)
,
SS PUTS TERESE SPE SSE SAS ER Gen SINGER Mbt
det må lemnas osagdt, om de icke lika lätt
skulle kunna förmås att antaga ett liberalare
förslag, under medvetande, att då åtminstone
Ihafva gjort en koncession, som innefattade en
patriotisk handling. Betraktom nu blott den
Isednare frågan i och för sig sjelf, eller den,
på hvad sätt det aristokratiska motståndet skall
kunna öfvervinnas.
Detta kan i vår tanka icke ske annorlunda
än derigenom, att man söker utröna styrkan af
motståndet. Att komma till någon viss-
het härom är åter icke möjligt utan att re-
formens vänner söka ställa så till, att så mån-
ga som möjligt af nationen få tillfälle att utta-
Ila sin röst; och man hänvisas här ånyo på
Iföreningar, såsom sättet att erhålla ett sådant
Jutlåtande. — Vår mening är ingalunda att en-
Idast de som vilja hafva en liberal reform, sko-
Ja samla röster; alla opinioner böra i detta
Ifall hafva lika rätt. Vi se ntet skäl hvarföre
anhängarne af det hvilande förslaget, äfvensom
de, hvilka vilja hafva qvar den närvarande
ståndsförfattningen sådan den är, skulle vara
förhindrade att lika väl söka samla röster för
sina opinioner. Det angelägna är blott, att ett
så stort antal röster som möjligt — verkliga
röster, d. v. s verkliga namn, med bifogande
af yrke och bostad, samt under möjligaste ga-
ranti för riktigheten deraf — får tillfälle att
yttra sig öfver programmer, som innefatta till-
räckligt bestämmande hufvudgrunder för de
serskilda politiska opinionsfraktionerna. Re-
sultatet häraf är således, att vi, lika med hyad
era andra tidningar förut angifvit, finne det
nödvändigt att föreningar bilda sig öfverallt il
landet, samt organiseras på det sättet, att de
genom underafdelningar kunna sträcka sig tilll
alla orter, men skiljaktiga ifrån de hittills va-l
rande reformföreningarna deruti, att de ickel
skulle hafva så mycket till ändamål att disku-
tera representationsfrågan, ehuru nyttig hvarje
rådplägning kan vara som leder till dess utre-
dande — utan hufvudsakligen att utgöra ett
slags registreringskommitteer, för att insamla nam-
nen på dem som yttra sig om densamma. En me-
delpunkt för dessa föreningar borde finnas, t.
ex. i Stockholm eller Örebro, eller hvar man
behagar, utan att hafva annan bestämmelse framför
de öfriga föreningarna, än att utgöra en kommu-
nikationslänk dem emellan, ifall så erfordrades.
En förening skulle vidare finnas i hvarje läns-
stad, som åter vore en centralpunkt för härads-.
eller sockneföreningar; och dessa sednare kun-
na ånyo hafva afdelningar.
På detta sätt skulle det slutligen blifva möj-
ligt att med en viss autenticitet höra de fleste
personer i hela landet. Såsom nyss är nämndt,
behöfde föreningarne alls icke vara exklusiva,
d. v. s. uteslutande hålla sig vid en viss peti-
tion eller ett visst program. Vi hafva redan
anfört skälet hvarföre det i vår tanka icke går
an att lemna representationsfrågan åt sitt öde,
och hvarföre man bör vara beredd att redanl!
på förhand hafva ett uttryck af folkets önskan
i afseende på dess hufvudgrunder, för den san-
nolika händelsen, att det hvilande förslaget af-
slås; och detta måste naturligtvis blifva de 1li-
berala reformvännernas första omsorg. Men
det går ganska väl an, om man så tycker, att
samma förening, jemte spridandet af det libe-
rala programet, äfven låter en lista för det
hvilande förslaget och en annan för klassval-
förslaget följa med, på det en hvar må kunna
vända sig till hvilketdera han behagar. På
detta sätt och under det föreningarna hufvud-
sakligen arbetade i liberal anda, ådagalade de
på samma gång sjelfva en frisinnighet och to-
lerans för andras meningar, som torde förvärfva
dem ett allmänt deltagande och understöd.
Man behöfde icke frukta att dessa förenin-
gar skulle blifva utan lif och sysselsättning,
blott derföre att diskussionen icke utgjorde
deras hufvudföremål. Der behöfde naturligt-
vis icke, annat än mera sällan, uppstå fråga
om stora och talrika möten; men såväl de sär-
skilda afdelningarna eller kommiteerna, såsom
de kanske lämpligare kunde kallas, som cen-
tralföreningen, skulle nog ialla fall få tillräck-
ligt att göra med korrespondens och de öfver-
läggningar, som vore af nöden för att besvara
förfrågningar ifrån den ena afdelnin en till den
andra o. s. v. .
Detta är naturligtvis blott det allmänna ut-
kastet af hvad vi anse nu vara alt göra i re-
formfrågan. Om det antages, så utveckla sig
förhållanderna sedermera utan tvifvel närmare
af sig sjelfva. Men må man icke tro, att en
nation mera än en individ kan komma till nå-
got stort och för framtiden fruktbärande re-
sultat utan ansträngningar eller allvarliga be-
mödanden. Beati possidentes, säger ett gam-
malt latinskt ordspråk, hvilket här eger fuli
tillämplighet; och huru vill man väl begära,
att de kotterier, som för närvarande äro i åt-
njutande af de politiska företrädena på grund
af privilegier eller fördomar, hvilka de be-
trakta såsom ett slags fideikommissegendom,
skola rent af frivilligt, eller utan någon slags
påtryckning af en kraftfull opinion, afkläda sig
dessa företräden, som för dem i många fall
äro älven af materielt värde? — Det är godt
och väl att man t. ex. vet på siffran - huru
obetydligt antalet i sjelfva verket är af dem,
som skulle vilja hålla emot en liberal reform.
Så länge denna minoritet har hälften i lagstift-
ningen och ser sig -kunna utöfva sin makt
utan annat obehag, än att litet knot då och
då höjes uti en eller annan tidning, så kan
man vara temligen säker, att reformens sak
icke kommer ett fjät längre än hvad den för
närvarande är. Låt äfven vara att det är all-
männeligen erkändt att opinionen utdömer det
närvarande representationssättet; hvad bry
sådana sega och ihärdiga män som hr von
Hartmansdorff och Erkebiskopen samt deras
väl organiserade falanger på riddarhuset och i
presteståndet sig härom, så länge allt stadnar
blott vid ett talesätt?
Men låt nationen öfverallt : Janl a ss ro a
ij
N
ANA 0 FR - AA ÅA UN -— FA
Ö 2 -- - jan
PA BOR 3
NN Oh er NR HÖ —-m nn
a
en oc
Pr