo till befälbaf-
varen å Invalidfältet, general Forest, och lät
fråga, hvarföre den andra bataljonen icke syn-
tes till. Han förklarade, att han blott lydde
sin chefs, general Changarniers ordres (Sensa-
tion). Jag förehöll general Forest konstitutio-
nen och de författningar, som förbinda: alla
militärer till ovilkorlig lydnad för nationalför-
samlingens presidents befallningar. Forest sva-
rade ånyo, att han hade ordres att endast lyda:
Changarnier. Jag skref till general Changarnier i
och bad honom komma till mig. Han kom
icke (Larm). Han skickade till mig sina ad-
jutanter (Larm). Jag frågar ministrarne, om
det är deras afsigt att trotsa lagen och störta
regeringsformen? Är, såsom jag vill hoppas,
detta icke deras afsigt, så begär jag att veder-
börande befälhafvare må straffas och berät-
telse om bestraffningen jemte dess anledningar
införas i morgondagens generalorder till armän.n
(Sensation).
Odilon Barrot sökte försvara generalens be-
teende, men uppväckte genom detta försök
häftig storm, i synnerhet genom uttrycket, att
nationalförsamlingspresidentens makt var ex-
orbitant,. Oväsendet blef så stort, att det
räckte en lång stund, innan ministern åter
kunde tala.
Krigsministern Rulhicres sökte stilla tumul-
tet genom löfte, att sådana konflikter icke mer
skulle komma i fråga; icke desto mindre be-
slöt dock nationalförsamlingen, på Marrasts
förslag, att de artiklar i dekretet af den 11
Maj 1848, i kraft af hvilka alla soldater för-
pligtas till ovilkorlig lydnad mot alla befallnin
gar af nationalförsamlingens president, skulle
upptagas i en dagorder, hvilken sedermera skall
tryckas, utdelas och offentligen anslås i ka-
sernerna.
I sammanhang bärmed fordrade flera leda-
möter af venstern, att general Changarnier
skulle aktioneras; men denna fråga förföll.
Den 11 Maj anfölls regeringen åter på det
häftigaste af venstra sidan. Det var nu Le-
dru Rollin som stod i spetsen för anfallet,
hvilket slutade med det yrkande, att regerin-
gen ovillkorligen skulle erkänna republiken i
Rom. Under stormiga debatter blef dock detta
förslag fönha.s. I II LAS mad flera andra an-