lorslag 1 kabimetltet, men trodde sig dock bora vederlägga en af Fould gjord förebråelse, att Goudehaux genom anticipation af fonderna illa användt statens hbjelpkällor. (Ledru Rollin utropande från sin plats: Seribe hade icke kunnat göra det bättre!). Achilles Fould sökte bevisa riktigheten af sina mot Goudchaux rigtade förebråelser. Ledru Rollin var ej nöjd härmed, utan yrkande, att Fould skulle säga om han gjort ofvannämnde förslag eller ej. Fould svarade då nej! Men emot detta nej uttalade Goudebaux ett jo, och förklarade sig kunna bevisa sitt påstående. Valen till ledamöter af statsrådet äro nu slutade. Till presidenter för statsrådets trenne afdelningar hafva blifvit utsedde Vivien, Bethmont och Cormenin. Statsrådets 40 ledamöter äro nu följande: Macarel, Boulatignier, Jouvencl, Bethmont f. d. minister, Cormenin, Marchand, Stourm, Bouchene-Lefer, J. Simon, Ma llard, Rivet, Carteret, Gautier de Rumilly, Darrican, Boudet, Landrin, Paravey, Havin, Boulay, Jean Reynaud, Charton, Perignon, Pons (de FPHerault), Lignier, Frederic Cuvier, Edmond (Adam), Dunoycr, Verninac f. d. minister, Lanyer, Tournouer, Chasseloup-Laubat, Heåly-dHoissel, Laferriere, Dussard, Crepu, Horace Say, Maherault, Vuillefroi och Bousingault. De ord, hvilka konseljpresidenten OdilonBarrotl yttrade, då han den 16 April i nationalförsamlingen begärde beviljandet af 1,200,000 franes för den italienska expeditionen, voro följande: Medborgare representanter! Då vi underrättade eder om de sednaste händelserna, för hvilka Italien varit skådeplats, förutsåg nationalförsamlingen den nödvändighet, i hvilken Frankrike kunde komma att för en tid besätta någon del af halföns område. J hafven sjelfve tagit initiativet i afseende på det bemyndigande, som gafs, att styrelsen skulle ega att vidtaga sådana åtgärder, ifall det syntes lämpligt. Efter den omröstning, hvarom jag påminner, har ställningen, som då ännu var obestämd, blifvit ganska klar och markerad. Den österrikiska regeringen fullföljer konseqvenserna af sin seger; den kunde göra krigets rätt gällande i afseende på de stater, hvilka äro mer eller mindre invecklade i det krig, som uppflammat mellan Österrike och Sardinien. Redan börjar man att i det medlersta Italien spörja rörelser i motsatt syftning. De rapporter, som vi erhålla, tillkännagifva en förestående kris i de romerska staterna. Frankrike kan dervid icke blifva likgiltigt. Våra landsmäns skydd, omsorgen om upprätthållandet af vårt lagliga inflytande i Italien, önskan att bidraga till att åt de romerska stammarne gifva en god styrelse, grundad på liberala institutioner (afbrott och knot från venstra sidan), allt ålägger oss att begagna den fullmakt, som j gifvit oss. Det skulle vara oss omöjligt att ingå i vidare detaljer, utan att kompromettera sjelfva målet, som vi hafva i sigte. , Under sådana omständigheter bör alltid något vara förbehållet i händelse af vexlande förhällanden; men hvad vi redan nu kunna försäkra, det är att vår intervention skall åsyfta verksamma garantier både för vår politiks intressen och för den sanna frihetens sak (nytt knot på venstra sidan). Regeringen anser det vara nödvändigt att med bestämdhet angifva betydelsen och syftningen hos det beslut, som den vill begära af nationalförsam lingen. Redan beklädd af densamma med en fullmakt, hvars betydelse den vet att uppskatta, ämnar den icke afstå derifrån; den begär endast en förnyelse deraf. Den skulle anse sig ovärdigt, såsom stridande mot dess mest befallande pligter hvarje steg, genom hvilket den, förändrade den ställning, som man efter mogen öfverläggning gifvit den, skulle försöka att bemantla sitt ansvar med församlingens, ij det att den i dag går att begära en kreditbevillning, som är nödvändigt för att blifva i stånd att kunna verkställa det uppdrag, som den erhållit; den blifver i alla fall, och den vill blifva fullkomligt ansvarig för de följder, som häraf kunna härflyta. Regeringens ansvarighet skall icke upphöra förr än den dag, då vägrandet af denna kreditbevillning sätter den i absolut nödvändighet att förblifva overksam, under de händelser som nu föregå. Denna vägran skulle af regeringen blifva ansedd sisom ett bevis, att församlingen funnit för godt att annullera sitt beslut af den 30 Mars, och göra det till en pligt för densamma att hålla sig stilla. (Här uppläste konseljpresidenten sjelfva lagförslaget, hvars innehåll redan är meddeladt, och fortfor): Efter ett sådant meddelande behöfves det icke att fästa församlingens uppmärksamhet på behofvet af skyndsamt besluts fattande angående denna proposition. För framgången af sjelfva företaget är det nödvändigt, att offentligheten går hand i hand med utförandet. . sa Jag begär således att församlingen ofördröjligen fördelar sig i sina afdelningar för att utse ett utskott, som har att afgifva betänkande, huruvida ärendet bör skyndsamt behandlas eller endast i vanlig ordning. . Lo Församlingen fördelade sig ögonblickligen i sina byråer, hvarefter ett pröfningsutskott bildades; kl. 9 e. m. samma dag öppnades åter sittningen. Jules Favre förklarade då, såsom ordförande för nämnde utskott, att det enhälligt tillstyrkt skyndsam handiäggning af frågan. Konseljpresidenten och utrikes ministern hade för utskottet förklarat, att meningen icke var att undertrycka republiken i Rom. Frankrike skulle, utan afseende på andra staters handlingssätt, endast göra, hvad Frankrikes ära och intressen fordrade. Regeringen ville således förbindra Österrike, att begagna sig af krigets och segrens privilegier. Utskottet var öfvertygadt att man icke skulle få se den franska fanan vaja vid sidan afden öster. rikiska, och att regeringen icke skulle missbruk sitt uppdrag. Derefter öfvergick församlingen ome: delbart till diskussion af sjelfva hufvudfrågan. ij E. Arago: Vi vilja icke tillåta, att Frankrike skulle kämpa vid Österrikes sida emot Italiens fri het. Ministeren måste öppet uttala sig. Vi maste plantera vår fana i Italien, endast för att säga til Österrike: Gå ieke vidare ! . Odilon Barrot: Jag kunde knappast behöfva svara på denna fråga. Frankrike will icke tillåta en restauration af påfven, oafhängig af dess inflytande och principer (Knot). . ; En röst: En restauration af påfven! Huru? Odi!on Barrot: Vi vilje icke utgifva våra skatter, utan att frälsa Rom från den kris, hvaraf det hotas. Vi vilja icke fastställa någon ömsesidig solidarisk ansvarighet mellan den franska och den ro. merska repubiiken. Vi vilje icke använda vår: skatter till fördel för den eller den politiken, utar för hvad som motsvarar Frankrikes interessen och värdighet. Frågan är alt erkänna, att deticke vor: väl, om hähdelserna i Tialien skulle utveckla si ; utan Frankrikes intervention. Ledru-Rollin: Man vill sålede tion. Regeringen har i trepne s påfvens restaura månader förbered