HVAD ÄR NU ATT GÖRA I REFORMFRAGAN??) Den undersökning Aftonbladet genom någrs föregående artiklar egnat åt denna fråga, och de facta som dervid blifvit tagna i betraktande såsom premisser och inledning till frågans praktiska besvarande, har synts oss obestridligt leda till följande resultat, hvad regeringens hvilande representationsförslag beträffar, nemligen: 1) att om man vill uppgöra en sannolikhetsberäkning öfver den blifvande politiska fysionomien af den nya representationen enligt detta förslag, på grund af de statistiska tabellerna öfver valrättens fördelning emellan de särskilda samhällsklasserna af olika vilkor, så lemnar detta, i förening med föreskrifterna om vilkoren för valbarhet till första kammaren, föga eller ingen förhoppning om någon annan förbättring i den nuvarande representationen eller för undanrödjandet af den olyckliga splittring emellan tvenne motsatta krafter, som utgör dennas svåraste fel, än att de intressen, som nu äro klufna i fyra afdelningar, utan att i sjelfva verket till sin beskaffenhet vara mer än två, blott skulle ordna sig olika. Det byråkratiskt konservativa, och hvad man kan kalla hofvets, i förening med den större förmögenhetens och det högre presterskapets, eller med ett ord den andliga och verldsliga aristokratiens privilegieintresse, som nu finnes fördeladt på riddarhusets och presteståndets majoriteter, skulle taga sitt säte i första kammaren; medan det vore ganska tvifvelaktigt huruvida det demokratiska intresset ens kunde erhålla så mycken talan eller blifva så pass rådande i den nya andra kammaren, som Tfallet är inom de nuvarande borgareoch bondestånden ; 2) att det hvilande representationsförslaget så litet förmått tilifredsställa fordringarne på den rältsenliga reform svenska folket har fog att begära efter fyratio års väntan, att icke ens de som yrkat på detta förslags antagande, t. ex. sjelfva de ministeriella bladen, tilltrott sig att förorda detsamma annorlunda, än såsom en öfvergångsmesyr och under erkännande; att det ingalunda kan tillfredsställa nationens billiga fordringar på en liberal reform; och : SN 3) att det hufvudsakliga skälet hvarföre förslagets antagande, äfven under erkännande af en så stor bristfällighet, yrkas, nemligen att något annat rnedel icke finnes att på en längre tid komma ifrån det närvarande oefterrättlighetstillståndet till någon, om än så ofullständig förbättring, egentligen hvilar på en förutsättning af bristande vilja hos regeringsmakJ ) Trenne föregående artiklar, se Aftonbladet för d. 43, 44 och 48 dennos.