EORRESPONDENS-ARTIKEL.
Berlin den 5 Maj.
I dag var det Napoleons dödsdag, och möj-
r i dag den sista timman för Tysk-
het, eller snarare för drömmen om
Tysklands frihet, som vi drömt ett år i Frank-
furt, mellan Österrikes och Preussens bajon
netter. Under loppet af den sistförflutna vec-
kan har det tyska dramat trädt ohöljdt fram
i dagen: alla dess förhängen äro undandragna.
I spåren af vår Andra Kammares upplösning
har det definitiva afvisandet af kejsarkronan
och den fullständiga brytningen med Franks
furt följt; men samtidigt härmed afslöjade sig
reger:ssarnes plan att AuUrojera en tysk
grund och en tysk enhet. Alla kabinelterna
äro inbjudna att sända fullmäktige till Berlin,
der cen uktrojerade grundlagen redan ligger
färdigskrifven, och de flesta skola icke för-
summs att efterkomma inhbjudningen; ty de
mäktisaste deribland äro redan ense om saken.
Det ;rtans goda förståndets, som så bråd-
stört tycks bafva uppkommit emellan Preus-
sen, Ö,terrike och Bijern, och hvari Sachsen
och Eaunover ej hel:er äro lottlösa, ådagaläg-
ger isynnerhet, att hela den noutvexling, som
sedan januariså flitigt underhållits med Frank-
furt, och mellan Olmätz, Poytsdam och M
ehen, icke varit annat än ett gyckelspel. Man
vet nu med visshet, att hela öfverenskommel-
sen median de tre hofven var redan i Mars
brag! på det rena; och medan kamrarne 1
Berlin ansatte ministrarne, hviika, oaktadt sin
parla:;neutariska oförmåga, haårduackadt sulto
qvar ;x sin bänk och läto steka sig vid sakta
eld, :ockades utvecklingen dagligen närmare.
QOsterr:se har sin Jellachich, Preussen sin Ra-
slowliz use — khroaler tiil
härkowv:sten, begge ganska skic kliga män, ehuru
Radow:z langt ötverträffar sin landsman i di-
plomat:ska talanger. Denne märkvärdige man,
absolu st, ultrakatolik och jesuit, är numera
här sjuen i den ohöljda reaktionen och kom-
mer sannolikt länge att så förbiifva. Konun-
gen är honom med lif och själ tillgifven, bexge
ense om hvad de vilja, och bakom denne för-
trogne radgifvare står hela det pietistiska hof-
partie, tilibedjande sin nye åessias.
Frågar ni hvad jag anser utgången blifva, så
förkl: jag mig öfvertygad om, att. reaktio-
nen sesrar, så framt icke revolutionen tiläf-
ventyr: finge nya krafter utrikes ifrån och i
synne: it från Frankrike.
Störtar den reaktionära styreisen i Frankrike
medar den förbereder konungac nets återkomst
och inviger italien åt undergång, då äro de
tyska jonungarne och furstarne förlorade; bi-
behålier den sig åter, då förmå icke ungrarne
rädda den tyska grundlagen af deu 23 Mars,
äfven omr de skulle eröfra Wien. Församlin
gen i Frankfurt saknar mod att våga det yt-
tersta: alt ställa sig på den revolutionära stånd-
punkten och samla cn krigshär från Baden,
Wärtewberg, Hessen och småstaterna, bvilket
den skulle kunna: att skalla penningar eiler
myntvaiutor, och förklara sig för ett tyskt
konveat. Då den icke gör detta, kommer den
alt gå under, och furstarne att blifva segrare
och att fasthålla segern. tilt dess de förlorat
sitt hufvudstöd den väpnade styrkan, eller tills
någon utländsk fiende uppträder. Att demo-
kratien och med den revolutionen intränger
bland soldaternas leder inom några år, synes
mig fullkomligen visst: men lika visst synes
det mig atl om något folk under frihetens Tana
anfaller Tyskland, är det sednare förloradt; ty
för dessa furstar och deras kamarillor står någon
hänförelse icke än en gang att framkalla. Detta
veta äfven vederbörande rätt väl sjelfva, och
häri ligger skälet till det Jama kriget emot
Danmark. I Frankrike är atlmänna meningen
på danskarnes sida: ty fransmännen befara att
vi med tiden äfven kunde få Iystnad efter deras
, efter I och Lothringen,
som vi fö år sedan så skamligt förlorade.
Yoro vi fria och eniga, så skulle fransmännens
yrede bekymra oss fögar det skulle snart kom-
ma till ett kr men för närvarande är det
annorlunda. Våra furstar vilja för ögonblicket
icke något krigs de behöfva sina soldater till
underkufvande sina egna folk: och gerna ef-
terskänkte de bide Holstein och Slesvig åt
Danmark, om de varo säl på att derigenom
qväfva demokratien i sina egua länder. Men
hvad uträttar utländningens viede, förakt och
hån: hvad bjelper det skri af raseri, som ge-
nomljuder hela Tyskland! Vara furstar be-
falla er en hall million bajonetter; de äga
fullständiga medel och krafter att undertrycka
alla enstaka uppror. och för den närmaste fram-
tiden äro dessa krafter och medel pålitliga.
Sedan åtta dagar ihbjelskjutes eller nedsablas
här i Berlin hvar och en, son iåter undfalla
sig ett ord, antydande motstånd. Tio offer
äro redan nedmyliade och mer än dubbelt så
många vänta, dödligt sårade, alt föja dem. AT
sina befälhaf va are är soldatesken så fanatiserad.
att den öppet skymfar de fredligaste menniskor:
hvar och en som bär skägg anses för demo-
krat, och bär han äfven giasögon på gatan, så
är hans republikanska signalement färdigt. Ni
kan föreställa er hvilket uväfdt raseri, som
måste herrska bland invånarne hi städes; men
23000 bajonetter bevaka os red fan. och vakt-
vor att förstärkas med ännu
sen al Böhmen.
hållningen kon
flera. fF Schiesien, vil i
sammandrages en vapenstyrka af 40000 man,
för att besätta Böhmen. om ett uppror skulle
utbrista der: 30900 ryssar skulle från Krakau