XxeS nalva byggt lorhoppningarna på sin tort
komst på den dubbla planen att framdraga pri
vatsaker inför publiken, och att attackera Af
tonbladet.
Hvad sistnämnda del af ifrågavarande tid
ningars verksamhet beträffar, eller de oupp-
hörliga anfallen på L. J. Hjertas person, ut
gjorde det till en tid en gåta för oss att kunn:
förklara orsaken dertill, i synnerhet som äm:
net för dessa ständiga harcelleringar för del
mesta hemtades ifrån några industriella före-
tag, hvilka det interesserat Aftonbladets för-
läggare att söka införa i landet genom att tags
del deri, såsom stearinljus- och svafvelsy-
refabrikation, m. m., och det var icke lätt at!
kunna inse hvad ondt det kan ligga i så-
dana förehafvanden eller i att deltaga uti en
mossodling, eller hvad annat nyttigt industri-
företag som helst; hvilket allt emellertid äl-
tats och sammanblandats på alla möjliga sät!
med politiskt ovett i skandalbladen.
Efter någon tid uppenbarade sig likväl verk-
liga motivet till dessa anfall så pass tydligt,
att det icke längre kunde misstydas. Hos
Söndagsbladet har det, sedan den tiden då det
bladet började styras af den bekanta ,politiske
hvalfisken, till någon del härledt sig ifrån en
outsläcklig hämdkänsla hos denne person, der-
före att han inbillar sig att Aftonbladet varit
orsaken till gamla Argi undergång, då likväl
hvallisken sjelf dödade Argus genom sin dok-
tfrinära långsläpighet och reaktionära anda,
som der insveptes i ett ändlöst charlataneri.
Men egentliga motivet hvarföre Söndagsbla-
det sökt likasom haka sig i Aftonbladet, ge-
nom att ständigt hugga det i hälarna —
och detta motiv har visat sig ännu mera ute-
slutande hos Synglaset — är blott att komma
i polemik med Aftonbladet, och derigenom
blifva mera omtaladt, väcka publikens nyfi-
kenhet och dymedelst möjligen vinna en större
afsättning. Båda dessa tidningar hafva för öf-
rigt en reaktionär tendens, Synglaset mera öp-
pet, Söndagsbladet mera förtäckt genom att
skrymtaktigt föra fraser om arbetsklassens bä-
sta ständigt i munnen, jemte deklamationer
om penningemän o. d., som möjligen kan an-
ses väcka sensation hos den lägsta delen af ar-
betsklassen, medan det alltid, om också med
någon viss förlägenhet, mer eller mindre di-
rekt motarbetar alla sådana reformer i liberal
anda, som gå ut på att befordra den stora ma-
joritetens och den arbetande klassens rättig-
beter och frihet.
På grund af de omständigheter, som här of-
van äro angifna, hafva vi på den sednaste ti-
den sällan genomläst de ifrågavarande söndags-
tidningarne, just för att icke komma i frestelse
att genmäla deras otidigheter, och sålunda låna
oss till befordrande af ett bland deras för-
nämnste skandalsyften. Åtskilliga af våra vän-
ner hafva flera gånger yttrat den tankan, att
det icke vore rätt att låta deras illvilliga in-
sinuationer och förtal sålunda få grassera fritt
och oanmärkt. Det är möjligt, att denna åsigt
kan vara grundad; ty utan tvifvel har i sjelfva
tystnaden å vår sida legat en uppmuntran för
de värda Jedamöterna att fortfarande grassera
och frossa på vår bekostnad. Men å andra si-
dan, om vi också fem, sex, tio eller femton
gånger skulle besvära Aftonbladets publik med
att framvisa och ådagalägga det gemena, ohe-
Mmula, eller förnuftslösa uti deras kalomnier,
så finnes ingenting som hindrar dem attå sin
sida i alla fall efteråt, likasom förut, trettio,
yratio till femtio gånger om året, d. v. s. i
varje nummer, upprepa sina nedsvärtnings-
försök emot I. J. Hierta, så mycket mera som
det ännu aldrig händt söndagsbladsskrifvaren
och hans konsorter att förråda så mycken
skymt af rättskänsla, att de skulle återtaga ett
enda ord af den glupskaste vanställning, eller
den uppenbaraste orättvisa.
Allt detta oaktadt utgör det måhända en
skyldighet, af aktning för publiken, att yttra
några ord i anledning af en attack på Afton-
bladets förläggare, som nyligen förekommit
först i Synglaset och sedan Söndagsbladet, med
anledning deraf, att L. J. Hjerta är intressent
uti en under anläggning varande sidenfabrik
vid egendomen Barnängen, hvilken förestås af
fransmännen bröderne Trouillet, hvilka förut
hufvudsakligen egnat sig åt detta yrke i Frank-
rike. Hr Hjerta tager icke någon omedelbar
befattning med denna fabriks skötande; men
då han är dess förläggare, så finnes naturligt-
vis intet skäl i verlden, hvarföre ej söndags-
tidningarne skulle anfalla honom för detta fö-
retag, likasom för det han är delegare i en
stearinfabrik, en svafvelsyrefabrik, eller i Myr-
odlingar på Gottland, oaktadt han aldrig sjelf
veterligen åberopat sitt deltagande i dessa fö-
retag såsom någon merit.
Hvad man i detta hänseende har kunnat förut-
se, har också ganska riktigt inträffat. Tidningen
Synglaset har fått tag uti ett formulär till ett
lärlingskontrakt för sidenfabriken på Barnän-
gen, hvars innehåll är stäldt i hr Trouillets
namn, och tryckt ett sådant formulär, efter en
obestyrkt afskrift, med åtskilliga utfall, icke
mot hr Trouillet, utan mot hr Hjerta, angå-
ende den hårdhet som detta kontrakt skulle
utvisa mot lärlingarne; och Söndagsbladet har
sistl. söndag, såsom vi för ett par dagar sedan
händelsevis fingo se, reproduceradt detsamma
med de förskräckligaste och mest skrymtande
anathemer mot L. J. Hjerta såsom den der,
under det han skrifver om den fattiges rätt, sö-
ker att flå sina arbetare genom grymma vil-
kor, när det gäller hans egen nytta. Det bör
kanske icke lemnas utan uppmärksamhet, att
ordet flåp, jemte flera dylika, blifvit begag-
nade, i synbar afsigt att genom vanställande
kommentarier väcka ett harmfullt omdöme
emot en motståndares person, hvars politiska
åsigter man icke tilltror sig att vederlägga. Det
ifrågavarande formulärets innehåll är i korthet,
att hr Trouillet antager N. N. till lärling, för
att under loppet af ett år undervisa honom
eller henne uti hvad sidenväfverihandteringen
4 ooo oo rn oo ap WW MN fe bs ÅR ON