rodnar öfver lumpenheten i den vinst, som kosta deras blod och deras mödor och deras tårar. Vin sten är, i bästa fall, och denna likväl ofta tvifvelak: tig: ett par hundrade breflappars framkomst 8 daga! förr än eljest !11— —— Hvilken njutning ett sådant bref måste medföra hvars framkomst kostat medmenniskor alltid lifsfara ofta lifvet! ? Ar detta kristligt eller är det ens menskligt? — — Måhända är det likväl icke så farligt, tänker nå gon. Några olyckshändelser hafva ej hörts af. — Jo väl, mer än en. I 27 år har posten förts af kro. nans folk och under den tiden har ej mindre är samma antal (d. v. s. 27) menniskor omkommit un: der färden. Och på hvilket gräseligt sätt! — Be rättelsen derom skulle framställa taflor af långt mer: fasaväckande natur än för hvilka vi häpna och för: färas i den moderna litteraturens alster. Ja, de finnes för närvarande uti en liten by vid Grissle hamn en fiskare, som kan berätta oss, huru för kor! tid sedan — den 30 Mars d. å. — en af dessö bräckliga isbåtar på hemvägan från Eckerö slukade: af vågorna med hela sin besättning. Kanske skull ej endast postverket, utan äfven de respektive korrespondenterna sjelfva, hvilkas bref denna båt nyss öfverfört, önska dem mångdubbelt längre resa är den öfver sjelfva Haparanda, om de af denne mar finge inhemta, hvilket dyrt postarfvode hafvet räkna! sig till godo för deras fortskaffande — eller om de med oss hade besökt några af dessa sex sörjande och nedtryckta enkor, som nu med 43 faderlösa barn frukta att blifva rof för nöd och elände. Den underofficer, som sist omkom, var gift sedan fjolåret och lemnar nu sin af sorg och sjukdom sängliggande enka tröstlös vid den nyföddes vagga. Undkomma ock de beklagansvärde postförarne med lifvet denna den svåraste af all tjenstgöring i vårt land, mot hvilken lifstidsfångens arbete är nästan afundsvärdt, så har han likväl derpå ingenting an: nat förvärfvat, än en af gikt eller annan svår sjukdom förstörd kropp, som antingen i förtid :slutar hans dagar eller gjuter bitterhet uti hela hans kommande, ofta nog dessutom rätt bekymmersamma lif Och om han ändock kunde hoppas, då han i statens tjenst uppoffrar krafter, helsa och lif, att hans mö. dor skola komma de efterlefvande till godo — men tyvärr är derpå väl litet att tänka, då en obetydlig gratifikation — en gång gifven — är det enda, postverket hittills tilldelat enkor och barn efter förgångne postförare. Efter allt detta fråga vi, om det verkligen icke finnas stora och talande skäl, att vintertiden — så länge man ej kan begagna de vanliga jakterna — alldeles inställa postgången öfver Grisslehamn? — Kan detta svårligen bestridas, med hvad känslor kunna vi väl betrakta den närvarande poststyrelsens förfarande, som för ej länge sedan anbefallte och ännu vidmakthåller författningar af motsatt syfte. Förr gick posten till Ryssland vintertiden blott en gång i veckan öfver Grisslehamn; men sedan början af 1847 har det varit anbefaldt, att den oafbrutet hela året om tvenne gånger i veckan skulle forslas öfver hafvet, och detta till och med utan minsta förhöjning i postförarnes vilkor. Skall detta bevisa, att den närvarande poststyrelsen är dubbelt så hjertlös som dess föregångare, eller har korrespondensen med Ryssland fått fördubblad vigt? — Sannerligen tvekar man ej i svaret på förra frågan, då man i afseende på den sednare, får veta, att korrespondensen med grannriket betydligen aftagit. Ehuru mycket ännu kunde vara att tillägga, inskränka vi oss till det nu sagda, förbehållande oss likväl öppen talan för framtiden, då det skall visa sig, med hvilken beredvillighet och med hvilken vishet de nu öfverklagade olägenheterna blifvit behjertade och afbulpne. —km— a osssesaad