majoren S. Skulle möjligen rytimästaren O.,vid46 års ålder och efter 29 års tjenstetid hafva företedt den, man måste säga högst otroliga, methamorphos, alt han på 4 månader förvärfvat den för en major nödiga fallenhet, hvilken han dessförinnan ansågs sakna, eller har.under dessa 4 månader sekundehefens omdömesförmåga undergått den äfven otroliga rektifiering, att han nu anser en individ ega, hvad han förut icke ansåg hos honom finnas; eller har ryttmästaren O. för 4 månader sedan orättvist och lagstridigt blifvit förbigången till Major? Någotdera af de anförde alternativerna måste hafva inträffat och hvilketdera det än må vara, är förhållandet tillräckligt anmärkningsvärdt för att icke öfver lemnas åt glömskan. Vid öfvervägande af de olika anledningarne framstår likväl en annan fråga, som möjligen kan gifva utslag i saken. T händelse ryttmästare O. nu, mera än för 4 månader sedan, ansågs cga den för en major nödiga fallenhet, hvarföre befordrades han ej till förste major i stället för major S.; hans förut skedda förbigående hade billigat denna handling och den hade icke stått i strid med gäll ande författningar? Skulle ej möjligen denna fråga gifva en billig anledning till den förmodan, att man heldre önskade major S. till förste major än ryttmästar O., men i sådant fall, hvarföre befordrades då ej ryttmästar O. till andre maior för 4 månader sedan och major 8. nu direkte från ryttmästare til förste major? Detta hade icke varit stridande mot författningarne; allt gäckande af lem, äfvensom tillvitelse för godtycke hade uteblifvit och så väl krigsminister som sekundehef hade gifvit vederbörlig helgdå åt våra gällande befordringsagar. —Y. ORGET SIDEN NASN