OM RENHÅLLNINGEN 1 HUFVUDSTADEN Det är med tillfredssällelse man erfar, att fråga på allvar uppstått att åstadkomma en genomgripande förbättring af renhållningsanstallerna i hufvudstaden, såväl å gatorna, som inne i husen. En kommittå, bestående af vissa delegerade från drätselkommisionen, lär vara sysselsatt med detta för både det närvarande och framtiden, både på helsans och snygghetens vägnar så vigtiga ämne. Vid ett tillfälle sådant som detta erbjuder sig genast den anmärkningen, att en fullt nöjaktiz lösning af ett problem, sådant som detta, knappast låter tänka sig utan i sammanhang med en större tillgång på vatten inneihusen äfvensom för att kunna ofta skölja rännstenarna, än hvad de fleste för närvarande kunna bestå sig. Det vore derföre serdeles önskligt, om någon plan kunde uppgöras till en större vattenledning, på samma gång som fråga uppstår om hufvudstadens förseende med gaslysning. Sjelfva den senfärdighet, som i båda dessa hänseenden egt rum för Stockholm, kan nu åtminstone hafva den indirekta fördelen, att man under tiden i andra länder vunnit en rik och stadgad erfarenhet om bästa sättet att åstadkomma sådana anstalter; och den som kommer efter i dylika fall, kan alltid hafva den förmånen, att andra betalt lärpengarna. Vi äre ock förvissade, att en vattenledning härstädes, med rör under gatorna, från hvilka man sedan kunde ledå andra rör upp i husen, skulle inom en kort tid betala en riklig ränta på anläggningskapitalet, med en ganska ringa afgift från dem som begagnade vattnet; och den obetydliga kostnad, som det erfordrade att införskaffa nödiga underrättelser och kostnadsförslager från England i detta hänseende, kunde icke vara förlorad; hvarföre en annons härom, med något utsatt pris för den som kunde lemna sådana upplysningar af full tillförlitlighet, synes vara en lämplig åtgärd i närvarande ögonblick. En annan anstalt, al icke mindre vigt, och oberoende af den förra, vore anskaffandet af några flere allmänna brunnar, hvilkas antal, åtminstone på malmarne, för närvarande är otillräckligt, och gör att många enskilda husegare, som hafva brunnar i sina gårdar, nödgas underhålla dessa kostnadsfritt för grannarne, och icke kunna stänga sina portar utan att väcka klander för oginhet. Då man härifrån kommer till frågan om de egentliga renhållningsanstalterna, varseblir man genast, att dessa kunna indelas i två slag. Det ena är af sådan beskaffenhet, som icke erfordrar några nya eller serskilda kostnader,