Roux Carbonel föreslår följande dagordning: Då
församlingen icke kan fälla något omdöme öfver för-
hållanden, som den endast ofuliständigt känner, så
remitterar den saken till ny pröfning af budgetsut-
skottet.
Denna motion antogs af nationalförsamlingen, en-
ligt hvad redan blifvit nämndt, med 360 röster mot
350.
Pen följande dagen den 3 April föreföll den märk-i:
liga debatt, under hyilken general Changarniers helal.
gage såsom chef för nationalgardet utströks utur in-
rikes budgeten. Såsom ett talande exempel på stri-
dens lifiighet och hetta, anföra vi följande episod:
Under framställningen af det olagliga i Changar-
niers dubbla befäl, uppläste Cremieux bland annat
en artikel af konstitutionen, som förbjuder verkstäl-
lande makten att på något sätt suspendera lagarnes
verkställande. Inrikes ministern hade nemligen ur-
skuldat sig dermed att nämnde befäl endast var
temporärt. En legamot af nationalförsamlingen ut-
ropade då:
pDer ha vi således en anledning till aktion mot
regeringen.
Leon Faucher: På ett par dagar har man nu
här fört ett formligt krig mot verkställande mak-
t.n... (Häftigt afbrott).
Talrika röster: Till ordning, till ordning!
En röst: Ja, till ordning! Man har aldrig sett
exempel på ett dylikt cyniskt oväsende! (Häftig
rörelse.)
En annan röst: Jag yrkar, ait man måtte kallas
ll ordning, ty det här går för långt! (Ja, ja!).
Efter2en paus börjar Lon Faucker åter att tala
med allvar och eftertryck: Gifven icke mina ord
en annan betydelse, än de hafya... (Nå, än sen
då! Tyst! Vänta litet, så få vi höra! Tssst!)
Mina herrar! Bet är omöjligt att tala... (Nytt
afbrott). Hvart enda ett af mina ord afbrytes af
larm. (Så mycket bättre! Så mycket bättre!) Olyc-
kan är att lagen är ofullständig och otydlig, och
behöfver förklaring... (Larm och knot). -
Inrikes ministern fortsätter med hög röst sitt tal
midt under oväsendet, och påstår att representan-
terna i detta fall icke äga rätt att genomdrifya sin
förklaring emot den verkställande maktens. ..(Afbrott.)
Diverse röster: Ni är tapper!... Ganska tapper!
Leon Faucher: Hr Ledru Rollin beklagade sig, att
hafva blifvit afbruten af mig, och jag kan icke sjelf,
jag som är minister... (Allmänt skrik).
En röst. Och en sädan minister sen! (Skratt och
gyckel.)
Låon Faucher. Jag vill dock be, att icke bli
afbruten vid hvarje yttrad mening... Hvad säger
jag?... Vid hvart enda ord!... (Det är edert eget
felt... Ja, ja!) Viljen j respektera talarestolens
frihet?
En röst. Vill ni, hr inrikesminister Lton Fau-
cher, respektera konstitutionen? (Bra, mycket bra!)
Ieon Faucher. Regeringen är lika angelägen
som församlingen att låta ett anormalt tillstånd upp-
höra, och så snart som den allmänna säkerheten ...
Dessa sista ord af inrikesministern emottogos af
ett alldeles förfärligt larm. I allmänhet anmärka
franska tidningar, att man aldrig i Paris varit vittne
till ett sådant larm oci: oväsende, som nu nästan
dagligen uppstår i nationalförsamlingen, så snart nu-
varande inrikesministern kommer fram på tribunen.
Resultatet af denna stormiga debatt hafva vi förut
omnämnt, nemligen at hela det för general Chan-
garnier bestämda gage af 50,000 fr. utströks utur
inrikesbudgeten. Detta beslut fattades med den icke
obetydliga pluraliteten af 364 röster mot 304. Å
andra sidan berättas, att Changarniers vänner ämna
öppna en nationalsubskription, för att gifva genera-
len ersättning för hans gage. Ett rykte att Chan-
garnier ämnar draga sig tillbaka och nedlägga sitt
befäl, bekräftas icke.
ITALIEN.
Entusiasmen i Palermo efter uppsägningen
af vapenhvilan med Neapel beskrifves af åsyna
vittnen såsom alldeles utomordentlig. Den 17
på morgonen hade deputeradekammaren ipro-
cession och med musik gått ut till Palermos
befästningar, dit följd af folket som sjöng
Med Bourbonens hufvud skall jag kasta boll
Och med hans ben skall jag på trumma slå.
Refrängen till denna visa var:
Vi skola segra eller dö.
Processionen gick, under det folket ropade
krig! krig! och klappade händerna, ut till Ma-
rino, der munkar, prester och fruntimmer ar-
betade. , Klockan 2 kom musik dit, och folk
af alla klasser dansade tillsammans; denna fest
slutades dermed att en prest, buren på ar-
marne af folket, förbannade konungen af Nea-
pel, under åskor af bifall. På aftonen åter-
vände massan, sjungande Bellinis aria: Skönt
är att möta döden, när man kämpar för fri-
heten,. Sednare illuminerades allmänt. Den
18 inkommo mer än 410,000 personer från
Monreale, Bagheira, m. fl. orter, åtföljda af
sina prester, och sjungande: krig, krig, bort
med Bourbonerna! De hade med sig proviant
och vägrade mottaga de rationer, staten er-
bjöd dem. Parlamentets uppmaning till fol-
ket att resa sig i massa har blifvit efterföljd
med den största entusiasm. Finansministerr
har begärt ytterligare ett lån af en million uns.
Samma patriotiska anda har visat sig öfver-
allt i Messina, Termini, Castroreale, Girgenti.
Catana, Marsala. Man har på alla dessa stäl
len nedrifvit konungens af Neapel proklama-
tion till Sicilianerne.
Öns reguliera armå (oberäknadt nationalgar-
det) utgör 150,000 man, som icke äro väl di
sciplinerade, men beslutsamma och lifvade fö
sin sak. Det höres på foiket, att det icke
skulle sky sicilianska aftonsångens förnyande
TI armeen finnas redan 800 fransmän och mec
tvenne ångfregatter väntades 3,000 man fran
ska och schweiziska rekryter. Alla täfla at
försträcka skattkammaren medel. Den gamle
och erfarne franske generalen Frobriant hal
höocta militärhafälot