Dbestar den sistlurliutna veckans nyneter. AHanl, berättar i dag, att justitieministern v. Rinte-l, len och utrikesministern grefve Arnim hafvaj, inlemaat sina afskedsansökningar; men frågan är on: de bifallas, ty man har svårt att återbesätta deras platser. Statsmän med talang, !, och namn derför, äro i allmänhet sällsynta hos, oss, och kronan kommer dessutom att hädan-j efter mer än förut frukta för förbindelser med, sådana ministrar. Män af karakter kan man icke begagna; några konstitutionella tänkesätt kunna ej inlåtas i vårt kabinett; ty konungen vill berrska och styra, och kamarillan vill ombesörja de kuranta ärenderna. Hofvet eftertrånar på det högsta kabinettets komplettering med hr v. Bodelschwing, hvilken före revolutionen skötte polisväldet i Preussen med så stor vwvirtuositet; och i förra veckan var det ganska nära att göra denne exminister från den kristliga polisstaten till ministerpresident. Konungen sjelf var så pickhågad derpå, att han biott med möda kunde öfvertygas om nödvändigheten att afvakta rätta stunden, hvilken ännu ej vore fullkomligt inne. Men det är mer än troligt att det snart kommer derbän; och om ej alla tecken bedraga, skall den gamla dyn fullständigt sqvalpa tillsammans öfver våra hufvuden. Furstarne skola skicka sina fullmäktige till Frankfurt, för att revidera tyska grundlagen ; och stryka ut hvad som icke behagar dem.!. Om parlamentet sätter sig deremot — och det kommer att motsätta sig — så blir det upp-l. löst och hemskickadt. Allmänna valrätten och, det suspensiva veto äro två törnen på den tyska grundlagens frihetsträd, hvilka mer än allt. annat. väcka den furstliga afskyn. Den oktrojerade tyska grundlagen kommer att få en valrätt med census; och med detsamma är signalen gifven för upplösningen af preussiska riksförsamlingen, hvilken utgått från allmänna val utan census. Denna riksförsamling kommer man då äfven att sända hem, samt sedan att använda en ny vallag eller den oktrojerade! tyska, för att få en annan kammare. Men under tiden får man likväl alltjemt fortfara med bajonnetterna och våldet, tills äfven dettal ändtligen en gång ramlar. I Berlin är allmänna sinnesstämningen dyster och harmfull; afvisandet af tyska kronan anses som en förbrytelse mot nationen; manl inser ailmänt, att den endast blifvit begången för att kunna smida tyska folket i nya bojor. Vill man icke gripa till karrikaturernas förklaringsgrunder, så har man äfven svårt att förklara det konungsliga skämtet vid den stora middagen på Charlottenburg den 3 April, samma dag som hans majestät förskjutit kejsarekronan. Man hade äfven inbjudit Frankfurter-deputationen, hvilken var taktlös nog att infinna sig, för att höra H. M. göra sig) lustig öfver demokraterna och demokratien. Emot demokrater Hjel!pa blott soldater!, rimmade han — och detta rön — tillade han — vär det bästaaf hvad året 1848 frambragt. Ombuden från Hessen, Braunschweig, Dessau och Mecklenburg blefvo nådigst tillsporda, om demokratien ännu grasserade hos dem lika! starkt som förut, och om de icke hittat på något medel att tygla henne. Ombudet Beseler fick af H. M. den frågan, huru H. M:ts herr broder nuvarande regenten af Slesvig-Holstein! befunne sig. Omedelbart derefter täcktes H. M. dock berömma konungen af Danmark såsom en charmant herre, hvilken han högaktade obeskrifligt, men hvars krigiska lystnad bedröfvade honom på det djupaste. På ett eller annat vis innehöllo konungens sttranden till tyska folkets ombud, hvilka varit så dumma att infinna sig på hans middag, ett oupphörligt gyckel från början till slut med i dem sjetfva, deras fullmäktigskap och deras kommittent det tyska folket, dess önskningar och rättsanspråk. Underrättelsen om dettal gyckel väckte i Berlin den djupaste bestörtning, och i början till och med tvifvel, innan; man hann få sammanstämmande intyg om verkligheten. Folket sökte liksom trösta de tyska. nationalombuden för kränkni: gen, genom dei talrika och högljudda lefveropen samma afton; och när de lemnade Berlin, omgåfvos deras vagnar af en talrik folkskara, som högt ropade : till dem, att det icke var Berlinarnes skull om de icke blifvit bättre mottagna. Befolkningen i Berlin är helt och hållet tysk till sina tän-: kesätt: och mera nu, än någonsin förut. Folk: kammaren har i stor majoritet slutit sig till Tysklands sak. Ministrarnes och hofvets missdåd märkes så mycket bittrare, och klyftan emellan Tysklands folk och styrelser visar sig. så mycket djupare. Den sista veckans -hän-! delser gåfvo åt framåtskridandet en ny stöt, : bvars verkningar redan äro omisskännliga ; i otvifvelaktigt gå vi snart vigtiga händelser till mötes. j I går inträffade här nyheten om det sälli samma krigsuppträdet i Eckernfördes hamn, då ! danska flottan miste två af sina bästa ochl. största skepp, i en strid emot 12 kanoner.l. Man förstår icke här hvilket vansinne som l: kunde förleda danskarne att under en bäftig!: östan våga sig in i en hamn, hvarur de icke: kunde komma ut igen på annat vilkor, än att de dessförinnan lyckats förstöra strandbatteri-!: erna. Enligt de underrättelser vi fått här,l var väl också detta afsigten, hvilken de trodde; lätt kunna förverkligas. Men ni vet naturligt-: vis redan, att de begge ångfarlygen, som i nödfall skulle släpa ut Christian VIII och Gefon ur hamnen, blefvo så redlösa genom det 23-pundiga ingångsbatteriets bombskott, att de: knappast kunde rädda sig sjelfva, och måste femna de äfven roderlösa segelskeppen åt sitt!: öde. Detta var snart afzjordt, när batterierna: äter öppnade sin korsande eld med glödande kulor. Man väntar här stundligen underrättelse om tyska landtarmeens intåg i Jutland.! Öfverbefälbafvaren, general von Priltwitz, är! en kraftfull man, som vet att upprätthålla!: ordning och lydnad inom den brokiga massan!