Hund Li 10.—2,14V.Nu finnas väl äfven ibland adelsoch embetsmännen personer af demokratiska åsigter; men å den andra sidan kan man taga för lika gifvet, att ungefär ett motsvarande antal af de rikare bönderna, brukspatronerna och ståndspersonerna skulle sluta sig mera till de konservativa; och det lindrigaste eller liberalaste, som kan antagas i detta hänseende, är, att dessa båda fraktioner, inom hvardera af de nyssnämnda fördelningarne, väga jemnt upp emot hvarandra, helst det väl snarare är sannolikt, att det konservativa elementet i det hänseendet blefve rådande. De båda ofvanupptagna summorna: 3,626 å ena, och 2,770 å andra sidan, kunna således efter all anledning anses såsom riktiga mätare öfverbufvud på den mest utsträckta proportion man kan antaga emellan en liberal minoritet å ena och en konservativ majoritet å andra sidan inom öfra valafdelningen. Ville derföre vi nu räsonnera lika med skriftens författare, så skulle vi säga: den högre val-afdelningen på landet kan, om den vill, tillsätta alla sina ledamöter i den aristokratiskt konservativa andan. Och i sanning synas anledningarna till ett sådant antagande härvid mingfaldigt öfverväga den likartade förmodan skriftens författare framställt å andra sidan, emedan de aristokratiska nyanserna alltid lättare kunna koalisera sig, än de radikala: det har alla tiders erfarenhet visat. Men vi vilje låta skriftens författare åtnjuta samma förmån, som vi sjelfve begärt, eller att afräkna en minoritet, och upptaga denna 50 procent högre än förhållandet visat sig på de sednare åren inom adeln och presteståndet i medeltal, eller närmast öfver en fjerdedel. Af den öfre afdelningens ledamöter skulle man då kunna räkna 13 på den liberala sidan och 37 på den motsatta. Det är sannt, att allt detta icke kan förutsägas med absolut visshet; men det hemställes dock, om proportionen icke är den frikostigaste som kan antagas? Nu komma vi till städernas afdelning. Här har den större förmögenheten, såsom förut är sagdt, en sådan öfvervigt, att en rik husegare eller näringsidkare förmår lika mycket i röster, som 64 af de minst beskattade; och det vore således icke oväntadt, om det demokratiska elementet der skulle ligga betydligt under. Men med afseende på de rikares fåtalighet i jemförelse med de mindre förmögnes, medan de förre i allmänhet stå på samma linea med embetsoch tjenstemannaklassen, som i flera städer ensam är öfvervägande, anse vi det vara ganska rundt tilltaget, om man förutsätter, att antalet af städernas representanter, enligt den nya vallagen, kommer att dela sig lika emellan högra och venstra sidan, emellan de radikala och demokratiska nyanserna å ena, samt de aristokratiska, konservativa och grå å den andra. Häraf skulle då följande summariska resultat uppstå för valen till den andra kammaren ifrån de särskilda afdelningarne: Venstra sidan. Högra sidan. Lägre val-afdelningen å landet 47. 23. Högre d:o d:o 43. 37, Städerna . ........ ses 15. 15. Summa 75. 73. Efter denna beräkning skulle således åsigterna hos den andra kammarens ledamöter vara jemt lika delade, när desse komma till riksdagen, med sina kommittenters önskningar och instruktioner i friskt minne; och vi lemna sedermera derhän huru pass svårt det skulle vara att i en sådan, otvifvelaktigt med ett icke ringa antal embetsmän uppblandad kammare, bearbeta 2 eller 3 svagare naturer derhän, att äfven derstädes en temligen konstant majoritet kunde erhållas för liberala anslag men emot liberala reformer i lagstiftningen, hvilka sednare till en del hvila på erkännandet af åtskilliga den rena humanitetens grundsatser, som ännu mötas af många fördemar från den stora mängden. Så mycket om andra kammaren. Vi komma nu till första kammaren, som skulle bestå af 120 ledamöter, och tillsättas genom en valnämnd af 30 ledamöter för hvarje län, bland hvilka 12 utses af hvardera valafdelningen på landet och ifrån 3 till 6 af städerna. Här bör man först ihågkomma den famösa 31 8 i förslaget, angående valbarhelen till första kammaren, enligt hvilken endast personer med stor förmögenhet, embetsmän af regemenstofficersembete eller tromansoch rådsvärdighet, kyrkoherdar i första klassen m. m., jemte alla högre civila och militära dignitärer och biskopar, äfvensom slutligen de, som förut i 3:ne riksdagar varit ledamöter af andra kammaren, kunna inkomma i denna del af representationen, dit de inväljas för 9 år (såvida nemligen icke ZA:delar af röstantalet skulle förena sig om att välja någon, som står utom dessa valbestämmelser). — Vi vilja emedlertid äfven här antaga, att resultatet icke skall blifva kompakt eller uteslutande konservativt. Men det oaktadt måste nyssnämnda valbarhetsbestämmelse här blifva af så stort inflytande och bearbetningarna för att erhålla röster till ledamot i de för längre tid utsedda valnämnderne derjemte blifva så starka, att man, när dessa båda saker sammanläggas, omöjligt synes kunna antaga att mer än en fjerdedel af den första kammaren kan komma att tillhöra den venstra eller demokratiska sidan; hvilket ändock är ganska högt räknadt och en vida större proportion, än denna sida intager hos den nuvarande adeln:och presteståndet, oaktadt tjenstemannaelementet inom riddarhuset för närvarande har en vida mera demokratisk uppblandning, än första kammaren skulle få enligt valbarhetsföreskrifterna, och icke allenast alla kyrkoherdar, utan äfven komministrar nu kunna inväljas i presteståndet, då deremot endast kyrkoherdar af förota Llacecon cAmMm Nästan Utan undantag 411.