1 5Sdilllllad Ileau ALI TITS IIIIUA LA TITCUd IL LAM enskilda bref från ett från Kolding flyktadil. fruntinmer,, angående tyskarnes förfarande der-l, städes: Det är naturligtvis längesedan spordt om denj: olycka, som drabbat vårt arma hem vid tyskarnes: andra besittningstagande af staden. Hade vi redan vid den första ockupationen haft svåra dagar, hur mycket mer vid denna sednare! Jag kan icke beskrifva de skräckscener, som här egt rum, både under striden den 23 och efteråt. Jsg har sjelf utanför våra fönster sett den tappr2 major Schindelstupa; hans adjutant och 5 menige blefvo vid samma: tillfälle på platsen. Bomberna föllo ner genom husen och vi visste icke hvar vi skulle töras gå eilerl, stå. Då dot fattade eld i grannens hus, måste vi flykta från vårt vackra hem och fingo ej så mycket. som en silfversked räddadt. Hvad elden sedermeral icke har förtärt, hafva förmodligen de tyska röfvarhoparne nu rånat. Ingen kan göra sig ett begrepp j om hur skräckligt de burit sig åt emot Koldingsi: värnlösa innevånare. I de tre dygn de första gången voro här, måste vi alla ordentligt passa upp förj, dessa förfärliga gäster som simpla tjenstpigor, och vi tordes ingen natt gå till sängs af fruktan för att blifva mördade i sömnen. En tysk satte bajonetten för bröstet för mig, en annan hotade mig med sabeln, en tredje gaf mig med handen ett slag, så att jag föll omkull, endast derför att de icke biefvo så fort betjenade, som de fordrade. De rysligaste förbannelser och oqvädinsord öfver allt hvad danskt heter öfyeröste oss från morgon till qväll. Isynnerhet voro de af 3de bataljonen, (den förra Tännska frikåren.) fräcka och tygeilösa öfver allt hvad jag förmår nedskrifva. Nu hafva, som vi höra, tyskarne fordrat en kontribution af 5 millioner utaf det arma Jylland. Huru skall detta sluta? Finnes då icke mer någon rättvisa under himmelen, ingen hjelp, ingen vän i nöden?... Angfartyg afgå från Köpenhamn med Slesv.holsteinska och tyska fångar, för att utvexlas mot danskar. Danska regeringen har förklarat, att tillfångatagna läkare alltid skola genast! frigifvas, och detta vackra föredöme af mensklighet väntar man alt fienden äfven skall följa. FRANKRIKE. Sedan några dagar råder åter stark gäsning: i Paris. Regeringens envisa försök att trugaj sina polisagenter på valförsamlingarne hafva i synnerhet bland arbetarne uppväckt den största förbittring. Klubblagen af den 28 Juli! 1848 gifver visserligen regeringen rättighet att låta bevaka klubbarne genom en kommissarie, men fritager uttryckligen de förberedande valförsamlingarne från ett sådant öfverinseende.; Regeringen deremot åberopar sig på en lag af 1790, hvars gällande kraft sjelfva Odilon Bar rot fordom bestridt. Emedlertid har kassationsdomstolen godkänt polisens handlingssätt,:! hvilket åter väckte ny förbittring. Följden häraf var, att folket började skocka. sig tillsammans flera aftnar å rad. Dessa rörelser började den 27 April att antaga en något allvarsammare karakter. I synnerhet voro; folkskockningarne på bulevarderna och vid St. Martins-porten vida starkare än vanligt, men veko dock utan motstånd för en trupp dragoner, som ryckte fram och fängslade 76 personer, bland hvilka — enligt Opinions) up gift — 13 benådade Juniinsurgenter skola befinna sig. Samma dag uppträdde äfven Feliz Pyat i nationalförsamlingen och interpellerade regeringen för dess tilltag, att tillämpa klubblagen på välförsamlingar. Regeringen hade kränkt folkets ursprungliga rätt, sände sina polisagenter till folkets valförsamlingar och hindrade soldaterna att deltaga deruti Inrikes ministern Leon Faucher åberopade sig på kassationsdomstolens ofvannämnde utslag (att 1790 års lag icke blifvit upphäfd af 1848 års konstitution) samt på behofvet af disciplin inom armåeen. Han beklagade dessutom interpellationen, som ytterligare uppretade de redan förut oroliga folkmassorne. Berget larmade och väsnades under hela debatten, så att talarne ofta icke kunde höras. Resultatet blef dock, att Pyats motion förklarades icke behöfva skyndsam handläggning. Allt detta var naturligtvis icke lugnande för folket. Följande dagen, den 28 April e. m.,!: såg man åter betydande folkskockningar isynnerhet vid S:t Denis-porten, på bulevarden Bonne-Nouvelles och närgränsande gator, der ingen vagn kunde komma fram och bodarne måste tillslutas. Hopar af fabriksarbetare och: dylika dansade under ropet: Lefve Barbös! Lefve den sociala och demokratiska republiken! Men då trumman omkring kl. half till 10 tillkännagaf poliskommissariens ankomst, som gjorde den i lagen föreskrifna uppmaningen att åtskiljas och åberopade lagen mot sammanskockningar, hvilken redan sedan föregående dagen varit anslagen, så skingrade sig folket genast, hvarvid dock arresteringar ägde rum. Den 293 April innehöllo alla de socialistiska tidningarne enträgna uppmaningar till folket att lemna gatorra och visa folket, att endast de, som kränka konstitution och rätt, äro oro-: stiftare. Den 29 A pril anställdes äfven förhör med dem som dagen förut blifvit arresterade vid S:t DenisPorten. Deras antal, enligt en korrespondents uppgift, steg till 360 personer, sedan dock 30 a 40 redan blifvit ståltda på fri fot. Den sista bulletinen från Paris, af den 30 April, lyder: Regeringen söker med all sorgfällighet vara på sin vakt mot hvarje försök af det revolutionära partiet. Vakten vid telegrafernas hulvudkontor bar under tvenne dagar varit förstärkt med en half batalion. Äfven i Lyon hafva några oroliga uppträden: ägt rum. Läger skola sammandragas, vid S:t Maur afl; 24.000 man. och vid Versailles at 10,000 man. ! Natten till den 30 April ankom cen kurir)! 1 i ; från Gaeta, med dopescher från franska sändebudet Harcourt. — Påfven uttalar de varmaste tacksägelser för franska regeringens bistånd och förklarar sig beredd att gilva fullkomlig amnesti och upprätthålla alla politiska friheter, som han gifvit det romerska folket. Dock må dessa koncessioner icke anses såsom framtvungna af främmande inflytande.