Uti Öresundspostens följetong skrifver O. On. bref å la Demoustiertill doktor Wieselgren. Orwar Odd har, som man vet af gammalt, haft ett horn i sidan till det s. k. fromleriet, och öfverhufvud till all pietistisk exaltation, som han angriper med satirens gissel. Uti sitt bref till dr W., säger han nu att det påstås, att doktorn allt mer och mer uppträder på pastor Scotts methodistiska manr, fördömande all denna lifvets glädje. Det bör härvid anmärkas, att dr Wieselgren, med sin pietistiska riktning, uträttat mycket godt för sedligheten på de orter der han vistats, så att detta vida mer än uppväger vådan af de enstaka exempel, som möjligen kunde uppvisas att någon svag hjerna möjligen blifvit förryckt af doktorns läror. Det vore stor skada, om hr doktorns nit på den sednare tiden skulle urartat så till öfvedrift, alt det förvandlat honom till en fördömelsepredikant. Detta kan man, väl icke så precist taga på hyllan, i följd af Öresundspostens följetong. Emellertid har O. Op. här fått tillfälle till en liten glädtig, nätt och pikant, måhända något lättfärdig poetisk epistel till sin pastor. Se här ett utdrag, Man påstår bland annat att ni allimer och mera öppet träder upp på salig pastor Scotts maner med en lära, som förklarar sig fiendtlig mot all lifvets i och njutning, man kallar er redan methodist, st, och man säger — Ja Man säger att ni herr doktor! RE ljusets man, (är väl detta sann?) NE står på vippen att biilva en eldoch svafvel-predikant.