rell. — i. besluten förekomma. dock icke ordalag, som utmärka, att man i det hela förkastat frihetsstraffen, om hvilka fastmer uti adelns och presteståndets beslut blifvit medgifvet, att de i :sednare tider. erhållit en vidsträcktare tillämpning; bvarföre man, i synnerhet hvad dem angick, önskat straffsystemets ordnande. Således, våra läsare, utgör grunden för det beslut, till hvilket, efter partiets påstående. regeringen, äfvensom lagberedringen, ovilkorligen böra lyssna, för att ställa sig detsamma till noga efterrättelse, icke annat än dels en motviljan, hvartill icke kunnat. uppgifvas något egentligt skäl, dels bristande kännedom om lagförslagets innehåll! Det är häri, som anledning saknas att vänta ändring vid en kommande riksdag. Hvilken artighet hafva icke senom :ett sådant räsonnemang nalionens ombud fått emottaga al deras justitieombudsman ? Misstroendet till frihetsstraffen (d. v. s. mot verkan af sådana straff, som förnämligast bestå i frihetens förlust) åberopas väl såsom skäl till nämnde motvilja mot förslaget; men detta misstroende måste förlora all betydelse, om man ihågkommer, stt äfven de två stånd, som formligen icke antagit förslaget, ändock vönskat straffsystemets ordnande, efter systemet för frihetsstraff. Fruktan för de kostnaler cellsystemet medförer, måste likaledes till stor del vara undanröjd hos dem, som önska rihetsstraffsystemet infördt. Beloppet af kostnaden för cellsystemet, ehuru betydligt, har efter all sannolikhet blifvit från partiets sida ulldeles öfverdrifvet uppgifvet, i ändamål att, senom den förespeglade summan, liksom med ett spöke af stora siffertal skrämma de missroende. Till den opartiske läsaren hemställes, om någon moralisk betydelse kan tillerkännas ett beslut, tillkommet i följd af saknad kännedom om ämnet i fråga, samt i öfrigt bygdt på så lösa ;runder, som de af hr Theorell anförda? Om, vid betraktande häraf, beslutets vigt betydligt örlorar och dess oföränderlighet med skäl kan ättas i fråga; huru mycket mindre afseende ör ej då deråt inrymmas, derest samma beslut nar sitt upphof förnämligast i och genom den vearbetning mot lagreformen, som, enligt hvad vi ofvan erinrat, vid förra riksdagens början örspordes och sedan af hr von Hartmansdorffs parti så nitiskt underhölls. Att denna reformråga var blott enpartisak, derom lemnar justitieombudsmannen sjelf vitsord, i det han yttrar: då det omtvistade lagförslagets värde genom idens -händelser blifvit en opinionsfråga, har let ej kunnat undgå att dela det öde, som pinionens föremål af alla slag hafva gemensamt,. Härvid tillägge vi endast, att för opinionens ledande i denna fråga förmärktes unler förra riksdagen icke något annat parti, i verksamhet, än det kring hr von Hartmanslorff anslutna. Det är således detta parti, som strafflagförslaget har att skylla för sin motgång, det öde, hvarmed hr Theorell så remskt hotar. (Forts. följer.)