Dbestar den sistlurliutna veckans nyneter. AHanl,
berättar i dag, att justitieministern v. Rinte-l,
len och utrikesministern grefve Arnim hafvaj,
inlemaat sina afskedsansökningar; men frågan
är on: de bifallas, ty man har svårt att åter-
besätta deras platser. Statsmän med talang, !,
och namn derför, äro i allmänhet sällsynta hos,
oss, och kronan kommer dessutom att hädan-j
efter mer än förut frukta för förbindelser med,
sådana ministrar. Män af karakter kan man
icke begagna; - några konstitutionella tänkesätt
kunna ej inlåtas i vårt kabinett; ty konungen
vill berrska och styra, och kamarillan vill om-
besörja de kuranta ärenderna. Hofvet efter-
trånar på det högsta kabinettets komplettering
med hr v. Bodelschwing, hvilken före revo-
lutionen skötte polisväldet i Preussen med så
stor vwvirtuositet; och i förra veckan var det
ganska nära att göra denne exminister från
den kristliga polisstaten till ministerpresident.
Konungen sjelf var så pickhågad derpå, att
han biott med möda kunde öfvertygas om
nödvändigheten att afvakta rätta stunden, hvil-
ken ännu ej vore fullkomligt inne. Men det
är mer än troligt att det snart kommer der-
bän; och om ej alla tecken bedraga, skall den
gamla dyn fullständigt sqvalpa tillsammans öf-
ver våra hufvuden.
Furstarne skola skicka sina fullmäktige till
Frankfurt, för att revidera tyska grundlagen ;
och stryka ut hvad som icke behagar dem.!.
Om parlamentet sätter sig deremot — och det
kommer att motsätta sig — så blir det upp-l.
löst och hemskickadt. Allmänna valrätten och,
det suspensiva veto äro två törnen på den ty-
ska grundlagens frihetsträd, hvilka mer än allt.
annat. väcka den furstliga afskyn. Den oktro-
jerade tyska grundlagen kommer att få en val-
rätt med census; och med detsamma är sig-
nalen gifven för upplösningen af preussiska
riksförsamlingen, hvilken utgått från allmänna
val utan census. Denna riksförsamling kom-
mer man då äfven att sända hem, samt sedan
att använda en ny vallag eller den oktrojerade!
tyska, för att få en annan kammare. Men un-
der tiden får man likväl alltjemt fortfara med
bajonnetterna och våldet, tills äfven dettal
ändtligen en gång ramlar.
I Berlin är allmänna sinnesstämningen dy-
ster och harmfull; afvisandet af tyska kronan
anses som en förbrytelse mot nationen; manl
inser ailmänt, att den endast blifvit begången
för att kunna smida tyska folket i nya bojor.
Vill man icke gripa till karrikaturernas för-
klaringsgrunder, så har man äfven svårt att
förklara det konungsliga skämtet vid den stora
middagen på Charlottenburg den 3 April,
samma dag som hans majestät förskjutit kej-
sarekronan. Man hade äfven inbjudit Frank-
furter-deputationen, hvilken var taktlös nog
att infinna sig, för att höra H. M. göra sig)
lustig öfver demokraterna och demokratien.
Emot demokrater
Hjel!pa blott soldater!,
rimmade han — och detta rön — tillade han
— vär det bästaaf hvad året 1848 frambragt.
Ombuden från Hessen, Braunschweig, Dessau
och Mecklenburg blefvo nådigst tillsporda, om
demokratien ännu grasserade hos dem lika!
starkt som förut, och om de icke hittat på nå-
got medel att tygla henne. Ombudet Beseler
fick af H. M. den frågan, huru H. M:ts herr
broder nuvarande regenten af Slesvig-Holstein!
befunne sig. Omedelbart derefter täcktes H.
M. dock berömma konungen af Danmark så-
som en charmant herre, hvilken han högak-
tade obeskrifligt, men hvars krigiska lystnad
bedröfvade honom på det djupaste.
På ett eller annat vis innehöllo konungens
sttranden till tyska folkets ombud, hvilka varit
så dumma att infinna sig på hans middag, ett
oupphörligt gyckel från början till slut med i
dem sjetfva, deras fullmäktigskap och deras
kommittent det tyska folket, dess önskningar
och rättsanspråk. Underrättelsen om dettal
gyckel väckte i Berlin den djupaste bestört-
ning, och i början till och med tvifvel, innan;
man hann få sammanstämmande intyg om verk-
ligheten. Folket sökte liksom trösta de tyska.
nationalombuden för kränkni: gen, genom dei
talrika och högljudda lefveropen samma afton;
och när de lemnade Berlin, omgåfvos deras
vagnar af en talrik folkskara, som högt ropade :
till dem, att det icke var Berlinarnes skull om
de icke blifvit bättre mottagna. Befolkningen
i Berlin är helt och hållet tysk till sina tän-:
kesätt: och mera nu, än någonsin förut. Folk- :
kammaren har i stor majoritet slutit sig till
Tysklands sak. Ministrarnes och hofvets miss-
dåd märkes så mycket bittrare, och klyftan
emellan Tysklands folk och styrelser visar sig.
så mycket djupare. Den sista veckans -hän-!
delser gåfvo åt framåtskridandet en ny stöt, :
bvars verkningar redan äro omisskännliga ; i
otvifvelaktigt gå vi snart vigtiga händelser till
mötes. j
I går inträffade här nyheten om det säll- i
samma krigsuppträdet i Eckernfördes hamn, då !
danska flottan miste två af sina bästa ochl.
största skepp, i en strid emot 12 kanoner.l.
Man förstår icke här hvilket vansinne som l:
kunde förleda danskarne att under en bäftig!:
östan våga sig in i en hamn, hvarur de icke:
kunde komma ut igen på annat vilkor, än att
de dessförinnan lyckats förstöra strandbatteri-!:
erna. Enligt de underrättelser vi fått här,l
var väl också detta afsigten, hvilken de trodde;
lätt kunna förverkligas. Men ni vet naturligt-:
vis redan, att de begge ångfarlygen, som i
nödfall skulle släpa ut Christian VIII och Ge-
fon ur hamnen, blefvo så redlösa genom det
23-pundiga ingångsbatteriets bombskott, att de:
knappast kunde rädda sig sjelfva, och måste
femna de äfven roderlösa segelskeppen åt sitt!:
öde. Detta var snart afzjordt, när batterierna:
äter öppnade sin korsande eld med glödande
kulor. Man väntar här stundligen underrät-
telse om tyska landtarmeens intåg i Jutland.!
Öfverbefälbafvaren, general von Priltwitz, är!
en kraftfull man, som vet att upprätthålla!:
ordning och lydnad inom den brokiga massan!