ställde hon sig att han sjuknat, och ilade till hans rum Men hvilken syn mötte henne icke der!.,. Hennes far satt blek, söm ett lik, en outsäglig vildhe brann i hans ögon, han förmådde knappast hålla pappore i sina skälfvande händer. Läs, olyckliga, läs! ropade han, och sträckte brefvel emot henne. Elisabeth läste det. N Det innehöll berättelsen om Bernhards förräderi oct deltagande i komplotten emot konungens lif, utförd äfver i de minsta detaljer. I början intogs väl HEilisabeth af någon bestörtning men den försvann genast. Nej! utbrast hon, i det hon lugnt blickade upp pi sin far; detta är en nedrig osanning, ett afgrundslikt be drägeri att förstöra vår lycka, uppfunnet af friberrinnar Duwald, som dermedelst försöker hämnas sin sons död. Tror du det? Ja, min vördade far, ja! Bernhard kan aldrig be draga... Jag går med mitt lif i borgen derför ... Bern: hard, förrädare...? Bernhard, mördare...? Och hvilkens? .... Carl den XII:s! FYRATIOFÖRSTA KAPITLET. Vi måste återtaga en del af de händelser som passerat innan kungens död blef bekant i hufvudstaden. Vi hafv: redan nämnt, att under det prinsessan var delad mellar hopp och fruktan, var Horn ett rof för den dödligastt ångest. Hade han förut gjort sig säker om att en fiendt lig kula skulle göra slut på Carls lif, så förebrådde har sig nu lifligt sin säkerhet, sin obeslutsamhet, i synnerhe sedan Görtz på sin resa till kungen passerat Stockholm och han blifvit underrättad om den gynnsamma vändning politiken tagit för Sverige. Han, den stolte grefven, som velat nappas med kung Carl om väldet, drefs nu att upp söka en förtrogen, utsatt för sammå fåra, som ban sjelf för att, I hi ändelse kungen undgick försåten, med den nye stallbrodren taga flykten. En sådah var snart funnen ; kanslirådet Ehrenstral. De uträknade på minuten, nä! Görtz kunde hinna till kungen, och vore ej följande dagen underrättelse om kungens död anländ, ämnade de