den 13 försökt att med en betydlig styrka omkringgå generalmajor Ryes ställning bakom Hansted å, i dess högra flank. Detta föranledde generalen att utan egentlig strid låta sin kår draga sig tillbaka till Skanderborg, der han om morgonen den 14 ännu icke hade blifvit anfallen. Den 15 synes ingenting vara förefallet på någon punkt, ty fredagens bulletin innehåller endast att Den 16 Maj fienden börjat kl. 3 på morgonen att bombardera Fredericia, dels med 24pundige granater, dels med 84och 168-pund. bomber. Bombardementet fortsattes hela dagen, med flera uppehåll emellan. Några byggnader räkade brand, men elden blef straxt släckt. Generalmajor Ryes kår stod den 16 om aftonen ännu vid Skanderborg, T Sundeved hade ingenting förefallit. I ÅAarhuus Avis, berättas, att fiendens ställning den 14 om aftonen var vid Hylke, en dansk mil söder om Skanderborg. Ryes kår var dels i Skanderborg, dels litet vester om staden. Ifrån Kolding hade man underrättelser, att fienden ännu icke derigenom framfört mot Fredricia mera än två svåra mörsare för 168pundiga bomber och ett par bombkanoner för 84-pundiga. I Veile har fienden uppfört sig väl, och allt går der sin vanliga gång. Tio fartyg, som för motvind och lågt vatten ej kunde komma ut, hade blifvit tvungna att återgå in i hamnen. I staden gick det ryktet, att de preussiska samt några andra af de tyska kontingenterna fått befallning att marschera hem. Hvad som gifver något sken af trovärdighet åt detta rykte är, att det höga ståthållarskapet i Gottorp, uti sin utfärdade förklaring af den 12 Maj, något sänkt.tonen och talar om det önskvärda i att fred snart kunde vinnas, samt att all strid numera genom risksgrundlagen blifver obehöflig, om Danmark och hertigdömena ville gemensamt sända ombud till en kongress, som skulle bestämma om deras inbördes förhållanden, m. m. Vi skola återkomma till denna förklaring då utrymmet det medgifver. Det var den 13 dennes som fienden inryckte i Horsens. Detta skedde med god ordning. Danskarne hade gripit flera spioner och ibland dessa äfven en qvinna, hvilken skaffat sig anställning såsom marketenterska i begge armåerna. Ett engelskt krigsångfartyg hade den 16 dennes kl. !4 10 f. m. ankommit till Köpenhamns redd. Som i engelska tidningen Standard berättats, att Hecate afgått från Spithead med depecher från lord Palmerston direkte till Köpenhamn, så lärer det varit detta fartyget. Kammarherren Reedz, som förlidet år bedrefunderhandlingarne om stilleståndet, var ankommen till Köpenhamn, som det troddes för att få ett diplomatiskt uppdrag. Riksförsamlingen troddes den 18 om aftomen kunna afsluta grundlagsbesluten och sedan påbörja vallagen. Man trodde i Köpenhamn att baron Nicolay, som ifrån London öfver Hamburg afrest till Berlin, skulle dit öfverbringa de vilkor, som Ryssland föreslår, för att bilägga striden mellan Danmark och hertigdömena. FRANKRIKE. 1 nationalförsamlingen den 10 Maj gjorde dess president, A. Marrast, följande anmälan: Med afseende på nationalförsamlingens säkerhet ansåg jag mig i går, utöfver den vanJiga bevakningen, böra reqvirera tvenne extra bataljoner till vaktgöring. Jag gaf general Lebreton detta uppdrag, hvilket han genast sände till ort som vederbör. En bataljon kom, den andra icke. Jag sände ånyo till befälbafvaren å Invalidfältet, general Forest, och lät fråga, hvarföre den andra bataljonen icke syntes till. Han förklarade, att han blott lydde sin chefs, general Changarniers ordres (Sensation). Jag förehöll general Forest konstitutionen och de författningar, som förbinda: alla militärer till ovilkorlig lydnad för nationalförsamlingens presidents befallningar. Forest svarade ånyo, att han hade ordres att endast lyda: Changarnier. Jag skref till general Changarnier i och bad honom komma till mig. Han kom icke (Larm). Han skickade till mig sina adjutanter (Larm). Jag frågar ministrarne, om det är deras afsigt att trotsa lagen och störta regeringsformen? Är, såsom jag vill hoppas, detta icke deras afsigt, så begär jag att vederbörande befälhafvare må straffas och berättelse om bestraffningen jemte dess anledningar införas i morgondagens generalorder till armän.n (Sensation). Odilon Barrot sökte försvara generalens beteende, men uppväckte genom detta försök häftig storm, i synnerhet genom uttrycket, att nationalförsamlingspresidentens makt var exorbitant,. Oväsendet blef så stort, att det räckte en lång stund, innan ministern åter kunde tala. Krigsministern Rulhicres sökte stilla tumultet genom löfte, att sådana konflikter icke mer skulle komma i fråga; icke desto mindre beslöt dock nationalförsamlingen, på Marrasts förslag, att de artiklar i dekretet af den 11 Maj 1848, i kraft af hvilka alla soldater förpligtas till ovilkorlig lydnad mot alla befallnin gar af nationalförsamlingens president, skulle upptagas i en dagorder, hvilken sedermera skall tryckas, utdelas och offentligen anslås i kasernerna. I sammanhang bärmed fordrade flera ledamöter af venstern, att general Changarnier skulle aktioneras; men denna fråga förföll. Den 11 Maj anfölls regeringen åter på det häftigaste af venstra sidan. Det var nu Ledru Rollin som stod i spetsen för anfallet, hvilket slutade med det yrkande, att regeringen ovillkorligen skulle erkänna republiken i Rom. Under stormiga debatter blef dock detta förslag fönha.s. I II LAS mad flera andra an