majoren S. Skulle möjligen rytimästaren O.,vid46
års ålder och efter 29 års tjenstetid hafva företedt
den, man måste säga högst otroliga, methamorphos,
alt han på 4 månader förvärfvat den för en ma-
jor nödiga fallenhet, hvilken han dessförinnan an-
sågs sakna, eller har.under dessa 4 månader se-
kundehefens omdömesförmåga undergått den äfven
otroliga rektifiering, att han nu anser en individ
ega, hvad han förut icke ansåg hos honom finnas;
eller har ryttmästaren O. för 4 månader sedan orätt-
vist och lagstridigt blifvit förbigången till Major?
Någotdera af de anförde alternativerna måste hafva
inträffat och hvilketdera det än må vara, är förhål-
landet tillräckligt anmärkningsvärdt för att icke öf-
ver lemnas åt glömskan. Vid öfvervägande af de
olika anledningarne framstår likväl en annan fråga,
som möjligen kan gifva utslag i saken. T händelse
ryttmästare O. nu, mera än för 4 månader sedan,
ansågs cga den för en major nödiga fallenhet,
hvarföre befordrades han ej till förste major i stäl-
let för major S.; hans förut skedda förbigående ha-
de billigat denna handling och den hade icke stått
i strid med gäll ande författningar? Skulle ej möjli-
gen denna fråga gifva en billig anledning till den
förmodan, att man heldre önskade major S. till för-
ste major än ryttmästar O., men i sådant fall, hvar-
före befordrades då ej ryttmästar O. till andre ma-
ior för 4 månader sedan och major 8. nu direkte
från ryttmästare til förste major? Detta hade icke
varit stridande mot författningarne; allt gäckande af
lem, äfvensom tillvitelse för godtycke hade uteblif-
vit och så väl krigsminister som sekundehef hade
gifvit vederbörlig helgdå åt våra gällande befordrings-
agar. —Y.
ORGET SIDEN NASN