förhållanden är mycket afvikande från hvad som nu
i densamma är gällande. De höga, luftandande dju-
ren hafva ännu sin historia att genomgå på skåde-
platsen af stora kontinenter. Det är i den tertiära
perioden vi lära känna dem.
Den tertiära perioden är djurlifvets nyare tid,
sträckande sig från slutet af den tid, då vida haf
betäckte storå delar af jorden, ur hvilka haf de
neptuniska lager afsatte sig, som kallas kritforma-
tionen, till den tid då menniskan uppträdde. Den
tog ej en enda djurart af något slag i arf efter den
sekundära; men mellan båda måste hafva legat en
tid, då högst betydliga förändringar föregingo i jord-
ytans massförhållanden, då kritlagren och flera, på
hvilka de mångenstädes hvila; lyftades upp eller
sänktes ned, eller till en del bortfördes af vattnet.
Apenninerna, hvilkas kedja består af stupande lager
af kritformationen, lyftades upp och bildade en läng
och smal rygg, hvars begge sidor derpå sköljdes af
ett haf, deri de s. k. Subapennina, på förstenade
Mollusker så rika tertiära lagren afsattes i horizon-
tella bäddar, såsom de ännu ligga. — Pyreneernas
plutoniska kärna, med dess äldre paltcozoiska lager,
tog sin nuvarande höjd af ända till 44,060 fot,
och reste dervid upp de lager af kritformationen,
som afsatt sig på dess sidor, och i det haf,som åter
bröt sig mot deras mur, bildades de tertiära lager,
som nu synas vid dess fot, ännu horizontala, ehuru
upplyftade till 300 fot öfver hafvets niveau. Så-
dana och flera andra voro de betydliga förändrin-
gar, som af plutoniska rörelser förorsakades under
denna långa mellantid.
Ett annat fastlandets förhållande till hafvet, än
som förut varit gällande, framkallades härigenom.
Stora kontinenter tillkommo, hafvet delades i skilj-
da områden; ty vi finna märken af stora floder,
som till ett haf medfört en mängd af landets djur.
I den del af Europa, der nu London, Paris och
Bräössel äro belägna, var i tertiärperiodens början
en vik af ett haf, deri stora floder tömt sig; det
bevisas af de försteningar, som inneslutas i de lager,
på hvilka dessa stora-städer och deras: omgifningar
hvila. Försteningarne i den :s. k. London-leran, som
med mer än 4000 fots mäktighet råder på båda si-
dorna af Themsen och långt inåt landet samt utåt
Nordsjöns kust ända förbi Yarmouth, äro alldeles de-
samme som i den s. k. calcaire grossier under Pa-
ris och dess omgifningar, som i århundraden lemnat
byggnadsmaterialet till denna stad, och hvars massa,
liksom kritan, består af idel polythalamier och om-
vexlar med lager af gips och mergel, deribland la-
ger tydligen afsatta af sältvattens floder. ee
On Scheppey vid Tbemsens utlopp är en rik fund-
ort för den äldsta tertiära periodens växter; man
har der funnit flera hundrade arter af förstenade
ofta till svafvelkis förvandlade frukter af tropiska
växter, somliga mycket nära öfverensstämmande med
frukten afett Amomum, som vi kalla kardemumma,
andra med meloner, andra åter med Cocospolmens
frukt, eller med skidor af Acacier, men alla med
växter, som nu tillhöra de varmare trakterna, isyn-
nerhet af det södre Asien och dess öar. På andra
sidan — i Pariserlagren — ligga aftryck af palmer,
således äfven der er tropisk vegetation, men utan
trädformiga Ormbunkar, utan Calamiter, utan Lepi-
dodendrer.
Bland de förstenade växterna på Sheppey ligga ock-
så skeletter af ormar — det är första gången denna
form uppträder i djurens historia. Prof. har redan
förut antydt huruledes dessa öfverhufvud tillhöra
kontinenten; det är nemligen arter af de icke gifti-
ga ofantliga ormarne, beslägtade med Amerikas Boa
eller Asiens Python. Sådane ormar lefva nu endast
i de heta trakterna af jorden och de lefva helst af
varmblodiga djur, af foglar och däggdjur.
Däggdjurens typ uppträdde, såsom förut visats, i
den äldre Juraperioden, det var en liten insekt-
ätande Marsupial, som först framstod på jordens
fastland. Det har blifvit antydt, huru efter denna
period en lång tid förflöt, under hvilken stora och
djupt ingripande rörelser i den fasta jordskorpan
föregingo, och det är med tertiär-periodens inträde,
sora däggdjursformationen framstår på en gång ut-
vecklad i sina hufvudformer.
Ty i det land, hvars floder göto sig i en hafsvik,
på hvilkens fordna botten Englands och Frankrikes
hufvudstäder nu äro byggda, i detta land — som
sannolikt sträckte sig långt åt vester, der ru Atlan-
tiska oceanen är och slöt sig dit, der Amerika nu
har sin östra kust, medan det öfriga Eurcpa till stor
del var ett haf, der endast bergskedjor, sådana som
Apenninerna och Pyrenterna, bildade små ögrupper
— der lefde bland palmer och Pandarus-lika träd
och Acacier och aromatiska örter, en mångfald af
däggdjur. Visserligen funnos der redan några for-
mer, som ännu tillhöra denna del af jorden, ehuru
med helt och hållet andra arter: Räfvar, Flådermöss,
Ekorrar, Hasselmöss, och i hafvet Delfiner och Hva-
lar; men jemte dem andra, som nu äro der främ-
lingar, såsom Apor, Marsupialier och, talrikast af
alla, Tjockhudade däggdjur (Pachydermer).
(Slutet följer.)
— Två danska missöden under innevarande