furtska församlingen föreslår att hålla spioner, så tro vi att han icke behöfver sörja derför i Köpenhamn. Vi tville i öfrigt icke på, att polisens speciella uppmärksamhet redan är fästad på visst folk med långa titlar, samt på vissa damerp. FRANKRIKE. Valstriden för den blifvande lagstiftande församlingen begynner att öfverallt sätta stad och land i röreise. Det ena valmanifestet efter det andra einanerar, t. e. från den s. k. röda republikens arbängare, från den moderata pres sen,, 0. s. v. Des. k. moderata tidningarne hafva nemligen efter den socialistiska pressens mönster bildat en kommitte, för att under den förestående valstriden kunna handla i endrägt. Den moderata pressens valmanifest är undertecknadt å 13 tidningars vägnar, bland hvilka man saknar Journal des Debatsv och La Pressen. Journal des Debats, har länge intagit en blott observerande ställning; Presse har för princip att aldrig afstå sin sjelfständighet. Deremot räknar sig Corsaire till de moderata. Afven republikens president har utfärdat elt slags manifest, om man så får kalla ett i Memorial Bordelais infördt bref från presidenten till hans kusin Napoleon Bonaparte, som för närvarande uppehåller sig i Spanien och vid sin genomresa i Bordeaux skulle hafva yttrat, att hans kusin, beherrskad af den reaktionära rörelsens hufvudmän, icke frivilligt följde deras inspirationer; att han var trött vid oket, hvadan man vid de förestående valen borde hjelpa honom, och till den lagstiftande församlingen heldre sända sådana, som voro fiendiliga mot hans styrelse, än män af det moderata partiet. Presidenten ger sin kusin en lindrig förebråelse för detta yttraude och protesterar deremot. Presidentens afsigt. säger han, har alltid varit att styra i massornas, icke i ett partis intresse. Han värdera de män, som genom sin erfarenhet och sina talanger kunna gifva honom goda råd. Dagligen emottager han de mest stridiga impulser, men lyder endast sitt förnufts och sitt hjertas röst, Hvad de förestående valen beträffade, så hoppades han att de skulle så utfalla, att reformer hblefve möjliga och republiken befästades. Man borde arbeta på försoning mellan de gamla partierna. Om man ock, heter det slutligen, då jag lemnar makten, kan förebrå mig fel som genom omständigheterna varit oundvikliga, så skall jag dock för egen del åtminstone hafva det medvetande, att jiaz samvetsgrannt uppfyllt min pligt.