och förfalskning, har sitt upphof i den förut
sättning, att en fullständig brottmålslag skull
vara ett arbete paf större utsträckning), än at
representationen förmår deraf inhemta känne
dom och följa det med en nog sorgfälli
granskning,. Detta må gälla i afseende å d
sjelfskrifna representanter, hvilka framkom
mit med ett dylikt påstående. Det vore för
mätet af oss att tillerkänna dem en förmågs
som de sjelfva förneka; vi erinra blott or
den erkända satsen, att der viljan brister, de
saknas ock förmågan. Att svenska natione
icke skulle inom sig ega medlemmar med no
förmåga för att arbeta sig in uti systemet oci
hufvudgrunderna af ett brottmålslagförslag
derför att samma förslag är fullständigt, är et
helgjutet, harmoniskt lagverk, låter otroligt. —
Brödrafolket och många andra civiliserad
nationer hafva i sednare tider förmått genon
sina nationalrepresentationer företaga gransk
ning af dem förelagda förslag till helt ny
brottmålslagar för de respektiva länderna; me:
hos oss skulle sådant vara omöjligt. Dett
innefattar ett djupt erkännande af det närva
rande representationssättets odugliga beskaffen
het. Man må ej åberopa, att i Frankrike ocIl
Belgien sednast föreslagits nya fängelselagar
Dessa länder hade i sednare tider erhållit ny
minutiöst fullständiga lagar, hvilka nu ickt
tårfvade andra förändringar än i afseende
straffsystemet. Endast i Danmark, der intil
sednaste tid allenast herremännen och de för
mögnaste individer hade del i eller inflytande
på lagstiftningen, har man företagit sig att del
vis reformera brottmålslagen. Liksom nu före
slagits hos oss, gjordes der början med en för
ordning angående brotten mot eganderätten
Sådant var en naturlig följd deraf, att de män
som hade del i lagstiftningen, besuto mer el-
ler mindre egendom, den de ville hafva på
bästa sätt skyddad. Våld och förnärmelsei
mot andras lif, kropp och öfriga rättigheter
derför alla, äfven den ringe, den medellöse lika
mycket, om ej mer, utsättes, än den förmögne,
— dessa brott äro ej af lika stor betydenhet,
mena de herrar, som taga sig talan för Sven-
ska folket,. Någon skulle eljest kunna tycka,
att den, hvilken gång efter annan föröfvat våld
mot annans person, samt tillfogat honom mer
eller mindre skada eller gjort honom lyte för
hela lifvet, visat en ondska, en brottslighet,
som uppväger den, att serskilda gånger hafva
begått olofliga tillgrepp till ett ringa belopp. —
Nu inträffar likväl ej sällan, att för tredje el-
ler fjerde resan stöld dömas personer, hvilka
vid alla tillfällen sammanräknadt icke tillgri-
pit mera än för värde af 5 å 6 rdr banko.
Straffet är i alla fall, jemte spö eller ris efter
tjufnadens värde, vid tredje resan tre års och
fjerde gången lifstidsarbete å fästning. Den
åter, som utan hämnd eller försåt eller bruk
af lifsfarligt vapen huru många gånger som
helst öfverfaller andra personer samt misshand-
lar och tillfogar dem sår och lyten, straffas,
fjerde, femte gången han derför lagföres, lik-
som den första, endast med penningeböter.
Men herrarne af partiet påstå, att det endast
är i afseende å brotten mot eganderätten, som
den nu gällande lagstiftningen kan anses brist-
fällig (d. v. s. efter deras mening för mild).
Om vissa herrar riddersmän, som hafva för
praxis att misshandla sina tjenare, men sjelfva
icke äro blottställda för dylikt förfarande af
andra, skulle finna de lagar ganska goda, som
ej allvarligare bestraffa våld mot person, kunde
vara förklarligt nog. Men att medlemmar af
representationen, som fått förtroende att vara
ledamöter af lagutskottet, kunna förråda sådana
åsigter eller glömska af förhållandena, skulle
på det högsta förvåna, om ej kändt vore, huru
långt en förut fattad, af partianda understödd
mening kan föra på villoväg.
Herr Theorell har slutligen påyrkat revi-
sion af nu gällande brottmåls-lag. Om något
för landet gagneligt genom en sådan revision
skulle uträttas, måste densamma omfatta, jemte
missgerningsbalken, alla andra dithörande stad-
ganden samt den chaotiska massa sedan 1736
i ämnet utkomna författningar. Skulle herr
Theorell på allvar försöka att ordna och i en
redaktion sammanföra allt detta, samt dervid
tillika fylla alla brister så väl der lag nu sak-
nas, som der brotten icke äro tillräckligt be-
stämda, samt i förening dermed föreslå förän-
dringar, och slutligen på allt detta tillämpa
ett nytt straffsystem; då skulle — derom äro
vi förvissade — äfven hr Theorell snart komma
i erfarenhet deraf, att detta arbete icke ut-
gjorde en revision utaf gällande lag, utan blefve
en verklig omskapning deraf, blefve ett helt
nytt lagverk, som icke hade annat qvar af
gamla lagen än namnet och kapitelindel-
ningen, eller det nakna skelettet, derå den
fordna kroppen alls icke kunde igenkännas.
En sådan påtvungen form eller indelning, som
icke kunnat annat än hindra den mera logi-
ska uppställningen, tvifla vi högeligen att hr
Theorell, som icke kan vilja en lag utan sam-
manhang mellan dess alla delar samt följdrik-
tighet i språk och straffbestämmelser, skulle
gillat. Vi äro till och med förvissade, att,
om Jlagkommitteen gjort upp ett sådant ar-
bete, hr Theorell skulle häftigt klandrat och
förlöjligat ett sådant företag. Att bibehålla
äldre namn och indelning för ett till innehål-
let nytt lagverk skulle icke tjena till annat än
att, såsom vissa personer i skadeglädje ut-
trycka sig, dermed purra bönderp. Med ett
sådant förfaringssätt synes föregifvandet, att
hr Theorells hemställan har till mål att på-
skynda och befordra lagreformen, ega mycken
frändskap.
Såsom förut är nämdt, klagar justitieom-
budsmannen i sednare afdelningen af den un-
derdåniga skrifvelsen deröfver, att lagbered-
ningen arbetar på ett och samma sätt alla sök-
nedagar i veckan och icke, såsom vissa tider
skall skett, en viss dag i hvarje vecka håller
särskilda plenisammankomster, dervid justitie-
ombudsmannen kunde, lika med öfrige funk-
tionära ledamöter i beredningen. eva tillfälle