(Insändt.) Till hr professor Branting! I anledning af några hr professorns yttranden i det egendomliga talet öfver gymnastiken och de upptäckter som nu åter blifvit inom ew är gjorda i densamma, (se Postoch Inrik. Tidn. för d. 49 April) får undertecknad, till förekommande af allmänhetens möjliga missledning, förklara, at inga helsoskadliga spänntyg e.ler förkonstlade maschinerier begagnas i något enda fall vid mill institut, och att de behandlingar med så kallad spännsäng, som der brukas, äro på intet sätt menliga för patienternas helsa, hvilket ock kan intygas såväl af hufvudstadens läkarekår, som af patienterna sjelfva, hvilkas helsotillstånd under denna behandling alltmera förbättrats och fullkomnats. Det skulle vara intressant att få svar på den frågan, om hr professorn anser det samhällsnyttigt, att genom dylika omotiverade anspelningar på inbillade faror af en kurmethod, som är af så mycken vigt inom den praktiska medicinen, och hvars värde redan är af auktoriteterna fullkomligt erkändt, söka undergräfva allmänhetens förtroende och betaga de olyckliga krymplingarna den enda säkra tillflykt, som finnes för sådana sjuka; och får jag, såsom orthopedisk läkare, anhålla, det hr professorn, efter han icke tycker om orthopedien, täcktes vara så god och säga mig hvart jag skall skicka alla de ofärdiga, som infinna sig hos mig för att få hjelp eller åtminstone lindring, enär gymnastiken, huru den än bedrifves hos mig, eller hos hr professor Branting, icke ensam förmår bekämpa svårare orthopediska. lidanden; ty man vill gerna föreställa sig, att hr professorn icke kan hafva hjerta. att med likgiltighet se dessa olyckliga lemnas åt sitt öde och bortvisas såsom obotliga endast derföre att gymnastik ej kan hjelpa allt, och hr professorn sjelf råkar befinna sig i den ledsamma ställning att, vare sig af brist på kännedom eller annan orsak, vara fiende till vår orthopediska spännbehandling. Stockholm den 40 Maj 1849. Herman Sätherberg, föreståndare för det gymnastiskt orthopediska institutet i hufvudstaden.