lorslag 1 kabimetltet, men trodde sig dock bora
vederlägga en af Fould gjord förebråelse, att
Goudehaux genom anticipation af fonderna illa
användt statens hbjelpkällor. (Ledru Rollin ut-
ropande från sin plats: Seribe hade icke kun-
nat göra det bättre!). Achilles Fould sökte
bevisa riktigheten af sina mot Goudchaux rig-
tade förebråelser. Ledru Rollin var ej nöjd
härmed, utan yrkande, att Fould skulle säga
om han gjort ofvannämnde förslag eller ej.
Fould svarade då nej! Men emot detta nej
uttalade Goudebaux ett jo, och förklarade sig
kunna bevisa sitt påstående.
Valen till ledamöter af statsrådet äro nu slutade.
Till presidenter för statsrådets trenne afdelningar
hafva blifvit utsedde Vivien, Bethmont och Corme-
nin. Statsrådets 40 ledamöter äro nu följande:
Macarel, Boulatignier, Jouvencl, Bethmont f. d. mi-
nister, Cormenin, Marchand, Stourm, Bouchene-Le-
fer, J. Simon, Ma llard, Rivet, Carteret, Gautier de
Rumilly, Darrican, Boudet, Landrin, Paravey, Havin,
Boulay, Jean Reynaud, Charton, Perignon, Pons (de
FPHerault), Lignier, Frederic Cuvier, Edmond (Adam),
Dunoycr, Verninac f. d. minister, Lanyer, Tournou-
er, Chasseloup-Laubat, Heåly-dHoissel, Laferriere,
Dussard, Crepu, Horace Say, Maherault, Vuillefroi
och Bousingault.
De ord, hvilka konseljpresidenten Odilon-
Barrotl yttrade, då han den 16 April i natio-
nalförsamlingen begärde beviljandet af 1,200,000
franes för den italienska expeditionen, voro
följande:
Medborgare representanter! Då vi underrättade
eder om de sednaste händelserna, för hvilka Italien
varit skådeplats, förutsåg nationalförsamlingen den
nödvändighet, i hvilken Frankrike kunde komma att
för en tid besätta någon del af halföns område.
J hafven sjelfve tagit initiativet i afseende på
det bemyndigande, som gafs, att styrelsen skulle ega
att vidtaga sådana åtgärder, ifall det syntes lämpligt.
Efter den omröstning, hvarom jag påminner, har
ställningen, som då ännu var obestämd, blifvit gan-
ska klar och markerad.
Den österrikiska regeringen fullföljer konseqven-
serna af sin seger; den kunde göra krigets rätt gäl-
lande i afseende på de stater, hvilka äro mer eller
mindre invecklade i det krig, som uppflammat mel-
lan Österrike och Sardinien.
Redan börjar man att i det medlersta Italien
spörja rörelser i motsatt syftning. De rapporter, som
vi erhålla, tillkännagifva en förestående kris i de
romerska staterna. Frankrike kan dervid icke blifva
likgiltigt.
Våra landsmäns skydd, omsorgen om upprätt-
hållandet af vårt lagliga inflytande i Italien, önskan
att bidraga till att åt de romerska stammarne gifva
en god styrelse, grundad på liberala institutioner
(afbrott och knot från venstra sidan), allt ålägger
oss att begagna den fullmakt, som j gifvit oss.
Det skulle vara oss omöjligt att ingå i vidare
detaljer, utan att kompromettera sjelfva målet, som
vi hafva i sigte. ,
Under sådana omständigheter bör alltid något
vara förbehållet i händelse af vexlande förhällan-
den; men hvad vi redan nu kunna försäkra, det är
att vår intervention skall åsyfta verksamma garan-
tier både för vår politiks intressen och för den sanna
frihetens sak (nytt knot på venstra sidan).
Regeringen anser det vara nödvändigt att med
bestämdhet angifva betydelsen och syftningen hos
det beslut, som den vill begära af nationalförsam
lingen. Redan beklädd af densamma med en full-
makt, hvars betydelse den vet att uppskatta, ämnar
den icke afstå derifrån; den begär endast en för-
nyelse deraf. Den skulle anse sig ovärdigt, såsom
stridande mot dess mest befallande pligter hvarje
steg, genom hvilket den, förändrade den ställning,
som man efter mogen öfverläggning gifvit den, skulle
försöka att bemantla sitt ansvar med församlingens,
ij det att den i dag går att begära en kreditbevill-
ning, som är nödvändigt för att blifva i stånd att
kunna verkställa det uppdrag, som den erhållit; den
blifver i alla fall, och den vill blifva fullkomligt an-
svarig för de följder, som häraf kunna härflyta. Re-
geringens ansvarighet skall icke upphöra förr än den
dag, då vägrandet af denna kreditbevillning sätter
den i absolut nödvändighet att förblifva overksam,
under de händelser som nu föregå. Denna vägran
skulle af regeringen blifva ansedd sisom ett bevis,
att församlingen funnit för godt att annullera sitt
beslut af den 30 Mars, och göra det till en pligt för
densamma att hålla sig stilla. (Här uppläste kon-
seljpresidenten sjelfva lagförslaget, hvars innehåll re-
dan är meddeladt, och fortfor):
Efter ett sådant meddelande behöfves det icke
att fästa församlingens uppmärksamhet på behofvet
af skyndsamt besluts fattande angående denna pro-
position.
För framgången af sjelfva företaget är det nöd-
vändigt, att offentligheten går hand i hand med ut-
förandet. . sa
Jag begär således att församlingen ofördröjligen
fördelar sig i sina afdelningar för att utse ett utskott,
som har att afgifva betänkande, huruvida ärendet
bör skyndsamt behandlas eller endast i vanlig ord-
ning. . - Lo
Församlingen fördelade sig ögonblickligen i sina
byråer, hvarefter ett pröfningsutskott bildades; kl. 9
e. m. samma dag öppnades åter sittningen. Jules
Favre förklarade då, såsom ordförande för nämnde
utskott, att det enhälligt tillstyrkt skyndsam handiägg-
ning af frågan. Konseljpresidenten och utrikes mini-
stern hade för utskottet förklarat, att meningen
icke var att undertrycka republiken i Rom. Frank-
rike skulle, utan afseende på andra staters handlings-
sätt, endast göra, hvad Frankrikes ära och intressen
fordrade. Regeringen ville således förbindra Öster-
rike, att begagna sig af krigets och segrens privile-
gier. Utskottet var öfvertygadt att man icke skulle
få se den franska fanan vaja vid sidan afden öster.
rikiska, och att regeringen icke skulle missbruk
sitt uppdrag. Derefter öfvergick församlingen ome:
delbart till diskussion af sjelfva hufvudfrågan. ij
E. Arago: Vi vilja icke tillåta, att Frankrike
skulle kämpa vid Österrikes sida emot Italiens fri
het. Ministeren måste öppet uttala sig. Vi maste
plantera vår fana i Italien, endast för att säga til
Österrike: Gå ieke vidare ! .
Odilon Barrot: Jag kunde knappast behöfva svara
på denna fråga. Frankrike will icke tillåta en re-
stauration af påfven, oafhängig af dess inflytande och
principer (Knot). . ;
En röst: En restauration af påfven! Huru?
Odi!on Barrot: Vi vilje icke utgifva våra skat-
ter, utan att frälsa Rom från den kris, hvaraf det
hotas. Vi vilja icke fastställa någon ömsesidig so-
lidarisk ansvarighet mellan den franska och den ro.
merska repubiiken. Vi vilje icke använda vår:
skatter till fördel för den eller den politiken, utar
för hvad som motsvarar Frankrikes interessen och
värdighet. Frågan är alt erkänna, att deticke vor:
väl, om hähdelserna i Tialien skulle utveckla si
;
utan Frankrikes intervention.
Ledru-Rollin: Man vill sålede
tion. Regeringen har i trepne
s påfvens restaura
månader förbered