underställas K. M:ts sanktion; hade ej) eller
varit serdeles önskvärdt. För vår del trodde
vi ej att någolslera häraf skulle vid sistliden
riksdag inträffa. Man hade deremot kunnat
vänta att straffiagsförslaget skulle tagas under
en samvetsgrann och opartisk granskning hos
samtliga riksstånden. Sådant skulle såsom oss
synes varit ett det ändamålsenligaste sätt att
åstadkomma en allmännare och närmare kän-
nedom af den föreslagna nya brottmilslagen.
De vigtigare och mera allmänt biträdde in-
kasten mot densainma och hvilka icke redan
genom . diskussionen inom stånden bortfallit,
skulle då sannolikt till det mesta kunnat un-
danrödjas dels af lagutskottet vid besvarande
af återremissen dels ock genom förklaring från
lagberedningen. De hufvudsakligare anmärk-
ningar som derefter kunnat qvarstå och derom
tilläfventyrs flere stånd sig förenat hade se-
dermera under mellantiden till nästa riksdag
kunnat göras till föremål för utredning och
diskussion af - ubliciteten, hvarigenom den
större allmänhecen och blifvande representan-
ter kommit i tillfälle att mera begrunda dessa
frågor. Sannolikt hade ock K. M:t samt lag-
beredningen tagit dem i noga öfvervägande och
om så funnits nödigt till nästa riksdag utarbetat
modifikationer i förslagen. Såsom oss synes
skulle brottmålslagreformen sålunda på bästa
sält hafva närmat sig sin slutliga lösning. Att
så icke skett är hvad nationen måtte tillräkna
br v. Hartmansdorff och de med honom mot
lagreformen samarbetande. De bemödanden hi
Theorell genom den underdåniga skrifvelsen
gjort i syftning att få lagberedningens verk-
samhet afbruten och all frukt af dess arbete
under sednare år t Jlintetgjord, måste ock tillräk-
nas bemälde hrr, hvilkas ärende hr Thorell
härvid gått, utan, alt sådant likväl ursäktar hr
Theorells företaghatt begagna det honom anför-
trodda embete tiil tjenst åt en politisk frak-
tion. Af den sympatilagverket funnit i allmänna
opinionen hade man likväl icke att befara ett
öfverraskningsbeslut i afseende å strafflagför-
slagets antagande. Den långa tid som ännu
fordras för anskaffande af felande cellfängelsen
uti många län hade varit tillräcklig anled-
ning att icke förifra sig vid behandling af detta
lagförslag, deraf tillämpning icke kunde ifråga-
komma förrän åtminstone alla län voro med så-
dana fängelsen försedda. Amnets allvarliga och
vidlyftiga beskaffenhet hade varit en tillitsfull
borgen att icke sådant förhastande kommit att
ske. De som i allmänhet bära farhåga för
brådstörtade reformer, hade således här icke
haft något att frukta; de åter som uppskattade
lagförslagets värde och önskade dess framgång,
hade så mycket hellre nöjt sig med uppskofvet,
som de framför allt afsågo landets bästa och, i
förtroende till förslaget voro vissa att det, i
den mon detsamma hunne blifva kändt, skulle
vinna allt mera bifall.
Det skulle varit en exempellös händelse om
ett ärende af den omfattning som ifrågavarande
hade gått igenom och antagits hos minst tre stånd,
utan att dessa i någon del stadnat i skiljakti-
ga beslut, hvilka skolat sammanjemkas. En
sådan jemkning, ledande till ändring i ett hel-
gjutet lagverk är allt för vigtig för att den
skulle kunnat eller bordt på några dagar afett
Utskott eller Rikets Ständer verkställas. Allas
intressen skulle hafva instämt deri att, då nog
tid var öfrig för lågens slutliga pröfning innan
nödiga fängelsen hunno anskaffas och andra för-
ändringar, som för denna lag förutsättas, blifvit
tillvägabragte, uppskof med ärendets slutliga
handläggning hellre, såsom åtskilliga ledamöter
af borgare- och MHHondestånden yrkade, bordt
medgifvas, än en fe nog väl begrundad lag-
förändring beslutas. Att behörig försigtighet
härvid icke må:klandras, deri instämma vi med
hr Theorell, som yttrar: ;För att finna denna
varsamhet välbetärlkt, Behöfver man säkerligen
icke nedsätta lagförslaget. Hvarje sådant, äf-
ven det förträffligåste, måste med misstänksam
försigtighet emottagas af en klok lagstiftning.
Men ju mera omfattande det är och ju mera
nytt det innehåller, desto mindre får det på
god tro antagas. I ett land, som redan eger
sina, med folkets fria samtycke antagna lagar,
kan det hos lagstiftande representanter ej vara
ett fel, att de icke lätt äro benägne till dessa
lagars förändrande, än mindre till deras totala
afskaffande och ersättande med nya. Attidetta
ämne vara något konservatift skall troligen
minst läggas ett folk till last, hurumycket man
ock i allt annat må påyrka det hastiga fort-
skridandet. Denna lofliga försigtighet och be-
tänksamhet, i fråga om förkastande af en gällan-
de och antagande af en ny lag, är likväl något
helt annat, än hvad som förliden riksdag vid
behandling af brottmåls-lagförslaget gjorde sig
gällande hos adeln och presteståndet. -Vi vilja
ej tala om att all betänksamhet hos pluralite-
ten der saknades då det gällde att förkasta det
af en mängd sakkunniga granskade, af Kongl.
Maj:t godkända lagförslaget ; men med lika liten
betänksamhet biföllos de af några partiets med-
lemmar förfluget framkastade förslag att, i en-
lighet med deras i det närmaste overkställbara
idter, bereda ändring i gällande lag och anta-
gande af ett nytt straffsystem.
Emedlertid, då förliden riksdag förgick utan
att någon annan fördel till befordrande af en
förbättrad brottmåls-lagstiftning vanns, än den
att de representanter, som voro ledamöter i
lagutskottet, jemte några andra ståndsledamöter
tilläfventyrs, togo kännedom af lagförslaget, står
denna vigtiga samhälls angelägenhet ungefär på
samma punkt som före riksdagen. Lika goda
utsigter visa sig således för hr v. Hartmans-
dorffs parti att låta äfven nästa riksdag förlö-
pa utan frukt för denna vigtiga angelägenhet.
Vill man icke att ett sådant ändsmålslöst för-
balande: af frågans lösning skall fortfara samt
att tid och penningar onödigtvis vid riksdagen
i och för detta ärende må förspillas; fordras
vaksamhet mot partiet. Denna synes oss till
början böra bestå deri, att så väl regeringen
som enskilda, hvar och en med de medel dem
stå till. buds. söka hefordra en allmännare