städer måste afväpna eller tillfångataga de romerska garnisonerna. I bref af den 3:e heter det, att påflige generalen Zucchi är i antågande öfver Frosinone med 7000 man och att neapolitanerne stå, 12,000 man starka, i Velletri. der de gjort halt, sannolikt för att draga till sig hbjelptrupper eller ock för att afvakta ordres. I Genua gick den 9 Maj det ryktet, att romarne, under Garibaldis och Gallettis befäl, slagit neapolitanarne och tagit ett antal fångar och kanoner af dem. Denna underrättelse bekräftas från flera håll. Fältmarskalklöjtnanten Wimpfen lärer den 10 Maj hafva anryckt mot Bologna för att besätta denna stad med österrikiska trupper. 15000 man österrikiska trupper med 36 kanoner hafva inryckt i Toscana och 10000 af dem i Pisa; Livorno skall derefter hafva förklarat sig färdigt att öppna sina portar för österrikarne, hvilkas chef, baron dAspre, redan den 10 stod utanför staden. Hela ministeren har afgått. General Romarino har af den krigsrätt, för hvilken han blef inställd efter slaget vid Novara, dömts till döden för det han genom en felaktig uppställning af sin division lättat österrikarnes inryckande i Piemont. Han har anfört klagomål öfver denna dom. Radetzky har i en proklamation uppfordrat venetianerne att gifva sig, på följande vilkor:; Art. 1. Staden underkastar sig fullkomligt och utan alla vilkor. — 2. Hela staden, alla befästningar och arsenaler öfverlemnas genast till mig och besättas af mina trupper, åt hvilka äfven skola öfverlemnas alla fartyg, på hvad tid de må vara byggda, alla allmänna inrättningar, all krigsmateriel och all statens egendom, af hvad slag den vara må. — 3. Alla vapen utlemnas, de må tilllöra staten eller enskilde. — Deremot beviljar marskalken följande punkter: 4. Alla, utan åtskillnad, som vilja lemna staden, ega att inom 48 timmar efter uppgilvandet, sjöeller landvägen afresa från Venedig. — 5. Allmän pardon gifves åt alla underofficerare och gemenskapen af landtoch sjötrupperna. Till betänketid gafs hela den 5 Maj och derpå följande natt. Venetianerne afslogo uppfordringen, hvarpå fiendtligheterna genast börjades ånyo. OÖOsterrikarne sjelfva anse Venedig omöjligt att taga, om det väl försvaras. Der skola, bland andra fremmande trupper, äfven finnas 3000 franska mobilgardister. Man förehar ien planen, att försöka ett anfall från sjösidan med landstigningstrupper. RYSSLAND. Kejsaren har den 8 Maj utfärdat följande manifest: Vi med Guds nåde Nicolai 1 äc. göre veterligt: Genom vårt manifest af den 14 (26) Maj sistl. år hafve vi underrättat våre trogne undersåter -om de vedermödor, som hemsökt det vestliga Europa. Derjemte tillkännagåfvo vi vårt beslut att gå våra fiender till mötes hvarhelst de visade sig och att, utan afseende på vår egen person, i oupplösligt förbund med vårt heliga Ryssland, skydda ryska namnets ära och våra gränsers okränkbarhet. Sedan dess hafva oordningarne och de upproriska rörelserna i vestern icke upphört. Straffvärda lockelser hafva hänfört folken genom bedrägliga förespeglingar af en lycka, som ännu aldrig upprunnit ur tygellösheten (swoiewolie) och egenmäktigheten, och de hafva banat sig väg ända in i östern, i de under turkiska väldet lydande grannfurstendömena Moldau och Wallachiet. Våra truppers blotta inryckande samtidigt med Portens trupper har återställt och upprätthåller lugnet. I Ungern och Siebenbärgen hafva deremot österrikiska regermgens bemödanden — delade genom krig på en annan sida, genom strid med inhemska och utländska fiender — ännu icke förmått kufva upproret, utan detta har tvertom i den mest hotande grad tagit. öfverhanden, genom tillströmmande af våra polska landsförrädare at 1831 och af öfverlöpare och landstrykare från andra länder. Under dessa förderfliga händelser har H. M. Kejsaren af Österrike vändt sig till oss med bön att vi måtte bistå honom mot vår gemensamma fiende. Vi skole icke vägra honom denna hjelp. Sedan vi anropat! slagtningarnes högste styresman och härskarornas herre om beskydd åt den rättvisa saken, hafve vi gifvit vår här befallning att sätta sig i marsch för att qväfva upproret och krossa de oförvägne, som hota att rubba äfven våra provinsers lugn. Gud vare med oss, då skall ingen kunna motstå oss. Så, derom äro vi öfvertygade, känner, hoppas, talar enhvar i vårt under Guds beskydd stående rike, hvar ryss och hvar 1trogen undersåte; så skall Ryssland uppfylla sitt heliga kall. Gifvet i S:t Petersburg den 8 Maj 1849. Nicolain. TURKIET, Ännu den 23 April visste man icke i Konstantinopel med säkerhet ändamålet med ryska sändebudets, general Grabbes beskickning till Porten. Krigsrustningarne bedrifvas fortfarande med ifver. I Wallachiet stå 24,060 turkiska och 32,000 ryska soldater. 20,6060 man turkar hafva ytterligare afgått dit. Till Konstantinopel ankomma dagligen nya. trupper från Samson, Trapezunt, Sinope, Beirut, Smyrna m. fl. orter. Kasernerna äro fulla, och tält uppslagna på bergshöjderna rundtomkring Konstantinopel, både på europeiska och asiatiska sidan, så att staden liknar ett stort läger. Äfven ligger flottan i Bosforen, och marinministern låter flitigt bygga nya fartyg; machiner till två nya krigsångfartyg äro komna från England, och tre andra örlogsfartyg äro nära färdiga Abbas Pascha af Egypten har blifvit anlitad om örlogsskepp och manskap, och har genast gilvit befallning om utrustande af två linieskepp. och två fregatter med 2000 utvalda matroser. Linictrupperna öfvas dagligen, och torde komma att sändas till Konstantinopel. Men FÖL OAON FART ArTA ZON CA CD dy om Ft AR RR I nä mm mm vr AM tv LA rn —Ae mv SS Nn 3 AN —-— pt p— -— — -—-— FRA I) MIA AMA ÅA dd mA IA m—-— 430 — öKo Le ) FAR Kd ASEA KR rn UD KR AN D— Jr fä -— UV KA rr hr fa CS — pr ar ) VV fr fr SS Pn Mm MH BH ee HH AA me sl