furtska församlingen föreslår att hålla spioner,
så tro vi att han icke behöfver sörja derför
i Köpenhamn. Vi tville i öfrigt icke på, att
polisens speciella uppmärksamhet redan är fä-
stad på visst folk med långa titlar, samt på
vissa damerp.
FRANKRIKE.
Valstriden för den blifvande lagstiftande för-
samlingen begynner att öfverallt sätta stad och
land i röreise. Det ena valmanifestet efter det
andra einanerar, t. e. från den s. k. röda re-
publikens arbängare, från den moderata pres
sen,, 0. s. v. Des. k. moderata tidningarne
hafva nemligen efter den socialistiska pressens
mönster bildat en kommitte, för att under den
förestående valstriden kunna handla i endrägt.
Den moderata pressens valmanifest är under-
tecknadt å 13 tidningars vägnar, bland hvilka
man saknar Journal des Debatsv och La
Pressen. Journal des Debats, har länge inta-
git en blott observerande ställning; Presse
har för princip att aldrig afstå sin sjelfstän-
dighet. Deremot räknar sig Corsaire till de
moderata.
Afven republikens president har utfärdat elt slags
manifest, om man så får kalla ett i Memorial Bor-
delais infördt bref från presidenten till hans kusin
Napoleon Bonaparte, som för närvarande uppehåller
sig i Spanien och vid sin genomresa i Bordeaux
skulle hafva yttrat, att hans kusin, beherrskad af
den reaktionära rörelsens hufvudmän, icke frivilligt
följde deras inspirationer; att han var trött vid oket,
hvadan man vid de förestående valen borde hjelpa
honom, och till den lagstiftande församlingen heldre
sända sådana, som voro fiendiliga mot hans styrelse,
än män af det moderata partiet.
Presidenten ger sin kusin en lindrig förebråelse
för detta yttraude och protesterar deremot. Presi-
dentens afsigt. säger han, har alltid varit att styra i
massornas, icke i ett partis intresse. Han värdera
de män, som genom sin erfarenhet och sina talanger
kunna gifva honom goda råd. Dagligen emottager
han de mest stridiga impulser, men lyder endast sitt
förnufts och sitt hjertas röst, Hvad de förestående
valen beträffade, så hoppades han att de skulle så
utfalla, att reformer hblefve möjliga och republiken
befästades. Man borde arbeta på försoning mellan
de gamla partierna. Om man ock, heter det slut-
ligen, då jag lemnar makten, kan förebrå mig fel
som genom omständigheterna varit oundvikliga, så
skall jag dock för egen del åtminstone hafva det
medvetande, att jiaz samvetsgrannt uppfyllt min pligt.