DE SAMMANSVURNE, MORD oca KRÖNING., ROMAN AF CARL VON ZEiIPiL. Men Stjerneld lick ej ens företräde. Roepsdorp, ber. tigens kammartjenare och favorit, svarade: Hans dureblaucht kan omöjligen ta emot någon. han är så genomträngd af sorg och smärta, alt han nästan saknars ansning. Boepsdorp! jag vet att ni har er herres öran, invände Stjerneld, gå in och förmå honom att sansa sig: säg ho nom, att om han vill alsåga sig enväldet och styra riket efter (Gustaf Adolfs regeringsform, samt straxt komma ut och visa sig för soldaterna, så ärv krona och spira hans v Äfven detta hade Dittmar förutsett, och sökt med störa löften till Roepsdorp förexomma det... Men Roepsdorp genomgick i tankarna den lysande bana ban, såsom favorit, kunde göra. I fall hans herre blefve konung, skyndade in. lifvad al de gladaste förhoppningar. och fann hertigen, gående fram och tillbaka, ångestfullt vridande händerna . .. pErs dorehlovehbt. för (mds skull fatta mod! Blott detta enda ögonblick. fatta mode han sijernelds ärende Och av föredrog a. Hertigen stirrade på höouvur och kunde knappast fatt byarom fråga var... Har kan du be s skall kunna visa mig I denn SOrg: denna oro...? Och så fordrar ju Pöker, att Ja skall inskränka den makt, som al Gud är konungen gif ven... Nej. aldrig! Jag skulle vanhelga min store mor broders minne, om jag kunde inga på en sådan låghet! Roepsdorp knäböjde, bad... : Men det var fåfängt... Hela Carl NH:s envishet röj des hos prinsen... mannamodet fanns der icke... Hal år 4. B. Mo 2-6, B—435. A5—17. 20—24. 27-93 3t—054 27—30, 49, 124—46, 48—50, H2. 55, 56, 58. 59. 69, 64, 67 70. 73. 785, 76. 79—81, 23, 86, 89,92, 93. 95, IR, 401, 102, 104 105, 107soch 408.