— Två danska missöden under innevarande
års krig i Slesvig hafva bragt tyskarnes skryt
så nära gränsen af det komiska, att om
den gamle Holberg lefde än, så skulle han
kanske glömma bort sin Jacob von Tyboe och
sin Didrick von Menschensckräck, i glädjen
öfver att kunna skänka verlden ett par ännu
mer oförgängliga skrattpjeser, öfver det tyska
jublet vid Eckernförde och vid fångsten af
Orla Lehman. Det var blott i första ögon-
blicket, som tyskarne läto undfalla sig alt de
sjelfve förundrade sig öfver att se ett danskt
linieskepp sätta på grund inom skotthåll för
ett tyskt strandbatteri, och att en dansk amt-
man hade den oförsigtigheten att, i förlitande
på sin egenskap af embetsman, utsätta sig för
beröring med en tysk soldatesk, som gjorde e den
obeväpnade civilisten till krigsfånge. Nu mera
har denna förundran upphört och den förra
af de begge händelserna skildras som en vun-
nen batalj öfver hela danska flottan, hvaraf
verldens sjömakter — England och Frankrike
särskildt — hafva att taga lärdom. Den något
tvätydiga fångsten af Oria Lehmann görs likaså
till en hjeltebragd, derigenom, att den danske
landshöfdingen utgifves i Tyskland som chef
för jutska landstormen.
Se här t. ex. hur en Hamburgeriurist, som
rest till Eckernförde att med egna ögon öf-