) , SS PUTS TERESE SPE SSE SAS ER Gen SINGER Mbt det må lemnas osagdt, om de icke lika lätt skulle kunna förmås att antaga ett liberalare förslag, under medvetande, att då åtminstone Ihafva gjort en koncession, som innefattade en patriotisk handling. Betraktom nu blott den Isednare frågan i och för sig sjelf, eller den, på hvad sätt det aristokratiska motståndet skall kunna öfvervinnas. Detta kan i vår tanka icke ske annorlunda än derigenom, att man söker utröna styrkan af motståndet. Att komma till någon visshet härom är åter icke möjligt utan att reformens vänner söka ställa så till, att så många som möjligt af nationen få tillfälle att uttaIla sin röst; och man hänvisas här ånyo på Iföreningar, såsom sättet att erhålla ett sådant Jutlåtande. — Vår mening är ingalunda att enIdast de som vilja hafva en liberal reform, skoJa samla röster; alla opinioner böra i detta Ifall hafva lika rätt. Vi se ntet skäl hvarföre anhängarne af det hvilande förslaget, äfvensom de, hvilka vilja hafva qvar den närvarande ståndsförfattningen sådan den är, skulle vara förhindrade att lika väl söka samla röster för sina opinioner. Det angelägna är blott, att ett så stort antal röster som möjligt — verkliga röster, d. v. s verkliga namn, med bifogande af yrke och bostad, samt under möjligaste garanti för riktigheten deraf — får tillfälle att yttra sig öfver programmer, som innefatta tillräckligt bestämmande hufvudgrunder för de serskilda politiska opinionsfraktionerna. Resultatet häraf är således, att vi, lika med hyad era andra tidningar förut angifvit, finne det nödvändigt att föreningar bilda sig öfverallt il landet, samt organiseras på det sättet, att de genom underafdelningar kunna sträcka sig tilll alla orter, men skiljaktiga ifrån de hittills va-l rande reformföreningarna deruti, att de ickel skulle hafva så mycket till ändamål att diskutera representationsfrågan, ehuru nyttig hvarje rådplägning kan vara som leder till dess utredande — utan hufvudsakligen att utgöra ett slags registreringskommitteer, för att insamla namnen på dem som yttra sig om densamma. En medelpunkt för dessa föreningar borde finnas, t. ex. i Stockholm eller Örebro, eller hvar man behagar, utan att hafva annan bestämmelse framför de öfriga föreningarna, än att utgöra en kommunikationslänk dem emellan, ifall så erfordrades. En förening skulle vidare finnas i hvarje länsstad, som åter vore en centralpunkt för härads-. eller sockneföreningar; och dessa sednare kunna ånyo hafva afdelningar. På detta sätt skulle det slutligen blifva möjligt att med en viss autenticitet höra de fleste personer i hela landet. Såsom nyss är nämndt, behöfde föreningarne alls icke vara exklusiva, d. v. s. uteslutande hålla sig vid en viss petition eller ett visst program. Vi hafva redan anfört skälet hvarföre det i vår tanka icke går an att lemna representationsfrågan åt sitt öde, och hvarföre man bör vara beredd att redanl! på förhand hafva ett uttryck af folkets önskan i afseende på dess hufvudgrunder, för den sannolika händelsen, att det hvilande förslaget afslås; och detta måste naturligtvis blifva de 1liberala reformvännernas första omsorg. Men det går ganska väl an, om man så tycker, att samma förening, jemte spridandet af det liberala programet, äfven låter en lista för det hvilande förslaget och en annan för klassvalförslaget följa med, på det en hvar må kunna vända sig till hvilketdera han behagar. På detta sätt och under det föreningarna hufvudsakligen arbetade i liberal anda, ådagalade de på samma gång sjelfva en frisinnighet och tolerans för andras meningar, som torde förvärfva dem ett allmänt deltagande och understöd. Man behöfde icke frukta att dessa föreningar skulle blifva utan lif och sysselsättning, blott derföre att diskussionen icke utgjorde deras hufvudföremål. Der behöfde naturligtvis icke, annat än mera sällan, uppstå fråga om stora och talrika möten; men såväl de särskilda afdelningarna eller kommiteerna, såsom de kanske lämpligare kunde kallas, som centralföreningen, skulle nog ialla fall få tillräckligt att göra med korrespondens och de öfverläggningar, som vore af nöden för att besvara förfrågningar ifrån den ena afdelnin en till den andra o. s. v. . Detta är naturligtvis blott det allmänna utkastet af hvad vi anse nu vara alt göra i reformfrågan. Om det antages, så utveckla sig förhållanderna sedermera utan tvifvel närmare af sig sjelfva. Men må man icke tro, att en nation mera än en individ kan komma till något stort och för framtiden fruktbärande resultat utan ansträngningar eller allvarliga bemödanden. Beati possidentes, säger ett gammalt latinskt ordspråk, hvilket här eger fuli tillämplighet; och huru vill man väl begära, att de kotterier, som för närvarande äro i åtnjutande af de politiska företrädena på grund af privilegier eller fördomar, hvilka de betrakta såsom ett slags fideikommissegendom, skola rent af frivilligt, eller utan någon slags påtryckning af en kraftfull opinion, afkläda sig dessa företräden, som för dem i många fall äro älven af materielt värde? — Det är godt och väl att man t. ex. vet på siffran huru obetydligt antalet i sjelfva verket är af dem, som skulle vilja hålla emot en liberal reform. Så länge denna minoritet har hälften i lagstiftningen och ser sig -kunna utöfva sin makt utan annat obehag, än att litet knot då och då höjes uti en eller annan tidning, så kan man vara temligen säker, att reformens sak icke kommer ett fjät längre än hvad den för närvarande är. Låt äfven vara att det är allmänneligen erkändt att opinionen utdömer det närvarande representationssättet; hvad bry sådana sega och ihärdiga män som hr von Hartmansdorff och Erkebiskopen samt deras väl organiserade falanger på riddarhuset och i presteståndet sig härom, så länge allt stadnar blott vid ett talesätt? Men låt nationen öfverallt : Janl a ss ro a ij N ANA 0 FR AA ÅA UN -— FA Ö 2 -jan PA BOR 3 NN Oh er NR HÖ —-m nn a en oc Pr