DE SAMMANSVURNE,
MORD oca KRÖNING.,
ROMAN AF CARL VON ZEiIPiL.
Men Stjerneld lick ej ens företräde. Roepsdorp, ber.
tigens kammartjenare och favorit, svarade:
Hans dureblaucht kan omöjligen ta emot någon. han
är så genomträngd af sorg och smärta, alt han nästan
saknars ansning.
Boepsdorp! jag vet att ni har er herres öran, invände
Stjerneld, gå in och förmå honom att sansa sig: säg ho
nom, att om han vill alsåga sig enväldet och styra riket
efter (Gustaf Adolfs regeringsform, samt straxt komma ut
och visa sig för soldaterna, så ärv krona och spira hans v
Äfven detta hade Dittmar förutsett, och sökt med störa
löften till Roepsdorp förexomma det... Men Roepsdorp
genomgick i tankarna den lysande bana ban, såsom favo-
rit, kunde göra. I fall hans herre blefve konung, skyndade
in. lifvad al de gladaste förhoppningar. och fann hertigen,
gående fram och tillbaka, ångestfullt vridande händerna . ..
pErs dorehlovehbt. för (mds skull fatta mod! Blott
detta enda ögonblick. fatta mode
han sijernelds ärende
Och av föredrog a.
Hertigen stirrade på höouvur och kunde knappast fatt
byarom fråga var...
Har kan du be
s skall kunna visa mig I denn
SOrg: denna oro...? Och så fordrar ju Pöker, att Ja
skall inskränka den makt, som al Gud är konungen gif
ven... Nej. aldrig! Jag skulle vanhelga min store mor
broders minne, om jag kunde inga på en sådan låghet!
Roepsdorp knäböjde, bad... :
Men det var fåfängt... Hela Carl NH:s envishet röj
des hos prinsen... mannamodet fanns der icke... Hal
år 4. B. Mo 2-6, B—435. A5—17. 20—24. 27-93 3t—054
27—30, 49, 124—46, 48—50, H2. 55, 56, 58. 59. 69, 64, 67
70. 73. 785, 76. 79—81, 23, 86, 89,92, 93. 95, IR, 401, 102, 104
105, 107soch 408.