talning, har, såsom det af vissa exempel synes, erhållit. en ganska beqväm möjlighet att undgå bysättningen. Han besöker endast en viss filosofie och medicine doktor , som meddelar betyg att personen i fråga ej kan vulan fara för helsa och lif hållas å gäldstugan instängd, eller, om verklig frikostighet är i fråga, natt N. N. icke kan, utan fara för shelsa och lif för närvarande eller framdeles å gäldstugan sitta eller instängd hållas. För den minskning i antal personer å bysättningshäktet, som på sednare tid blifvit anmärkt, återfinnes en orsak i någon slik filosofie och medicine doktors beredvillighet att — med begagnande af den honom förunnade läkarevärdighet och det vitsord hans alttester i följd deraf tilläggas — tillintetgöra lagens kraft. Dessa attester, rätteligen betraktade, vore visserligen för det afsedda ändamålet inför domstol icke förtjente af något afseende. Men exekutiva makten — följande fordna högre domares konsiderationsåsigter — har vid sina tillfällen respekterat dessa betyg, och förklarat att, i följd af doktorns intyg, verkställighet af de laga kraftvunne domarne icke kan ske. Hvem skulle väl hafva tilltrott en obemärkt enskild den myndighet att han betager fälld dom sin betydelse: en makt, som ej lagen tillerkänner någon statsauktoritet? Hofrätten har likväl stundom ändrat dessa en underordnad exekutivmakts beslut, och ansett doktorns intyg ej hindra bysättningen; enär förhållandet är, att bysatte personer kunna njuta all den vård och tillfälle till rörelse i fria luften, som läkaren öfver detta häkte anser nödigt föreskrifva; således intet skäl förefinnas, att lägga hinder i förväg mot bysättningsutslagets verkställande. Betygens eget innehåll torde ock någon gång vara af beskaffenhet, att vitsord ej bör inrymmas åt dem. Så måste händelsen blifva, om betyget tillkommit under antagligt febertillstånd hos läkaren sjelf; såsom t. ex. om det har följande lydelse: Att herr O. H., som nyligen varit sängliggande i akut feber nu destomera lider af svindel och påkommande sinnesoro, och kan alltså destomindre, utan fara för helsa och lif hållas å gäldstugan instängd; — betygas etc. I början af året har likväl hofrätten i ett mål, der en f. d. embetsman -., som haft utseende att vara ganska välmående, begagnat ett hr doktor :s betyg, altl . ej för närvarande eller ens framdeles kunde å gäldstu gan sitta eller instängd hållas, fästat det afseende vid betyget, att kongl. sundhetskollegii utlåtande deröfver infordrats. Enligt upplysning i kollegium har detsamma ännu icke hunnit utforska det rätta i denna fråga, der en annan läkares yttrande alltså lärer infordrats. Antagom äfven att, efter hela denna omgång, hofrätten, sedan kollegii yttrande hunnit inkomma, rättvisligen förklarar, att tit. . bör, utan hinder af doktor :s bety 5 underkastas verkställighet af den laga kraftvunne domen; så har emellertid företaget att meddela så beskaffade medico-legala attester haft till följd, ej mindre än ett års uppskof med verkställigheten af utslaget; ty hr :s betyg meddeltes, efter hvad man känner, redan under sommaren förlidne år. Detta innebär följaktligen, att sådana tilltag af en person, under skydd af ett slags embetsvärdighet, sätter en gäldenär i tillfälle att under en lång tidrymd använda hvad han eger, eller att under ögonen å sina fordringsegare och med deras begabbande, undanskaffa den egendom, som dem rätteligen tillhör. Att sådant ej kan vara förenligt med ordning och skick i ett lagbundet samhälle, är uppenbart. Likväl har länge nog sådant ofog befrämjats genom de betyg, som hr uthändigat åt gäldenärer. Det synes vara tid att ett dylikt bruk eller missbruk stäfjas; och i händelse allmänheten skulle upplefva den bedröfliga erfarenhet, att några af våra embetsverk låta allting så till sägandes gå hur det behagar i dessa afseenden; så återstår endast att pröfva om rättelse kan beredas genom publicitetens mellankomst för att afslöja hvad som varit doldt ej blott häri, men äfven i andra lika beskaffade, ej sällan förekommande ärenden. Det är utan tvifvel i hela läkarekårens intresse och för dess värdighet nödigt, att samvetsgrannhet noga iakttages vid meddelande af sjukdomsbetyg eller andra medikolegala attester. För bibehållande af dessa betygs anseende och helgd synas verkligen erfordras, att brr läkare ibland sig icke fördraga medlemmar, som meddela attester, ej grundade på verkliga förhållanden. Det är väl sannt att läkaren, ej mera än andra menniskor, kan vara fritagen från möjliga misstag i sina omdömen; men hans betyg måste åtminstune hafva någon objektiv grund; och om de fakta, hvari denna skall bestå, ej förefinnas, blir företaget att det oaktadt utfärda embetsattester ett så stort och tillika ett för samhället så vådligt fel, att ett enda sådant borde göra tillfyllest, att från en så litet nogräknad läkare skilja rättigheten att vidare få meddela intyg med lagligt vitsord. Man behöfver blott erinra sig hvilken vigt ofta hvilar på läkarattester, som angå förhållanden, hvilka efter en tids förlopp ej vidare kunna granskas och pröfvas. Då t. ex. vid undarcsökningen am aArcakaen till an mnarcaANnce