ståndet, för så vidt den berättigade de kejser liga trupperna att utgöra hälften af Alessan Idrias besättning. På eget bevåg medgaf öster j rikiska ombudet ett uppskof med verkställig Jheten af nämnde vilkor, 1 säker förhoppning ,Jatt sardisska regeringen, med tacksamt erkän nande af detta medgifvande, skulle begagna Iden härigenom vunna tiden till att å sin sid: fjal alla krafter arbeta på en öfverenskommelsc Imed Österrike. När likväl denna uppskofstic Thade förflutit, utan att sardinska regeringer Ihvarken gilvit en tydig förklaring öfver de! Idensamma meddelade fredsfördrags-projektet. eller uppträdt med bestämda kontraförslag: så ansåg sig hr von Bruck iche berättigad att längre dröja med verkställigheten af 3 artikeln i vapenstilleståndet. Alilitärmyndigheterna bestämde fördenskull den 23 till de kejserliga truppernas inryckande i Alessandria. På morgonen sanma dag förklarade de sardinska ombuden, att de hade fått befallning att, enär kejseriiga regeringen stode fast vid Alessandrias besättande, tiilsvidare icke fortsätta fredsunderhandlingarne, utan fördenskull anse dem för upphälda. Derefter lemnade de åfilano, hvarest br von Bruck ännu uppebåller sig. I en af sardinska ministeren den 25 April utfärdad proklamation säges deremot: att Osterrikes fordringar voro öfverdrifna, att Osterrike först fordrat såsom vilkor att få ensamt besätta både staden och citadellet Alessandria; att det först sedermera nöjt sig med Alessandrias besättande till hälften med österrikiska och hälften sardinska trupper; att de österrikiska underhandlarne väl visat benägenhet att hos kejserliga kabinettet förorda modifikationer i 3 artikeln af vapenstilleståndet (handlande om Alessandrias besättande), men att detta kabinett icke endast stått fast vid artikelns obetingade verkställighet, utan äfven fordrat att nationa!gardet i Alessandria skulle inräknas i den sardinska delen af besättningen: en fordran, den likväl sardinska regeringen med framgång satt sig emot; samt att de sardinska underhandlarne lemnat Milano, på det icke deras närvaro måtte gifva verkställandet af 3 artikeln skenet af en fredspreliminär. Slutligen förklarar ministeren att den endast skall afsluta freden på sådana vilkor, som öfverensstämma med landets ära och intresse, men att den icke skall bry sig det minsta om deklamationerna af ultras, hvilka störtat landet i kriget. De österrikiska soldaterna i Alessandria berättas hafva satt lagerqvistar i sina hattar, hvilket skall hafva retat piemonteserne så, att de börjat ett slagsmål med österrikarne, hvarvid flera man å båda sidor blifvit dödade och sårade. Enligt Risorgimento har Livorno nu underkastat sig den storhertigliga regeringen i Toscana. Antalet af de österrikare, som föllo vid stormningen af Brescia, var större än antalet af döda i slaget vid Novara. På förra stället stupade 42477 man, hvaraf 29 subalternofficerare, 3 kaptener, 2 öfverstar och 2 generaler; på det sednare deremot blefvo endast 1129 dödade men 1687 sårade. Romerska konstituerande församlingen hade beslutat en adress till regeringarne och kamrarne i England och Frankrike, i hvilken församlingen söker visa nödvändigheten af den republikanska styrelseformen för Rom och denna stats rätt att antaga den. Ryktesvis berättas, att hälften af den franska expeditionen skall besätta Ancona. Från Gaöta heter det, i en skrifvelse af den 18 April, att påfvens regering förkastat franska regeringens ultimatum. Den absoluta maktens återställelse är ett sine gqua non för påflvens återvändande. Om denna öfverdrifna fordran har franska sändebudet förklarat, att hans regering aldrig skall ingå på den, emedan hon derigenom skulle sätta ftaliens lugn och romerska folkets rättigheter i fara. Sakerna stå således på samma punkt som för fem månader sedan. Flera tidningar berätta ånyo, att 12 å 15,000 man neapolitanska trupper marcherat åt romerska gränsen. Conciliatore Toscana berättar, alt Palermo underkastat sig konung Ferdinand; att en deputation af 18 personer skulle begifva sig till konungen, för att öfverlemna hyllningsakten, och att neapolitanska flaggan svajar på alla punkter å Sicilien. NORDAMERIKA. Från NewYork berättas den 4 April, att e:t sällskap kaliforniska guldvaskare, som återvände landvägen till Rio Grande, skola hafva blifvit angripet af kolera och omkommit till större delen; de öfrige p:undrades på guld till 44060 dollars värde, och de öfverlefvande ankommo i full förtviflan till New-Orleans. Till de atlantiska staterna begynte mycket guld anlända från Kalifornien. Mer än för 300000 dollars värde hade förts från Boston genom NewYork till myntet i Filadelfia. Utflyttningslystnaden till Kalifornien hade uppblossat på nytt; NewYorks gator svärmade af urga män, hvilkas drägter röjde deras beslut att utflytta; hvart sällskap anlägger nemligen en särskild uniform, och hvar och en är väl beväpned. Från Mexiko berät ades, att mexikanska mnordarmåen haft häftiga men segerrika strider emot vildarne. Indianstammar hafva likväl begynt visa sig så vådliga, att samtliga norra staterna i Mexiko utlyst ett representantmöte, för att öfyerlägga om försvarsanstalter till gränstrakternas beskydd. pustar BLOGTRSLIU, Vid föredragning af öfverdirektörens för myntoch kontrollverken afgifne och af statskontoret öfverlemnade berättelse om de vid nämnde verk un