ningen i landet är så allmän, att i Pesth bildat sig en bataljon af amazoner med blå benklädnad och hvit Attila, samt fullständigt beväpnad; äfven i Theresiepol berättar Persti Hirlap att alla flickor uti denna stad gripit! till vapen och ämna bilda en egen bataljon. Underrättelsen om Ryssarnes inryckande har blifvit emottagen med jublande fanatism, och ingenstädes frambragt den ringaste bestörtning. Men hvarken Ungrarne eller deras ledare äro: i okunnighet om Ungerns farliga ställning emot Europas båda stormakter. De inse alltför väl, att striden ej är österrikisk-magyarisk, utan curopeisk. I denna anda yttrade sig Görgey den 22 April, uti ett tal till sina trupper vid Komorn, bland annat som följer: Mången tror, att vår efterlängtade framtid redan är oss tillkämpad; men dåren eder icke; ty kriget skall: ej utkämpas blott mellan Österrike och Ungern, det skall blifva ett europeiskt krig, ett! krig som utkämpas af den naturliga och heliga folkrätten emot det oförskämda tyranniet.! Uti skrifvelse från Wien, daterad den 14! Maj, heter det: Såsom i dag berättas frånl Semlin, hafva Magyarerna vid Tomaschewacs anfallit general Puffers kår, bestående af 6000! man, och slagit den tillbaka med betydande förlust. Den af banen ditsända hjelpkår hade tyvärr inträffat för sent. Deremot förljudes, att våra trupper vid Sommerein på ön Schätt slagit ungerska insurgenterna och besatt Sommerein. Liktidigt berättas, att 30,000 Ryssar; inryckt i Orsowa. Enligt ett i går gängse rykte, voru insurgenterna nu verkligen i besittning af Ofen, sedan beskjutningen af fästningen blifvit fortsatt ända till den 10. Emedlertid saknas derom fullt bestämda underrättelser. I förrgår afton hade kejsaren åter ankommit till Schönbrunn., Klapka har afrest till Debreczin för att provisoriskt öfvertaga krigsministerportföljen. Enligt Lloyd) äro under furst Paskiewitschs befäl 160,000 ryssar, hvaraf 25,000 man kavalleri, i anmarsch mot Ungern. Den 4 Maj aftågade 17,000 man öfver Krakau, samt följande dagen 22,000 man med 11,480 hästar. Den 8 öfverskredo 153,000 man vid Tarnogrod, och 26,000 man med 9800 hästar vid Brody, den österrikiska gränsen. Den 9 inryckte vid Wolozezys 4700. Häruti inberäknas ej de 2 stora kårer som gått öfver Bukovina och Wallackiet till Siebenhärgen. Under Paskewitsch kommendera generalerna Ridiger och Tscheodajeff. Ett af Wienerblad meddeladt rykte, att ö-! sterrikarne skulle hafva återtagit Raab, synes! föga sannolikt. ( ITALIEN. Franska ministeren har meddelat nationalförsamlingen general Oudinots depescher från Italien, ur hvilka de-vigtigaste punkterna lyda så: pDen 28 April anträdde jag med mina trupper marschen till Rom. Ett af de skäl, som förmådde mig dertill var den mig tillhandakomna underrättelsen om österrikarnes och neapolitanernes anryckande, enär jag ej ville tillåta något utländskt inflytande att före vårt mellankornma i Rom; vidare föranleddes jag till mitt steg al de skenbart tillförlitliga underrättelser jag erhöll, hvilka gåfvo mig förhoppning att icke möta något motstånd i Rom. Men när vi kommo utanför Rom, blefvo vi mottagna med en häftig artillerield från vallarne, och som jag icke hade något belägringsartilleri, drog jag mig, efter en stark rekognosering, tillbaka till Paolo. Så snart de tre brigader, som jag väntar från Frankrike, äro hitkomna, skall jag gifva anarkisterna i Rom en dugtig lexa. För öfrigt hafva våra trupper förhållit sig oklanderligt. Jag har skrifvit till vårt sändebud i Gaöta, på det att denne å sin sida må medverka till skingrande af de illusioner man synes hysa vid påfliga hofvet angående sinnesstämningen. Visserligen är man icke särdeles synnsamt stämd emot den nuvarande regerinsen, hvilken under skygd af den röda fanan utöfvar den största despotism; men å andra si-. dan äro sympatierna för det andliga väldet ickel! så lifliga, som man i Gaöta antager. Man älskar Pius IX, men man hatar prestväldet. P.S.! Just nu lemnar mig frater Ventura, hvilken; besökt mig för att i Mazzinis, Arminis och Saflis namn säga mig, att striden den 30 April l härledt sig från ett missförstånd, och att sa! I f f 1 ä Ut I —— mA T CK tr mA an fe mr kw UA kerna lätt skulle kunna ställas till rätta, om ja: formligt afgålfve den förklaring, att jag ej ville inblanda mig i republikens styrelseform. Mitt svar härå var, att jag redan öppet uttalat min regerings afsigt att tjena till medlare mel-: lan anarkien och despotismen; således hade jag ingenting mer att säga. På ett annat ställe heter det: Då det från alla sidor framställdes till mig, att det vore oklokt att genom något dröjsmål låta motståndsmedlen i Rom hopa sig, satte jag migi marsch den 28. Vi mötte intet motstånd i Castel Gelido; men der dödades af de romerska trupperna en parlamentär. Ankomne utanför Roms murar, från hvilka den röda flaggan svajade, blefvo vi mottagna med en häftig eld. Sedan vi gjort ett oförskräckt anfall på portarne An-l gelica och Portere, drog jag mig, efter en flera lj timmars liflig gevärsoch artillerield, utom l; skotthåll, emedan jag saknade belägringsartilleri. ( Vi förblefvo i denna ställning till den 3 Maj,l: då vi drogo oss tillbaka till Castel Gelido och !l! Palo. Trupperna gjorde sin skyldighet, så attl den 50 April kan räknas till en af de mest lysande dagarne i vår krigshistoria.s f En korrespondent tull Augsb. Allg. Zeitung uppgifver att fransmännen vid anfallet få Rom l!! icke förlorat mer än 200 fångar och 4 kanoner. i t I I I e L — AA Deremot heter det i en depesch från Oudinot, daterad Palo den 8 Maj: Tredje brigaden lj! och 46:de regementet utskeppades i går. 1 morgon rycker jag fram för att intaga en ställning som beherrskar Roms vestra del. Emedlertid bar jag intagit en stark position vid Fumicero. Romerska regeringen har icke en fransk