(Insändt.)
Något om våra Stulerier.
Genom tidningarne har man erfarit, att första
steget blifvit taget till den nya reorganisation af
våra stuterier, hvilken varit väntad alltsedan utnäm-
nandet af ny chef för Stuteriöfverstyrelsen. Början
göres med Flyinge hingst-depot, som åter förvandlas
till stuteri, bestående af 20 ston och 3 till 4 hing-
star, hvartill äskats ett anslag af 40,000 rdr bko.
Insändaren har ej lyckats erhålla närmare tillför-
litliga uppgifter rörande planen för stuteriets fram-
tida verksamhet och de nuvarande beskällarnes öde;
blott ryktesvis har han erfarit, att dessa skola ut-
planteras hos enskilda, hvilka kostnadsfritt emottaga
och hålla dem till allmänhetens tjenst; på ofvan-
nämnde vilkor lära redan afnämare till samtliga
hingstarne anmält sig. Förgäfves söker man drif-
fjedern till dessa frikostiga anbud, så framt den ej
återfinnes i skåningarnes längtan att se Flyinge stu-
teri återupprättadt. Den obetydliga språngafgiften
af 4 rdr 16 sk. bko för hvarje betäckt sto kan nem-
ligen ej på långt när ersätta kostnaden för bingstens
underhåll. — Hittils har stuteri-öfverstyrelsen för
hvarje utplacerad hingst måst erlägga vanligen 400
rdr bko årligen och stundom vida derutöfver. De
som underhålla sqvadronshingstar äro i stället be-
friade ifrån uppsättande af nummerkar! och munde-
ring. Månne man ej sålunda måste befara, att då
det första nitet hunnit svalna och hingsten börjat
anses såsom en kostsam börda, han antingen åter-
sändes till stuteriet, då hela den nya organisationen
är tillintetgjord, eller ock vanvårdas han och för-
störes, då i och med detsamma de dyrbaraste fruk-
terna af ewt långvarigt sträfvande vid våra stuterier
gå förlorade, hvarigenom en på långliga tider oer-
sättlig förlust uppkommer. Såsom varning torde
lända de år 1813 inkomne ryska hingstarnes öde.
En del af dessa blefvo på samma sätt utplacerade,
men snart ledsnade man vid dem. Somliga hingst-
hållare öfyerflyttade dem till andra personer, andra
återsände dem till stuterierna. Då hafren var dyr
fingo de berga sig den förutan; då hingsten var brå-
kig eller stalldrängen lat, kommo de aldrig ur spil-
tan. Kuskårne blefvo för det mesta depotchefer,
som utan erforderlig kännedom eller urskiljning be-
sörjde betäckningen. Föl-afkastningen blef ringa,
hingstarne förstördes utan att knappt lemna spår
efter sig.
Insändaren är långt ifrån att vilja klandra den
nya organisationen, hvilken han redan erkännt sig
blott ryktesvis känna. Han skulle gerna upplysas
att hans farhågor varit ogrundade, och med särdeles
tillfredsställelse skulle han se, om den nya organisa-
tionen kunde medföra större fördelar än den nuva-
rande. Utan oro kan han likväl ej åse rubbning i
ett system, som under ett par decennier verkat mera
gynnsamt än någon -ens kunnat ana. En kort jem-
förelse emellan stuteriernas och hästafvelns tillstånd
i Sverige före och efter införandet af den år 1826
påbörjade och sedan utvidgade organisationen torde
bäst ådagalägga dess förmåner samt de stora resul-
tater, som med jemförelsevis obetydliga tillgångar
åstadkommits. Härvid torde vara lämpligt att vits-
orda den utmärkta omsorg och det outtröttliga nit
hos våra stuterichefer, som så hufvudsakligen bidra-
git till framgång.
Flylnge stuteri underhöll de tio sista åren af dess
tillvaro, eller från 48927 till 4836, i medeltal 442
hästar, hvaraf 20 beskällare och 33 moderston. Vid
dess förvandling till hingstdepot funnos der 47 be-
skällare och 32 moderston, af hvilka de 40 bästa
hingstarne och 47 bästa stona tillika med 24 ung-
hästar öfverflyttades till det återupprättade Ottenby
stuteri. Hingstdepoten skulle, eniigt stat, bestå af
40 beskällare och 40 unghingstar ; 50 beskällare hafya
i stället der underhållits.
Den förändrade organisationen uppväckte till en
början, synnerligen inom Skåne, mycken ovilja, hvar-.
till orsaken troligen förnämligast torde få sökas i
upphörandet af den vid Flyinge inrättade ridskola,
der, urder den utmärkte stallmästar Ehrengranaths
