Hund Li 10.—2,14V.-
Nu finnas väl äfven ibland adels- och em-
betsmännen personer af demokratiska åsigter;
men å den andra sidan kan man taga för lika
gifvet, att ungefär ett motsvarande antal af de
rikare bönderna, brukspatronerna och stånds-
personerna skulle sluta sig mera till de kon-
servativa; och det lindrigaste eller liberalaste,
som kan antagas i detta hänseende, är, att
dessa båda fraktioner, inom hvardera af de
nyssnämnda fördelningarne, väga jemnt upp
emot hvarandra, helst det väl snarare är san-
nolikt, att det konservativa elementet i det
hänseendet blefve rådande. De båda ofvan-
upptagna summorna: 3,626 å ena, och 2,770
å andra sidan, kunna således efter all anled-
ning anses såsom riktiga mätare öfverbufvud
på den mest utsträckta proportion man kan
antaga emellan en liberal minoritet å ena och
en konservativ majoritet å andra sidan inom
öfra valafdelningen. Ville derföre vi nu rä-
sonnera lika med skriftens författare, så skulle
vi säga: den högre val-afdelningen på landet
kan, om den vill, tillsätta alla sina ledamöter
i den aristokratiskt konservativa andan. Och
i sanning synas anledningarna till ett sådant
antagande härvid mingfaldigt öfverväga den
likartade förmodan skriftens författare fram-
ställt å andra sidan, emedan de aristokratiska
nyanserna alltid lättare kunna koalisera sig, än
de radikala: det har alla tiders erfarenhet visat.
Men vi vilje låta skriftens författare åtnjuta
samma förmån, som vi sjelfve begärt, eller att
afräkna en minoritet, och upptaga denna 50
procent högre än förhållandet visat sig på de
sednare åren inom adeln och presteståndet i
medeltal, eller närmast öfver en fjerdedel.
Af den öfre afdelningens ledamöter skulle
man då kunna räkna 13 på den liberala sidan
och 37 på den motsatta. Det är sannt, att
allt detta icke kan förutsägas med absolut
visshet; men det hemställes dock, om propor-
tionen icke är den frikostigaste som kan an-
tagas?
Nu komma vi till städernas afdelning. Här
har den större förmögenheten, såsom förut är
sagdt, en sådan öfvervigt, att en rik husegare
eller näringsidkare förmår lika mycket i rö-
ster, som 64 af de minst beskattade; och det
vore således icke oväntadt, om det demokra-
tiska elementet der skulle ligga betydligt un-
der. Men med afseende på de rikares fåtalig-
het i jemförelse med de mindre förmögnes,
medan de förre i allmänhet stå på samma li-
nea med embets- och tjenstemannaklassen, som
i flera städer ensam är öfvervägande, anse vi
det vara ganska rundt tilltaget, om man för-
utsätter, att antalet af städernas representan-
ter, enligt den nya vallagen, kommer att dela
sig lika emellan högra och venstra sidan, emel-
lan de radikala och demokratiska nyanserna å
ena, samt de aristokratiska, konservativa och
grå å den andra. Häraf skulle då följande
summariska resultat uppstå för valen till den
andra kammaren ifrån de särskilda afdelnin-
garne:
Venstra sidan. Högra sidan.
Lägre val-afdelningen å landet 47. 23.
Högre d:o d:o 43. 37,
Städerna . ........ ses 15. 15.
Summa 75. 73.
Efter denna beräkning skulle således åsig-
terna hos den andra kammarens ledamöter
vara jemt lika delade, när desse komma till riks-
dagen, med sina kommittenters önskningar och
instruktioner i friskt minne; och vi lemna se-
dermera derhän huru pass svårt det skulle
vara att i en sådan, otvifvelaktigt med ett
icke ringa antal embetsmän uppblandad kam-
mare, bearbeta 2 eller 3 svagare naturer der-
hän, att äfven derstädes en temligen konstant
majoritet kunde erhållas för liberala anslag
men emot liberala reformer i lagstiftningen,
hvilka sednare till en del hvila på erkännan-
det af åtskilliga den rena humanitetens grund-
satser, som ännu mötas af många fördemar
från den stora mängden.
Så mycket om andra kammaren.
Vi komma nu till första kammaren, som
skulle bestå af 120 ledamöter, och tillsättas
genom en valnämnd af 30 ledamöter för hvarje
län, bland hvilka 12 utses af hvardera valaf-
delningen på landet och ifrån 3 till 6 af stä-
derna. Här bör man först ihågkomma den fa-
mösa 31 8 i förslaget, angående valbarhelen
till första kammaren, enligt hvilken endast
personer med stor förmögenhet, embetsmän af
regemenstofficersembete eller tromans- och
rådsvärdighet, kyrkoherdar i första klassen m.
m., jemte alla högre civila och militära digni-
tärer och biskopar, äfvensom slutligen de, som
förut i 3:ne riksdagar varit ledamöter af an-
dra kammaren, kunna inkomma i denna del
af representationen, dit de inväljas för 9 år
(såvida nemligen icke ZA:delar af röstantalet
skulle förena sig om att välja någon, som står
utom dessa valbestämmelser). — Vi vilja emed-
lertid äfven här antaga, att resultatet icke
skall blifva kompakt eller uteslutande konser-
vativt. Men det oaktadt måste nyssnämnda
valbarhetsbestämmelse här blifva af så stort
inflytande och bearbetningarna för att erhålla
röster till ledamot i de för längre tid ut-
sedda valnämnderne derjemte blifva så starka,
att man, när dessa båda saker sammanläggas,
omöjligt synes kunna antaga att mer än en
fjerdedel af den första kammaren kan komma
att tillhöra den venstra eller demokratiska si-
dan; hvilket ändock är ganska högt räknadt
och en vida större proportion, än denna sida
intager hos den nuvarande adeln:och preste-
ståndet, oaktadt tjenstemannaelementet inom
riddarhuset för närvarande har en vida mera
demokratisk uppblandning, än första kamma-
ren skulle få enligt valbarhetsföreskrifterna,
och icke allenast alla kyrkoherdar, utan äf-
ven komministrar nu kunna inväljas i preste-
ståndet, då deremot endast kyrkoherdar af
förota Llacecon cAmMm Nästan Utan undantag 411.