not, hvari presidenten, långt ifrån att uttrycka
samma tänkesätt som beslutet innehåller, sna-
rare visar ett trots deremot och uppmuntrar
honom att fortfara på samma sätt. Det ser
också ut, som regeringen, i bestörtning öfver
den sensation som denna sak väckt, hade till
en viss grad förlorat koncepterna och kompro-
metterar sig genom ett oklokt försvar. I dag
söka nemligen ett par af de :ministeriella tid-
ningarna att angifva såsom enda skälet, hvar-
före general Oudinot ville intränga i Rom, att
han hade underrättelse om att neapolitanska
och österrikiska trupper voro på vägen dit och
ville förekomma dem för att skydda den ita-
lienska friheten; men detta motif motsäges af
flera omständigheter och åberopades icke heller
af ministrarna vid deras försök till försvar.
Det hufvudsakligaste argumentet som anföres
till försvar för den franska armåens anfall emot
Rom är, alt romerska befolkningen beherrskas
af ett litet parti äfventyrare men att majori-
teten deribland önskade fransmännens intå-
gande. Detta motsäges likväl deraf alt natio-
nalgardets bataljoner allmänt deltagit i försva-
ret, och på Sterbinis fråga enhälligt förklarat, att
de ville till döden försvara sin frihet samt ro-
pat lefve republiken; äfvenså deraf, att flere
deputationer af Roms innevånare den 29 mött
de fransyska trupperna för att öfvertyga ge-
neralen att ett fullkomligt lugn rådde i Rom.
Upplysande i detta afseende är äfven en i
franska tidningarna aftryckt artikel ur tidnin-
gen Conlemporaneo, hvaraf ett utdrag väl för-
tjenar anföras. Hvar är då, säger denna tid-
ning, den majoritet, som vill hafva tillbaka
Pius den IX:s herravälde? Har den gripit till
vapen? åan ser den hvarken i umgängeskret-
sarna eller på allmänna platser. Fins den i
Civita Vecchia? Hvad? den fransyska republi-
kanen inbjuder denna förmodade majoritet att
ställa sig under dess fanor, och ingen har ännu
kommit! Han erinrar äfven derom att revyn
med romerska nationalgardet före striden, be-
vistades af koastituerande församlingens alla
ledamöter, klädda i sina trelärgade skärp så-
som på en högtidsdag.
En af de mera prononcerade franska opposi-
tionstidningarna, la Reforme, apostroferar
strängt presidentens instruktion till general
Oudinot med följande ordalag: Det finnes icke
mer någon möjlighet af illusion i afseende på
meningen med denna intervention, som är att
formligt våldförande af konstitutionen. Med
hvad rätt skall Frankrike: hädanefter- kunna
klandra ryssarnas eller något annat folks in-
tervention i hvilken främmande nations affä-
rer som helst? Man skall i instruktionen ej
finna annat, än några skrymtande föreskrifter
i afseende på den råa styrkans användande.
Louis Bonaparte sätter sig till doms öfver Roms
regering. Med hvad rätt? Han talar om be
folkningens önskningar. Hvar hafva de up-
penbarat sig? Med hvad anspråk kan han
blanda sig i ett fritt lands inre ärender och
nyttja samma hycklande språk som männen på
gatan Poitiers? Dessa instruktioner väcka en-
dast sorgliga minnen af öfverenskommelserna
i Pilnitz, der protokollerna emot Frankrike
voro affattade ungefär i samma ordalag, samt
af de allierades förklaringar åren 1814 och
1815. Äfven desse kommo, efter sin egna ut-
sago, att befria Frankrike från kejsarens ty-
ranni, och från förtrycket af de röfvarhorder
af hvilka franska armån utgjordes. Afven de
kommo i det hederliga folkets namn ) och det-
hederliga folket visade dem äfven vägen och
utpekade modigt Bonapartes satelliter till
offer för deras hämd. De talade samma språk
och bekände samma moral som deras fäder-
neslands fiender. Nåväl, samma slags heders-
män, anförde af en Bonaparte, använda nu den
heliga alliansens språk emot ett fritt folk och
förråda än en gång Frankrikes och civilisatio-
nens sak. — Jag har citerat detta något ut-
förligt, emedan läsaren lätt kan finna att så-
dana ord gå till hjertat hos den ridderliga,
känslofulla och för ärans och frihetens grund-
satser varma fransyska nationen.
För ett par dagar sedan berättades här en
nyhet, som utgör en kuriositet för svenska
publiken, nemligen att tvänne advokater afrest!.
härifrån, den ena till hertigen af Bordeaux, den
andre till Stockholm, i anledning af den i
tidningarna omtalade förmodade upptäckt, som
skulle blifvit gjord i Fersiska huset, af ett
skrin innehållande en rik samling af juveler.
Denna historia har här blifvit tagen för kon-
tant och man läste i söndags uti en tidnings-
följetong (Le Siecle) en lång berättelse derom.
(Den är meddelad under rubriken Blandade
AÄmnen i N:o 111.)
Under all, den värma som råder i rolitiken
synes. lil.väl konsten icke heller tyna. På
theatre francais eller numera theatre de lal
republique är hvarannan dag fullt hus för att
se mamsel Rachel, som nyligen uppträdt i en
ny genre, den högre komedien, uti Scribes!
Pjes Adrienne Lecouvreur. -På stora operan
gifves Meyerbeers Profeten, och publiken har
af nyfikenhet uppskrifvit sig till 14 represen-
tationer, men man tyckes i allmänhet finna
den något långtrådig. Den har ännu ej varit
uppförd i denna veckan, i anseende till sjuk-
domsförfall. Vår landsmaninna Mathilda Ebe-
ling studerar med stort allvar hos Duprez,
professor vid Conservatorium, sedan hon förut
6 månader sjungit för Garcia. Hon har gjort
sådana framsteg att hon har de mest fördel-
aktiga anbud af direktören vid Queens theatre
i London, m:r Lumley, om hon vill resa dit,
men har haft den vackra sjelfbeherskningen,
att motstå denna frestelse för att kunna få
utbilda sin talang till mera fullkomlighet. Hon
bor strax utom staden, vid Les Batignolles.
- je ÅA pa ae —-
) Detta har afseende på ett uttryck af det reaktio-
nära partiet, att flous les honnetes gens allt he-
derligt folk skulle samlas under dess baner.
UTRIKES.