EORRESPONDENS-ARTIKEL. Berlin den 5 Maj. I dag var det Napoleons dödsdag, och möjr i dag den sista timman för Tyskhet, eller snarare för drömmen om Tysklands frihet, som vi drömt ett år i Frankfurt, mellan Österrikes och Preussens bajon netter. Under loppet af den sistförflutna veckan har det tyska dramat trädt ohöljdt fram i dagen: alla dess förhängen äro undandragna. I spåren af vår Andra Kammares upplösning har det definitiva afvisandet af kejsarkronan och den fullständiga brytningen med Franks furt följt; men samtidigt härmed afslöjade sig reger:ssarnes plan att AuUrojera en tysk grund och en tysk enhet. Alla kabinelterna äro inbjudna att sända fullmäktige till Berlin, der cen uktrojerade grundlagen redan ligger färdigskrifven, och de flesta skola icke försumms att efterkomma inhbjudningen; ty de mäktisaste deribland äro redan ense om saken. Det ;rtans goda förståndets, som så brådstört tycks bafva uppkommit emellan Preussen, Ö,terrike och Bijern, och hvari Sachsen och Eaunover ej hel:er äro lottlösa, ådagalägger isynnerhet, att hela den noutvexling, som sedan januariså flitigt underhållits med Frankfurt, och mellan Olmätz, Poytsdam och M ehen, icke varit annat än ett gyckelspel. Man vet nu med visshet, att hela öfverenskommelsen median de tre hofven var redan i Mars brag! på det rena; och medan kamrarne 1 Berlin ansatte ministrarne, hviika, oaktadt sin parla:;neutariska oförmåga, haårduackadt sulto qvar ;x sin bänk och läto steka sig vid sakta eld, :ockades utvecklingen dagligen närmare. QOsterr:se har sin Jellachich, Preussen sin Raslowliz use — khroaler tiil härkowv:sten, begge ganska skic kliga män, ehuru Radow:z langt ötverträffar sin landsman i diplomat:ska talanger. Denne märkvärdige man, absolu st, ultrakatolik och jesuit, är numera här sjuen i den ohöljda reaktionen och kommer sannolikt länge att så förbiifva. Konungen är honom med lif och själ tillgifven, bexge ense om hvad de vilja, och bakom denne förtrogne radgifvare står hela det pietistiska hofpartie, tilibedjande sin nye åessias. Frågar ni hvad jag anser utgången blifva, så förkl: jag mig öfvertygad om, att. reaktionen sesrar, så framt icke revolutionen tiläfventyr: finge nya krafter utrikes ifrån och i synne: it från Frankrike. Störtar den reaktionära styreisen i Frankrike medar den förbereder konungac nets återkomst och inviger italien åt undergång, då äro de tyska jonungarne och furstarne förlorade; bibehålier den sig åter, då förmå icke ungrarne rädda den tyska grundlagen af deu 23 Mars, äfven omr de skulle eröfra Wien. Församlin gen i Frankfurt saknar mod att våga det yttersta: alt ställa sig på den revolutionära ståndpunkten och samla cn krigshär från Baden, Wärtewberg, Hessen och småstaterna, bvilket den skulle kunna: att skalla penningar eiler myntvaiutor, och förklara sig för ett tyskt konveat. Då den icke gör detta, kommer den alt gå under, och furstarne att blifva segrare och att fasthålla segern. tilt dess de förlorat sitt hufvudstöd den väpnade styrkan, eller tills någon utländsk fiende uppträder. Att demokratien och med den revolutionen intränger bland soldaternas leder inom några år, synes mig fullkomligen visst: men lika visst synes det mig atl om något folk under frihetens Tana anfaller Tyskland, är det sednare förloradt; ty för dessa furstar och deras kamarillor står någon hänförelse icke än en gang att framkalla. Detta veta äfven vederbörande rätt väl sjelfva, och häri ligger skälet till det Jama kriget emot Danmark. I Frankrike är atlmänna meningen på danskarnes sida: ty fransmännen befara att vi med tiden äfven kunde få Iystnad efter deras , efter I och Lothringen, som vi fö år sedan så skamligt förlorade. Yoro vi fria och eniga, så skulle fransmännens yrede bekymra oss fögar det skulle snart komma till ett kr men för närvarande är det annorlunda. Våra furstar vilja för ögonblicket icke något krigs de behöfva sina soldater till underkufvande sina egna folk: och gerna efterskänkte de bide Holstein och Slesvig åt Danmark, om de varo säl på att derigenom qväfva demokratien i sina egua länder. Men hvad uträttar utländningens viede, förakt och hån: hvad bjelper det skri af raseri, som genomljuder hela Tyskland! Vara furstar befalla er en hall million bajonetter; de äga fullständiga medel och krafter att undertrycka alla enstaka uppror. och för den närmaste framtiden äro dessa krafter och medel pålitliga. Sedan åtta dagar ihbjelskjutes eller nedsablas här i Berlin hvar och en, son iåter undfalla sig ett ord, antydande motstånd. Tio offer äro redan nedmyliade och mer än dubbelt så många vänta, dödligt sårade, alt föja dem. AT sina befälhaf va are är soldatesken så fanatiserad. att den öppet skymfar de fredligaste menniskor: hvar och en som bär skägg anses för demokrat, och bär han äfven giasögon på gatan, så är hans republikanska signalement färdigt. Ni kan föreställa er hvilket uväfdt raseri, som måste herrska bland invånarne hi städes; men 23000 bajonetter bevaka os red fan. och vaktvor att förstärkas med ännu sen al Böhmen. hållningen kon flera. fF Schiesien, vil i sammandrages en vapenstyrka af 40000 man, för att besätta Böhmen. om ett uppror skulle utbrista der: 30900 ryssar skulle från Krakau