PRÖFESSOR S. LOVENS FJERDE
FÖRELÄSNING. )
(Forts. från Je 79 den 4 April.)
Fullkomligast af alla Mollusker äro Cephalopo-
derna, Denna ordning. kallas vanligen Bläckfiskar,
efter ett af deras slägten, Sepia, hvaraf många ar-
ter pläga vid fara omgifva sig med ett svart ämne,
hvilket i China bearbetas till tousch, i Italien till
Seppia; deras vetenskapliga benämning betyder huf-
vudfotade. Hufyudet omgifves af 8 armar, som mer
eller mindre äro förenade med hinnor. Det uppbär
2:n? ögon, under hvilka framspringa tvenne tenta-
kler, ett på hvar sida. Vi återfinna således äfven
här Gasteropodernas byggnad; dessa armar äro nem-
ligen samma organ som seglet hos Gasteropoderna i
deras första stadium. Sepians 8 armar äro dock
beväpnade med kraftfulla sug-apparater, medelst
hvilka djuret fångar och fasthåller sitt rof; dessa
armar äro dock i allmänhet icke rörelsemedel, utan
detta organ ligger på samma plats som foten hos
Gasteropoderna, der det äger samma form som vi
skulle hafva, om fotsålan böjdes tillsammans så att
ränderna förenades och bildade ett rör. Genom att
nu häftigt sammandraga detta rör, drifver Sepian
sig fram, snabb som pilen, och stundom tager den,
jagad af delfiner eller hajar, sådana hopp, att den
till och med nedfaller på skeppets däck. Dessa
bläckfiskar äro nemligen väldiga simmare och vin-
tertiden komma nägra arter i stora stimmar till
våra kuster, der de fångas och begagnas till bete.
Sepians inre organer omslutas af manteln, hyilken
äfven utgör den hud, .som betäcker hufvudet och
armarne. Ty sepian kan både rodna och blekna.
Efter sinnesrörelserna ser man den nemligen rätta
färgen, och sannolikt begagnar den sig, då den lurar
efter rof, af denna förmåga, för att göra sig mindre
bemärkt. Orsaken härtill är en under den yttersta
och mycket klara hinnan förlagd väfnad af fibrer, i
hvilken befinnas håligheter, omslutna af en fin, ela-
stisk hinna. Det inre af hvarje cell innehåller färg-
partiklar, röda, gulbruna, blåa eller violetta. Sepian
äger nu förmågan att sammandraga eller utvidga
dessa otaliga små håligheter och derigenom åstad-
komma detta färgspel, som erbjuder en så förvå-
nande vexling.
Stundom utbreder sig manteln liksom till 2:ne fe-
nor, med hvilka djuret håller sig stilla och styr de
rörelser siphonen utförer.
Sepierna äro de största Mollusker; i nordens haf
uppgå de stundom till en half aln; men troligen fin-
nas de, som hafva en ännu betydligare storlek. Från
fordna tider tala sjöfarande om hafsvidunder med
långa armar, och som sannolikt varit Sepier. Per-
netti förtäljer om en, som var så stor, att den med
sina långa armar kunde gripa tag i fartygens tåg-
verk och vältra dem öfverända. Möjligen har in-
billningen förstorat detta föremål, som nyare och
säkrare berättelser antyda på mycket stora Sepiers
tillvaro. Nära Van Diemens land har en ofantlig
Sepia blifvit observerad, stor som en tunna; hon
rullade med ett brusande ljud och de utsträckta ar-
marne, som svängde likt ofantliga ormar, tycktes
vara 6—7 fot långa och hafva 6—8 tum i diame
ter (Peron). I Atlantiska oceanen skola likaledes
) Genom en egen tillfällighet har sednare delen af
det fjerde föredraget ej kommit att i Aftonbladet
refereras. Vi meddela nu densamma, erinrande
att professorn i första afdelningen lemnade en
framställning af de Mollusker, hvilka benämndes
Cephalophorer, nemligen Gasteropader, Gymno-
brancher och Pteropoder, efter hvilka nu följer
Cephalopodernas grupp.