— Såsom rörande ett ämne af större vigt
och allmännare intresse hafva vi velat införa
efterföljande, oss meddelade:
Utdrag af ett bref från Norrbotten.
—— — Vår uppmärksamhet är nu särdeles
upptagen af den frågan, hvilken må komma
att efterträda länets nyligen aflidne höfding?
Denne var, såsom en hederlig och välvillig
man, allmänt afhållen och värderad. Nämnde
egenskaper äro dock icke tillfyllestgörande för
en landshöfding, åtminstone icke i de norr-
ländska länen. Folket är här sjelfständigare
och mera vant att handla efter egen vilja, än
i öfriga delar af riket. För att på detsamma
och dess lefnadsförhållanden kunna öfva någon
helsosam inverkan, måste länels styresmän
hafva både insigt och kraft, samt i hvarje sak
kunna gifva skäl för sig, utan alt låna dem
af underordnade. Jag nekar visst icke, att här
finnas redbara tjenstemän; men det är natur-
ligt, att om förste styresmannen i länet saknar
förmåga eller intresse att med vaksamhet och
allvar följa förvaltningen i alla dess delar, un-
derlättas deraf för underordnade möjligheten
af underslef och försummelser. Dessa läns af-
skiljdhet från den större kommunikationen,
jemte det stora afståndet mellan de särskilda
tjenstemännens stationer, gifva åt hvarje em-
betsbefattning större betydelse, på samma gång
som dessa omständigheter försvåra kontrollen
öfver tjenstemännens förhållande. — Detta för-
klarar det ojemförligt större antal anmärknin-
gar, som förekommit mot tjenstemännen i Norr-
land, än i andra provinser. Jag kommer ex-
empelvis i håg, huruledes för omkring tio år
sedan landshöfding, landskamrer och landtränt-
mästare m. fl. i Westernorrland voro inveck-
lade i en ganska betydlig, sedan flera år fort-
gående, kronobalans; huruledes i Jemtland en
kronofogde och häradsskrifvare begagnat sina
tjenster att gemensamt öfva bedrägeri mot kro-
nan; huruledes här i Norrbotten ej blott yp-
pats en kronobalans, utan äfven kronan är på
väg att förlora många sina fordringar för und-
sättningsspannmål sedan åren 1830—1836,
fastän låntagarne äro behållna personer. Så-
dant tillkommer deraf, att än den ena tjenste-
mannen, än den andre utfärdat qvittenser och
bevis om afbetalningar i penningar och spann-
mål, utan att sådant finnes i kronans räken-
skaper fullständigt antecknadt, eller man vet
om sådant kommit kronan tillgodo. — Vi hafva
äfven här sett, huruledes en länsmans intyg
fortfarande tillerkännas vitsord mot den en-
skildes bestridande, intilldess ban, misstänkt
för flere förfalskningsbrott, försvinner från or-
ten; huruledes en mängd bevis om tillverk-
ning inom riket af utländskt smör utan an-
märkning tagas för goda af vederbörande tjen-
stemän och såsom verifikationer ingå till tull-
styrelsen i Stockholm; hurul!edes, sedan sam-