1 5Sdilllllad Ileau ALI TITS IIIIUA LA TITCUd IL LAM
enskilda bref från ett från Kolding flyktadil.
fruntinmer,, angående tyskarnes förfarande der-l,
städes:
Det är naturligtvis längesedan spordt om denj:
olycka, som drabbat vårt arma hem vid tyskarnes:
andra besittningstagande af staden. Hade vi redan
vid den första ockupationen haft svåra dagar, hur
mycket mer vid denna sednare! Jag kan icke be-
skrifva de skräckscener, som här egt rum, både un-
der striden den 23 och efteråt. Jsg har sjelf utan-
för våra fönster sett den tappr2 major Schindelstu-
pa; hans adjutant och 5 menige blefvo vid samma:
tillfälle på platsen. Bomberna föllo ner genom hu-
sen och vi visste icke hvar vi skulle töras gå eilerl,
stå. Då dot fattade eld i grannens hus, måste vi
flykta från vårt vackra hem och fingo ej så mycket.
som en silfversked räddadt. Hvad elden sedermeral
icke har förtärt, hafva förmodligen de tyska röfvar-
hoparne nu rånat. Ingen kan göra sig ett begrepp j
om hur skräckligt de burit sig åt emot Koldingsi:
värnlösa innevånare. I de tre dygn de första gån-
gen voro här, måste vi alla ordentligt passa upp förj,
dessa förfärliga gäster som simpla tjenstpigor, och vi
tordes ingen natt gå till sängs af fruktan för att
blifva mördade i sömnen. En tysk satte bajonetten
för bröstet för mig, en annan hotade mig med sa-
beln, en tredje gaf mig med handen ett slag, så att
jag föll omkull, endast derför att de icke biefvo så
fort betjenade, som de fordrade. De rysligaste för-
bannelser och oqvädinsord öfver allt hvad danskt
heter öfyeröste oss från morgon till qväll. Isynner-
het voro de af 3de bataljonen, (den förra Tännska
frikåren.) fräcka och tygeilösa öfver allt hvad jag
förmår nedskrifva. Nu hafva, som vi höra, tyskarne
fordrat en kontribution af 5 millioner utaf det arma
Jylland. Huru skall detta sluta? Finnes då icke
mer någon rättvisa under himmelen, ingen hjelp,
ingen vän i nöden?...
Angfartyg afgå från Köpenhamn med Slesv.-
holsteinska och tyska fångar, för att utvexlas
mot danskar. Danska regeringen har förkla-
rat, att tillfångatagna läkare alltid skola genast!
frigifvas, och detta vackra föredöme af mensk-
lighet väntar man alt fienden äfven skall följa.
FRANKRIKE.
Sedan några dagar råder åter stark gäsning:
i Paris. Regeringens envisa försök att trugaj
sina polisagenter på valförsamlingarne hafva i
synnerhet bland arbetarne uppväckt den stör-
sta förbittring. Klubblagen af den 28 Juli!
1848 gifver visserligen regeringen rättighet att
låta bevaka klubbarne genom en kommissarie,
men fritager uttryckligen de förberedande val-
församlingarne från ett sådant öfverinseende.;
Regeringen deremot åberopar sig på en lag af
1790, hvars gällande kraft sjelfva Odilon Bar
rot fordom bestridt. Emedlertid har kassa-
tionsdomstolen godkänt polisens handlingssätt,:!
hvilket åter väckte ny förbittring.
Följden häraf var, att folket började skocka.
sig tillsammans flera aftnar å rad. Dessa rö-
relser började den 27 April att antaga en nå-
got allvarsammare karakter. I synnerhet voro;
folkskockningarne på bulevarderna och vid St.
Martins-porten vida starkare än vanligt, men
veko dock utan motstånd för en trupp dra-
goner, som ryckte fram och fängslade 76 per-
soner, bland hvilka — enligt Opinions) up -
gift — 13 benådade Juniinsurgenter skola be-
finna sig.
Samma dag uppträdde äfven Feliz Pyat i
nationalförsamlingen och interpellerade rege-
ringen för dess tilltag, att tillämpa klubblagen
på välförsamlingar. Regeringen hade kränkt
folkets ursprungliga rätt, sände sina polisagen-
ter till folkets valförsamlingar och hindrade
soldaterna att deltaga deruti Inrikes mini-
stern Leon Faucher åberopade sig på kassa-
tionsdomstolens ofvannämnde utslag (att 1790
års lag icke blifvit upphäfd af 1848 års kon-
stitution) samt på behofvet af disciplin inom
armåeen. Han beklagade dessutom interpella-
tionen, som ytterligare uppretade de redan
förut oroliga folkmassorne. Berget larmade och
väsnades under hela debatten, så att talarne
ofta icke kunde höras. Resultatet blef dock,
att Pyats motion förklarades icke behöfva skynd-
sam handläggning.
Allt detta var naturligtvis icke lugnande för
folket. Följande dagen, den 28 April e. m.,!:
såg man åter betydande folkskockningar isyn-
nerhet vid S:t Denis-porten, på bulevarden
Bonne-Nouvelles och närgränsande gator, der
ingen vagn kunde komma fram och bodarne
måste tillslutas. Hopar af fabriksarbetare och:
dylika dansade under ropet: Lefve Barbös!
Lefve den sociala och demokratiska republi-
ken! Men då trumman omkring kl. half till
10 tillkännagaf poliskommissariens ankomst,
som gjorde den i lagen föreskrifna uppmanin-
gen att åtskiljas och åberopade lagen mot sam-
manskockningar, hvilken redan sedan föregå-
ende dagen varit anslagen, så skingrade sig
folket genast, hvarvid dock arresteringar ägde
rum.
Den 293 April innehöllo alla de socialistiska
tidningarne enträgna uppmaningar till folket
att lemna gatorra och visa folket, att endast
de, som kränka konstitution och rätt, äro oro-:
stiftare.
Den 29 A pril anställdes äfven förhör med dem
som dagen förut blifvit arresterade vid S:t Denis-
Porten. Deras antal, enligt en korrespondents
uppgift, steg till 360 personer, sedan dock 30
a 40 redan blifvit ståltda på fri fot. Den sista
bulletinen från Paris, af den 30 April, lyder:
Regeringen söker med all sorgfällighet vara
på sin vakt mot hvarje försök af det revolu-
tionära partiet. Vakten vid telegrafernas hul-
vudkontor bar under tvenne dagar varit för-
stärkt med en half batalion.
Äfven i Lyon hafva några oroliga uppträden:
ägt rum.
Läger skola sammandragas, vid S:t Maur afl;
24.000 man. och vid Versailles at 10,000 man. !
Natten till den 30 April ankom cen kurir)!
1
i
;
från Gaeta, med dopescher från franska sände-
budet Harcourt. — Påfven uttalar de varmaste
tacksägelser för franska regeringens bistånd
och förklarar sig beredd att gilva fullkomlig
amnesti och upprätthålla alla politiska frihe-
ter, som han gifvit det romerska folket. Dock
må dessa koncessioner icke anses såsom fram-
tvungna af främmande inflytande.