(Insändt.) Något om våra Stulerier. Genom tidningarne har man erfarit, att första steget blifvit taget till den nya reorganisation af våra stuterier, hvilken varit väntad alltsedan utnämnandet af ny chef för Stuteriöfverstyrelsen. Början göres med Flyinge hingst-depot, som åter förvandlas till stuteri, bestående af 20 ston och 3 till 4 hingstar, hvartill äskats ett anslag af 40,000 rdr bko. Insändaren har ej lyckats erhålla närmare tillförlitliga uppgifter rörande planen för stuteriets framtida verksamhet och de nuvarande beskällarnes öde; blott ryktesvis har han erfarit, att dessa skola utplanteras hos enskilda, hvilka kostnadsfritt emottaga och hålla dem till allmänhetens tjenst; på ofvannämnde vilkor lära redan afnämare till samtliga hingstarne anmält sig. Förgäfves söker man driffjedern till dessa frikostiga anbud, så framt den ej återfinnes i skåningarnes längtan att se Flyinge stuteri återupprättadt. Den obetydliga språngafgiften af 4 rdr 16 sk. bko för hvarje betäckt sto kan nemligen ej på långt när ersätta kostnaden för bingstens underhåll. — Hittils har stuteri-öfverstyrelsen för hvarje utplacerad hingst måst erlägga vanligen 400 rdr bko årligen och stundom vida derutöfver. De som underhålla sqvadronshingstar äro i stället befriade ifrån uppsättande af nummerkar! och mundering. Månne man ej sålunda måste befara, att då det första nitet hunnit svalna och hingsten börjat anses såsom en kostsam börda, han antingen återsändes till stuteriet, då hela den nya organisationen är tillintetgjord, eller ock vanvårdas han och förstöres, då i och med detsamma de dyrbaraste frukterna af ewt långvarigt sträfvande vid våra stuterier gå förlorade, hvarigenom en på långliga tider oersättlig förlust uppkommer. Såsom varning torde lända de år 1813 inkomne ryska hingstarnes öde. En del af dessa blefvo på samma sätt utplacerade, men snart ledsnade man vid dem. Somliga hingsthållare öfyerflyttade dem till andra personer, andra återsände dem till stuterierna. Då hafren var dyr fingo de berga sig den förutan; då hingsten var bråkig eller stalldrängen lat, kommo de aldrig ur spiltan. Kuskårne blefvo för det mesta depotchefer, som utan erforderlig kännedom eller urskiljning besörjde betäckningen. Föl-afkastningen blef ringa, hingstarne förstördes utan att knappt lemna spår efter sig. Insändaren är långt ifrån att vilja klandra den nya organisationen, hvilken han redan erkännt sig blott ryktesvis känna. Han skulle gerna upplysas att hans farhågor varit ogrundade, och med särdeles tillfredsställelse skulle han se, om den nya organisationen kunde medföra större fördelar än den nuvarande. Utan oro kan han likväl ej åse rubbning i ett system, som under ett par decennier verkat mera gynnsamt än någon -ens kunnat ana. En kort jemförelse emellan stuteriernas och hästafvelns tillstånd i Sverige före och efter införandet af den år 1826 påbörjade och sedan utvidgade organisationen torde bäst ådagalägga dess förmåner samt de stora resultater, som med jemförelsevis obetydliga tillgångar åstadkommits. Härvid torde vara lämpligt att vitsorda den utmärkta omsorg och det outtröttliga nit hos våra stuterichefer, som så hufvudsakligen bidragit till framgång. Flylnge stuteri underhöll de tio sista åren af dess tillvaro, eller från 48927 till 4836, i medeltal 442 hästar, hvaraf 20 beskällare och 33 moderston. Vid dess förvandling till hingstdepot funnos der 47 beskällare och 32 moderston, af hvilka de 40 bästa hingstarne och 47 bästa stona tillika med 24 unghästar öfverflyttades till det återupprättade Ottenby stuteri. Hingstdepoten skulle, eniigt stat, bestå af 40 beskällare och 40 unghingstar ; 50 beskällare hafya i stället der underhållits. Den förändrade organisationen uppväckte till en början, synnerligen inom Skåne, mycken ovilja, hvar-. till orsaken troligen förnämligast torde få sökas i upphörandet af den vid Flyinge inrättade ridskola, der, urder den utmärkte stallmästar Ehrengranaths