HURU EN LÄKAR-ATTEST TILLINTETGÖR LAGENS KRAFT. När domaren i lagens namn utsagt sin dom, och denna vunnit laga kraft, anser väl läsaren densamma vara ovilkorligen till efterrättelse gällande. Så är visserligen också lagens mening. Konungen ensam har sig förbehållet alt bevilja resning och gifva försuten tid åter. Men der icke så skett, har den laga kraftvunna domen sjelf kraft af en lag, som utan invändning skall tjena till rättelse för dem den angår. Domen måste af andra domare respekteras och af den exekutiva makten verkställas. Åsigterna om dess rättsenlighet må vara hvilka som helst; man måste underkasta sig dess innehåll. Den allmänna ordningen samt enskildas rätt och säkerhet fordra så. Domens makt är enligt lagens mening så stor, att icke någon samhällsmyndighet, i öfrigt huru mäktig som helst, har sig medgifvet att förringa dess giltighet eller förhindra verkställighet deraf. Men hvad icke samhället och den menskliga förmågan i stort kan uträtta; det lyckas stundom ett ringa kräk, som krälar i stoftet, tillvägabringa. Vi hafva nyligen af prof. Loven hört beskrifvas huru de för vårt öga omärkbaraste infusionsdjur kunna underminera hela städer. Om dylika små djur, som vanligen ej anses värda minsta uppmärksamhet, taga sig före att till eget uppehälle och vinning underminera hvad som i ideell mening är ännu vigtigare, nemiigen till sin kraft och betydelse undergräfva sjelfva lagen, då böra alla medel i tid uppbjudas att qväfva sådant innan det hinner för djupt inrota sig. Man måste det så mycket hellre, som tillväxten af dylika djurarter sker i utomordentlig progression, derest de lemnas ostörda. Vi skola tillåta oss anföra ett par exempel, egnade att visa hvad vi här i allmänhet påpekat. Sedan t. ex. en tredskande gäldenär någonstädes blifvit förpligtad betala sin skuld vid äfventyr att derför undergå utmätning elier ock varda å gäldstufvan bysatt, samt utslaget derom blifvit slutligen fastställdt eller eljest vunnit laga kraft, skulle man föreställa sig, att alla vidare undflykter vore den tröge betalaren afskurna. Men i vår tid hafva utvägar påfunnits att snart sagdt i oändlighet uttänja hindren för skuldliqvid, eller uppehålla verkställighet af domar i denna väg. Det är en följd af den slapphet, som i lagskipningen inrotat sig, enligt en åsigt, som under sednare decennier vunnit insteg hos högre eller till och med högsta domaremakten, att låta en viss beskediighet, ett konsiderationssystem, jemväl vid tillämpning af lagarne, göra sig gällande. Man observerar ej, att hvad som utgör en eftergift af lagens stränghet till förmån för den ena, länder till skada för den andra; och att all säkerhet, all ordning och aktning för lagen och dess tillämpare, till oersättlig skada för samhället, i det heia förminskas i den mån folket finner lagen ej vidare vara oeftergifligen bindande för alla, utan kunna kringgås genom hvarjehanda, af embetsmyndigheterna fördragna, om ej tillåtna medel. För alt ej blifva för vidlyftige, vilja vi nu endast nämna om den utväg, som en tid börjat begagnas för att betaga de domar kraft, som med bysättning hota en gäldenär, hvilken ej vill betala sin skuld, eller, om ban det ej kan, icke ens kan förmås att till sina borgenärers förnöjande afträda sina tillgångar så långt de räcka, i och hvårmed, enligt numera gällande lag, fråga om bysättning förfaller. Den, som hvarken vill bysättas eller göra konkurs, utan är oblyg nog att ämna behålla hvad han må ega, under det att den af lagen erkända fordringsegaren förgäfves väntar beRER ERE RER RER EEE EEE