HURU EN LÄKAR-ATTEST TILLINTET-
GÖR LAGENS KRAFT.
När domaren i lagens namn utsagt sin dom,
och denna vunnit laga kraft, anser väl läsaren
densamma vara ovilkorligen till efterrättelse
gällande. Så är visserligen också lagens me-
ning. Konungen ensam har sig förbehållet
alt bevilja resning och gifva försuten tid åter.
Men der icke så skett, har den laga kraft-
vunna domen sjelf kraft af en lag, som utan
invändning skall tjena till rättelse för dem
den angår. Domen måste af andra domare
respekteras och af den exekutiva makten verk-
ställas. Åsigterna om dess rättsenlighet må
vara hvilka som helst; man måste underkasta
sig dess innehåll. Den allmänna ordningen
samt enskildas rätt och säkerhet fordra så.
Domens makt är enligt lagens mening så stor,
att icke någon samhällsmyndighet, i öfrigt
huru mäktig som helst, har sig medgifvet att
förringa dess giltighet eller förhindra verk-
ställighet deraf. Men hvad icke samhället och
den menskliga förmågan i stort kan uträtta;
det lyckas stundom ett ringa kräk, som krälar
i stoftet, tillvägabringa. Vi hafva nyligen af prof.
Loven hört beskrifvas huru de för vårt öga
omärkbaraste infusionsdjur kunna underminera
hela städer. Om dylika små djur, som van-
ligen ej anses värda minsta uppmärksamhet,
taga sig före att till eget uppehälle och vin-
ning underminera hvad som i ideell mening
är ännu vigtigare, nemiigen till sin kraft och
betydelse undergräfva sjelfva lagen, då böra
alla medel i tid uppbjudas att qväfva sådant
innan det hinner för djupt inrota sig. Man
måste det så mycket hellre, som tillväxten af
dylika djurarter sker i utomordentlig progres-
sion, derest de lemnas ostörda.
Vi skola tillåta oss anföra ett par exempel,
egnade att visa hvad vi här i allmänhet på-
pekat.
Sedan t. ex. en tredskande gäldenär någonstä-
des blifvit förpligtad betala sin skuld vid äfventyr
att derför undergå utmätning elier ock varda
å gäldstufvan bysatt, samt utslaget derom blif-
vit slutligen fastställdt eller eljest vunnit laga
kraft, skulle man föreställa sig, att alla vidare
undflykter vore den tröge betalaren afskurna.
Men i vår tid hafva utvägar påfunnits att
snart sagdt i oändlighet uttänja hindren för
skuldliqvid, eller uppehålla verkställighet af
domar i denna väg. Det är en följd af den
slapphet, som i lagskipningen inrotat sig, en-
ligt en åsigt, som under sednare decennier
vunnit insteg hos högre eller till och med
högsta domaremakten, att låta en viss besked-
iighet, ett konsiderationssystem, jemväl vid
tillämpning af lagarne, göra sig gällande. Man
observerar ej, att hvad som utgör en eftergift
af lagens stränghet till förmån för den ena,
länder till skada för den andra; och att all
säkerhet, all ordning och aktning för lagen
och dess tillämpare, till oersättlig skada för
samhället, i det heia förminskas i den mån
folket finner lagen ej vidare vara oeftergifligen
bindande för alla, utan kunna kringgås genom
hvarjehanda, af embetsmyndigheterna fördragna,
om ej tillåtna medel.
För alt ej blifva för vidlyftige, vilja vi nu
endast nämna om den utväg, som en tid bör-
jat begagnas för att betaga de domar kraft, som
med bysättning hota en gäldenär, hvilken ej vill
betala sin skuld, eller, om ban det ej kan,
icke ens kan förmås att till sina borgenärers
förnöjande afträda sina tillgångar så långt de
räcka, i och hvårmed, enligt numera gällande
lag, fråga om bysättning förfaller.
Den, som hvarken vill bysättas eller göra
konkurs, utan är oblyg nog att ämna behålla
hvad han må ega, under det att den af lagen
erkända fordringsegaren förgäfves väntar be-
RER ERE RER RER EEE EEE