Article Image
lan Frankrike och Marocko, så vida det icke lyckas
den engelska konsuln att förmå Marockos sultan
till förnuft och eftergift. Sultanen har låtit prygla,
plundra och fängsla en fransk kurir, samt vägrar
att frigifva honom eller lemna någon upprättelse.
Femprocentsfonderna, som den 27 April stigit till
83,60, föllo den följande dagen till 88,20. Trepro-
centsfonderna, som stigit till 56,90, föllo den 28 A-
pril till 56,65. Bankens aktier, som hade stigit tili
2400, föllo sistnämnde dag till 2390; nordbanans,
I
som stigit till 455, fällo till 453,75.
STORBRITANNIEN.
Lordmayorn i London gaf den 235 en stor
bankett för ministrarne, de fremmande sände-
buden och andra notabiliteter.
Billen om upptagande af en extra fattigskalt
i Irland bar den 27 April gått igenom under-
hus-kommittten, och skulle den 4 Maj läsas
för tredje vången.
I Bristol byggas tre stora örlogs- ångfartyg,
som det uppgifves för tyska flottans räkning.
Tidningen John Bull söker i en vidlyftig ar-
tikel bevisa, atl den i Frankrike fasttagna och för
grefve Montemolin ansedde personen icke kan
vara denne furste; ty denne skall nemligen,
enligt John Bulls påstående, icke hafva lemnat
London, utan dagligen varit synlig på sin van-
liga plats i kyrkan.
TYSKLAND.
Andra kammarens upplösning den 27:de
April förorsakade såsom redan är bekant några
blodiga scener på Berlins gator. Ett rykte
hade spridt sig att vensterns deputerade skulle
blifva arresterade i deras enskilda samlings-
lokal den s. k. Conversations-Halle och detta
lockade en mängd menniskor tillsammans pi
Jänhofsplatz, vid hvilken så väl andra kam-
marens lokal som nämnde Conversations-Halle
är belägen. Detta föranledde truppers fram-
kommendering och trenne militärafdelningar
besatte torget. Ett par officerare major v.
3lumenthal och löjtnant v. Schleinitz pas-
serade genom folkhopen och blefvo insulte-
rade genom knuffningar och smädelser. Här-
öfver uppretade drogo de sina sablar och höggo
skarpt bland folkmassan. Många personer så-
rades häraf. Man gaf då signal med trum-
hvirflar och straxt derefter laddade soldaterna
i folkets åsyn. Derpå följde åter ett par hvirf-
lar innan man började att plutonvis gifva eld
på den sammanpackade folkmassan. Konstapel-
afdelningar trängde in på de flyktande och
höggo med sina sablar på dem, som alldeles
icke försvarade sig. De som föllo voro huf-
vudsakligen sådana, hvilka i medvetande af
sina fredliga ärenden gingo sin väg fram utan
att begå den ringaste förseelse. Så har till
lex. en hökares maka, som var i hafvande till-
Istånd, varit en af de första, som träffades
:af soldaternas skott. Tvenne andra personer
vid namn Lobeck, man och hustru, som åt-
följde hvarandra, föllo äfven offer och en ung
I handelselev Mien, blott 15 år gammal, träffa-
des i hjertat af en kula, -då han lugnt van-
drade sin väg fram. Man känner icke bestämdt
lantalet af de fallna den 27:de; men då orolig-
heterna följande dagen fortsattes, föllo 4 och
man antager att tillsammans 15 eller 16 per-
soner blifvit dödade och ett mångdubbelt an-
tal sårade. Åtskilliga försök att få barrikader
uppförda undertrycktes, lugnet var återställdt
den 30:de.
Många tidningar hade utspridt en berättelse
alt ett skott från kammarens sittningssal eller
från Conversations-Halle gifvit första anlednin-
gen till det olyckliga uppträdet, men den de-
mokratisktliberala National-Zeitung förnekar det
bestämdt och åberopar sig på ett vittnesbörd
af den ministerielle kammarledamoten grefve
von Ziethen, som från kammarens församlings-
rum och dess balkong iakttog hela förloppet,
och berättar att icke något sådant skott blifvit
aflossadt.
För öfrigt meddelas en mängd berättelser
om saken från olika källor, hvilka alla tyckas
häntyda derpå att det varit utan nöd man
tiltgripit eldvapnen mot folket.
Konungen af Preussen har definitivt afsla-
git kejsarkronan. I en lång instruktion till
hr v. Camphausen, som börjar med en vid-
lyftig historisk inledning, anför regeringen sina
skäl mot erkännandet af riksförfattningen, hvilka
i synnerhet har afseende på riksmaktens rät-
tigheter alt ingripa i de enskilda staternas inre
förhållanden, grundrättigheterna och dessas fort-
farande giltighet, förkastandet af riksrådet, det
suspensiva veto och slutligen vallagen, som
nedbryter alla skrankor, och genom hvilken
författningen blott blifver ett medel att små-
ningom på laglig väg undantränga högsta mak-
ten och införa republiken.
H. M. Konungen har derföre icke kunnat dölja
för sig sjelt att de vilkor fattas, hvilka allena
kunna göra ett antagande af det på honom
fallna valet möjligt; och i betraktande af de
pligter, som åligga honom mot Tyskland och
hans eget rike, samt det ansvar som komme
att hvila på honom personligen, har hans sam-
vetsgrannhet icke kunnat tillåta honom att
ställa sådana fordringar till sitt rike och folk,
som en dylik ställning skulle kräfva, och har
derföre till följe af sin ministers råd beslutat
att afslå den kejsarevärdighet, honom blifvit
erbjuden på grund af författningen. Det är
icke de svåra pligterna, det är icke de offer
som dessa skulle ålägga konungen, som af-
skräcker honom. Tyskland eger rätt att for-
dra hvarje offer al sina furstar, utom det af
hvad som är rätt, sannt och troget; ett sådant
offer skulle aldrig bidraga till det gemensamma
fäderneslandets lycka. Derefter kommer en
förklaring att Preussen icke drager sig tillbaka
från tyska enhetsverket, och att det är beredt
att gå in på en öfverenskommelse. — Då det
öfverhufvud bör vara möjligt att ännu en
gång komma tillbaka till diskussionen om för-
fattningen och öfverväga deruti nödiga modi-
fikationer, så tro vi att nationalförsamlingen
redan af detta skäl icke skall misskänna afsla-
gets motiver, emedan författningens 18 blott
med våld, krig eller revolution kunde praktiskt
itföras an mn ot St hijlken nationalförsam-
FI
Å
VM - a
mM- -— SS ONKEL NER, 00 rr DV.
-
Am AS AS AR KA AA RR
AA
BY MM BK wWw
-— -— AA 5 ÅA k- - AM 9 -—-— —- -
OLA As mt tr fr BA -
Thumbnail