RS BTOGKLROLL Kongl. Maj:t hade i sammanhang med de under den 22 Deceniber 4846 utfärdade Handelssamt Fabriksoch Handtverksordningar, genom bref af samma dag till öfverståthållareembetet, särskildt för hufvudstaden, bland annat, förordnat: att så snart, jemlikt handelsordningen, ditintills gällande föreskrifter om minuthandelns fördelning efter dess olika beskaffenhet, ceiler den så kallade handelsseperationen, upphörde att tjena till efterrättelse, den rösträtt för tillsammans tolf röster, hvilken varit fördelad på de särskilda minuthandelsklasserne, skulle, på sätt stadens magistrat, uti dess, rörande borgerskapets klassifikation, den 29 September 4843 afgifna yttrande hemställt, med de af samma rösträtt härflytande förbindelser, tillkomma minuthandlarne gemensamt, utan någon klassfördeining dem emellan, och att, med afseende på upphörandet af nämnde separation samt, jemlikt fabriksoch handtverksordningen, af förut varande skillnad emellan handtverkare och manufakturister, öfverståthållareembetet, gemensamt med magistraten, efter vederbörandes hörande, skulle uppgöra den förändrade klassifikation af borgerskapet samt ordning för utöfvandet af borgerskapets rösträtt, som funnes erforderliga. Deita kongl. bref hade blifvit magistraten och borgerskapets äldste meddeladt och deras utlåtanden! inhemtlade m. m. De äldste hade dervid hufvudsakligen anfört att klassifikationen af Stockholms borgerskap jemlikt kongl. förordningen den 23 Augusti 4731, afsåge tvänne särskilda förhållanden eller ändamål, nemligen a) grunden för de borgerliga Yr-; kenas idkares rösträtt och b) grunder för taxationen af deras utskylder till staden, hvilka ansetts böra utgöras med vissa hundrade riksdaler per röst inom hvarje klass i mån af den kostnadssumma, som i det hela för år blifvit beräknad; att detta taxeringssätt, ehuru rättvist derutinnan, att en viss klass ej kunde åläggas utgöra större summa än den som på samma klass blifvit fördelad, likväl vore ojemnt och orättvist i så måtto, att ledamot inom en klass kunde blifva vida lägre taxerad till staden än hans rörelse föranledde i jemförelse med ledamot inom annan klass med mycket mera begränsad rörelse och inkomst; att den enda rätta grunder för taxeringen deremot syntes vara att utskylderna till staden beräknades, i mån af årsbehofvet, till viss andel af, eller i viss proportion till hvars och ens utskylder till kronan efter inkomst för yrket; samt att genom antagande af denna hufvyudgrund skulle för klassifikationen komma att bibehållas endast det ena af de i ofvanberörde förordning afsedda ändamål nemligen grunden för rösträttigheten, efter hvilken bestämmer antal af borgerskapets äldste och elektorer äro särskilda val och deritland riksdagsmannaval. I öfverensstämmelse med dessa åsigter hade borgerskapets äldste, för sin del, beslutat, att borgerskapets utskylder till staden må bestämmas i mån af årsbehof, enligt gravationslista, efter hvarje gång af borgerskapts äldste vidtagande beslut, till viss andel af, eller i viss proportion tiil, hvars och ens utskylder till kronan efter inkomst för yrket, enligt bevillningsförordningens 9:dra artikel; i afseende å verkställigheten af hvilket förslag borgerskapets äldste funnit att enahanda förteckningar, som med hänsigt till debitering af stadens båtsmanshållsafgift vid hvarje års början från kronouppbördskommissarierna ingå och till stadens uppbördsmän öfverlemnas å kronoutskylder, efter bevillningsförordningens 2:dra artikel, påförda personer i alla de kategorier, som betala utskylder till staden för borgerliga och dermed jemförliga rörelser, lämpligen kunde tjena till ledning äfven för debitering af ifrågavarande utskylder till staden, efter borgerskapets pröfning af årsbehofven, och att den föreslagna förändringen således egentligen inskränkte sig till en debiteringsåtgärd och dermed sammanhang ägande förfoganden, som lämpligen syntes kunna ombesörjas af stadens uppbördskommissarier, utan behof af särskilda taxeringsmän, så mycket hellre som, då fråga vore om de afgifter hvilka, enligt Handelsordningens 435 4 och 2 mon. samt Fabriksoch Handtverksordningens 14 4 och 2 mom., skola af der nämnda personer till stadens kassa erläggas, borgerskapets äldste ansåge, alt taxcringen af dessa afgifter, sedan Kgl. Maj:t numera förklarat att med stadens kassa i detta fall bord förstås borgerskapets kassa, lämpligen och utan svärighet kunde af borgerskapets bemedlingskommission ombesörjas; hvarjemte borgerskapets äldste, för sin del, funnit hinder ej vara för den nya ordningens trädande i verkställighet under loppet af det år, då stadfästelse å förslaget meddelas, derest sådant komme att ske så tidigt på året att verkställighetsåtgärdena inom detsamma kunde hinna företagas. Oberoende af frågan om förändrad grund för stadsutskyldernas utgörande bade borgerskapets äldste vidare uppgjort förslag till ny klassifikation af borgerskapet, med iakttagande dervid af föreskrifter i ofvanberörde bref beträffande upphörandet af minuthandelsseparationen och minuthandlarnes förenande i en klass med 42 röster, jemte det att, — sedan med afseende på upphörandetaf skillnaden mellan handtverkare och manufakturister, borgerskapets äldstes kommitterade utredt, hvilka bland de yrkens idkare, som, under benämning af fabrikanter af ostämpelbara tillyerkningar, eller så kallade manufakturister, hitintills utgjort en särskildt klass af borgerskapet, lämpligen kunde, med hänsigt till likartade yrken med handtyverkare i klasser förenas, och hvilka åter i anseende till arbetsföremålen ej voro hänförlige til hittills varande handtverkares klasser, — de förr blifvit uti klasser med handtverkare förenade, mer de sednare, under fortfarande benämning af fabri: kanter af Ostämpelbara tillverkningar, blifvit mec fabrikanter af ståmpelbara tillverkningar i en klas: sammanförde och voro i berörde förslag borgerskapets klasser, hvilka hittills utgjort 28 till antalet, men nu af borgerskapets äldste ansetts kunna in skränkas tiil 22, upptagna i följande ordning: a s Röster. 4:0 Grosshandiare, med so so. ov. 48 2:o Minuthandlare DS : : 40. — s so on