rell. — i. besluten förekomma. dock icke orda-
lag, som utmärka, att man i det hela förka-
stat frihetsstraffen, om hvilka fastmer uti adelns
och presteståndets beslut blifvit medgifvet, att
de i :sednare tider. erhållit en vidsträcktare
tillämpning; bvarföre man, i synnerhet hvad
dem angick, önskat straffsystemets ordnande.
Således, våra läsare, utgör grunden för det
beslut, till hvilket, efter partiets påstående.
regeringen, äfvensom lagberedringen, ovilkor-
ligen böra lyssna, för att ställa sig detsamma
till noga efterrättelse, icke annat än dels en
motviljan, hvartill icke kunnat. uppgifvas nå-
got egentligt skäl, dels bristande kännedom om
lagförslagets innehåll! Det är häri, som an-
ledning saknas att vänta ändring vid en kom-
mande riksdag. Hvilken artighet hafva icke
senom :ett sådant räsonnemang nalionens om-
bud fått emottaga al deras justitieombudsman ?
Misstroendet till frihetsstraffen (d. v. s.
mot verkan af sådana straff, som förnämligast
bestå i frihetens förlust) åberopas väl såsom
skäl till nämnde motvilja mot förslaget; men
detta misstroende måste förlora all betydelse,
om man ihågkommer, stt äfven de två stånd,
som formligen icke antagit förslaget, ändock
vönskat straffsystemets ordnande, efter syste-
met för frihetsstraff. Fruktan för de kostna-
ler cellsystemet medförer, måste likaledes till
stor del vara undanröjd hos dem, som önska
rihetsstraffsystemet infördt. Beloppet af kost-
naden för cellsystemet, ehuru betydligt, har
efter all sannolikhet blifvit från partiets sida
ulldeles öfverdrifvet uppgifvet, i ändamål att,
senom den förespeglade summan, liksom med
ett spöke af stora siffertal skrämma de miss-
roende.
Till den opartiske läsaren hemställes, om
någon moralisk betydelse kan tillerkännas ett
beslut, tillkommet i följd af saknad kännedom
om ämnet i fråga, samt i öfrigt bygdt på så lösa
;runder, som de af hr Theorell anförda? Om,
vid betraktande häraf, beslutets vigt betydligt
örlorar och dess oföränderlighet med skäl kan
ättas i fråga; huru mycket mindre afseende
ör ej då deråt inrymmas, derest samma beslut
nar sitt upphof förnämligast i och genom den
vearbetning mot lagreformen, som, enligt hvad
vi ofvan erinrat, vid förra riksdagens början
örspordes och sedan af hr von Hartmansdorffs
parti så nitiskt underhölls. Att denna reform-
råga var blott enpartisak, derom lemnar justitie-
ombudsmannen sjelf vitsord, i det han yttrar:
då det omtvistade lagförslagets värde genom
idens -händelser blifvit en opinionsfråga, har
let ej kunnat undgå att dela det öde, som
pinionens föremål af alla slag hafva gemen-
samt,. Härvid tillägge vi endast, att för opi-
nionens ledande i denna fråga förmärktes un-
ler förra riksdagen icke något annat parti, i
verksamhet, än det kring hr von Hartmans-
lorff anslutna. Det är således detta parti,
som strafflagförslaget har att skylla för sin
motgång, det öde, hvarmed hr Theorell så
remskt hotar. (Forts. följer.)