licke bör gå förloradt för svenska publiken.
Denna debatt kan på visst sält sägas stå i
Isammanhang med de öfver hela England nul.
Ipågående mötena för finansreformen, och bör-l:
jades med ett yrkande af hr Joseph Hume, att:
Hans Maj:ts ministrar, under det närvarande:
tillståndet af landets finanser, borde, innan hu-
set uppfordras att votera några serskilda sum-
4
mor för den allmänna förvaltningen, uppgöra
L
en allmän riksstat, öfver det hela af för-,
väntade såvål inkomster som utgifter under de
kommande finansåren. Sedan hr Hume moti-
verat lämpligheten af detta förslag i princip,ls
sade han, att om ministrarne voro obenägna ll
att uppfylla en sådan önskan, måste han sluta ll
till, antingen att de ännu icke hade uppgjort !!
för sig sjelfve hvad kostnaden skulle blifva,
eller vore rädda att tala om det för publiken.
Detta vore ingen partifråga; och han vände sig
lika mycket till Wighs, Tories och radikaler, lc
då han uppfordrade dem såsom ärlige ochls
grannlaga fullmäktige, att i granskningen aflh
utgifterna handla med publikens affärer, såsom l
de skulle göra med sina egna. Om den före-l!
slagna metoden icke förr egt rum, så måste
han likväl säga, att öfverdriften och slöseriet;
i utgifterna hade stigit till en sådan höjd och li
beskattningens börda blifvit så betungande, att!
aldrig en sådan åtgärd kunde finnas angeläg-lt
nare, än i detta ögonblick; och det är aldrig!
för sent att göra det rätta. Han öfvergick l!
bärefter till siffrorna och visade, att år 1830,
då lord Althorp framlade en fullständig bud-
get, uppgingo samtliga taxornas belopp till 501;
millioner . Men sistlidet år hade de uppgått :
till öfver 59 millioner, eller nära 10 millioner:
mera (en tillökning af 4120 millioner svenskt
banko!) ehuru den nyssnämnde lorden år 1830!
hade förklarat, att indragningar, sparsamhet
och reform skulle ligga till grund för rege-l
ringens handlingssätt. Denna förklaring, anta-l
gen såsom ett fältrop af regeringen, för attlr
skaffa sig förtroende, och upprepad i lorder-l!
nas hus af lord Grey, hade åstadkommit myc-
ken tillfredsställelse i landet på den tiden, men
bade sedan blifvit kastad åt sidan af påförjan-
de ministerer; hvaraf följden blifvit, att folket,
allt mer betungades. — En kort öfversigtlr
gjordes härefter af ministerens budget för si-t
sta året, hvaraf befinnes, att statsskuldsräntor-r
na, med dertill hörande operationer, ensamt
upptagit 31 millioner; flottan och armeen,ls
hvardera öfver 7 millioner; utrednings- ochl!
fortifikationsdepartementerna öfver 3 millioner;
utgifter för kriget med caffrerna och serskilda t
utrustningar för flottan nära 1 V, million;s
samt andra blandade utgifter 4 millioner; såjlf
att försvarsverket ensamt, under fredstid, upp-lt
går till 23 millioner . Detta var nu det re-d
sultat, hvartill man kommit på de sista 181h
åren. När reformbillen.antogs, hoppades man
alt få någon hake på utgifterna. Ty hvartill :
tjenade en reform; om den icke skulle leda,
till ett närmare och omsorgsfullare iakttagande
af samhällets interessen i det hela, först i af-ll
seende på det som omedelbart rör hvarje dessl1
medlem, nemligen landets finanser; och se-lS
dan i afseende på de öfriga ämnen, på
hvilka dess trefnad och lycka beror. Han
önskade att han kunde vältra hela bördan af s
beskattningen på de korrumperande perso-J
ner, som missbrukade det förtroende manlh
satt till dem, och som läto landet sucka un-ld
der en beskattning af 59 millioner. Läggerh
man härtill alla ytterligare items, som torde -
uppgå till 12 millioner dessutom, så kan det icke 9
förvåna, att landet, oaktadt sin rikekom på en
mängd händer, befinner sig i svårigheter, dåls
en sådant enormt belopp tages från dess indu-s
stri. Tiden för publiken, sade han, är kom-
men att öppna sina ögon. Redan skymtade
en morgonrodnad i detta afseende från Liver-
pool, som han hoppades skulle sprida sig öf-
ver hvarje stad, köping och grefskap i landet.
Han visste, att mången af landtmännen, på
grund af hans åsigter i vissa ämnen, inbillade ti
sig att han icke vore någon vän af jordbru-s
karen; men han ville gifva dem ett styckel2
godt råd, då han bad dem att lägga å sidol
alla partiåsigter och diskutera detta ämne så- da
som ett, i hvilket de alla voro lika interesse- li
rade. Detta borde de göra för sina egna in-lu
teressen, ty det kunde icke dröja länge, innani
de behöfde hjelp och lindring, och enda ut-h
vågen härtill vore en stor inskränkning i stats- li
utgifterna. (Bifall.) v
Sir H. Willoughby understödde hr Hume, och
framdrog till försvar för hans åsigt flera skäl, åbe-
ropande bland annat hvad som hände under förra
sessionen. Under de sista två åren hade de måst
öka nationalskulden mellan 9 och 40 millioner;n
men han ogillade helt och hållet, att skattkammar-
kanslären skulle hafva lof att tid efter annan gå tilll;
stockbörsen och sälja vissa portioner af statsobliga- g
tioner, för att höja inkomsten. Oaktadt försäkrin-gaj
garna, att inkomster och utgifter i år skulle gåld
ihop, ansåg han dock mycket mera troligt, att ett
stort deficit skulle uppstå. I fjol hade utgifteran
uppgått till 4 million 700,000 mera, än ministern
beräknat, hvilket härrörde af 3 orsaker: kriget mot
Caffrerna; eländet i Irland, och ökade utgifter för
flottan. I år gick denna sednare utgift redan till
523,000 öfver beräkningen; och det vore icke för
mycket att ministrarne gåfve en förklaring häröfver.
Det är ett faktum att regeringen under det förflutna
året tillåtit sig etgifva 1å flottans titel omkring en
half million mera, än som blifvit voteradt; och man
hade komplett åsidosatt den konstitutionella princip,
som sätter huset i stånd att kontrollera utgifterna;
medan man, utan att göra behörigt afseende på par-
lamentets beslut, blott tagit medel der de funnits,
och användt dem der regeringen sjelf funnit tjen-
ligt. Om icke huset kan uppfinna någon metod, att
förekomma upprepandet af dessa missbruk, så tjenar
det också till ingenting att votera utgiftsposterna.
Detta kan då likaväl öfverlemnas åt förvaltningen
af sjöärenderna. (Hör! Hör!) Detär högst vigtigt,
att icke tillåta regeringen på egen hand göra några
skulder, och ej mindre vigtigt, att innan man vo-
terar de serskilda titlarne hafva framför sig en öf-
versigt af det he!a.
Skattkammarkanslären bestridde hr Eumes prin-
cip, och anförde bland annat till stöd for sin åsigt,
att om fientliga krissare afbröte den fredliga skepps- e
farten i Kanalen och hotade med invasion på ku-
SfArnA vå mana dat Att badräfligt ovar nm man nd
1
I
t
I
-- h —
sf
Dn
fl
fr
i
nn
Are AA
om Aa
ro
-S Oo