Ja, så ä di stora, far dul sade prostinnan, när hei nes man väl för tjugonde gången anhållit om pastorat, oc för tjugonde gången afvisad, återkom till sin hustru me underrättelsen om deras svikna förhoppningar. Så läng de behöfva en stackars menniska, så äro de frikostiga I ord och löften, men när betalningens tid kommer, då. Vet du, far! Jag kan aldrig få i min tro. att inte kunge vill ge dig någonting... nej, det är herrarne, som in vilja! Prosten ställde sig framför henne. Och hvarföre? Kors bevara mig! Har varit vidt omkring, till oc med hos hundturken, och inte vill begripa, hvad jag, stac kars qvinna, utan alla resor inser... Du tycker om kun Carl, fick du ett brödstycke, skulle du tala väl om hc nom, och si, det vilja icke herrarne.n Men kungen?... Ja, du har rest så mycket med kungen... Hör pi far! Talte de riktigt om för kungen allt hvad som händ och skedde ? Det gjorde de väl inte... Nå, der har du det. Jag undrar hur mycket de låt honom få veta, jag... och sen blir det ändå han, stac kare, som får bära upp alltsammans., Deras dotter inkom med en biljett, som hon i farstu mottagit af en gosse. Dess innehåll var kort: En främmande, som, fastän okänd, känner herr pro sten ganska väl, anhåller om ett samtal med honom p Claes på hörnet i afton klockan 5. tg Nu blef det så många öfverläggningar och gissningai att prosten så nära försummat tiden. Likväl var ick klockan mer än 5 minuter öfver, när prosten i sin upp borstade, loggslitna koftan, och rena kragar, öppnade por ten till gården. En man, utan alla dekorationer, klädd i en simpel bl syrtut, stod redan der, och gick emot den inkommande Åck, se prosten Brenner! Det var rätt roligt ... Nådige ... Tyst, tyst!b afbröt honom Dittmar. Sakta, sakta Var god och stig in. Vi kunna ju dricka en pokal öl oc! taga en liten aftonvard tillsammans. Vill ni ha godhetei och begära ett särskildt rum! Det skedde, och de infördes i en liten kammare i far stun. Under serveringen och så länge uppasserskan gic!l ut och in, sträckte sig samtalet endast till väder och vind men straxt derefter, och sedan prostens redbara hunge var stillad, började Dittmar att tala om kungen, och slu tade med att fråga Brenner, om denne ville åtaga sig el