kammaren redan hade prorogerat sig till i morgon och blott för mottagandet af noten blifvit sammankallad till utomordentlig sittning, så påstod den yttersta högern, att många ledamöter af kammaren redan lemnat staden och att församlingen icke mera vore kompetent att fatta beslut. Vid samma tid lemnades salen af yttersta högern sjelf, för att gifva sin förklaring nödigt eftertryck. Emedlertid fordrade de qvarblifvande upprop och flere derunder ankommande ville komma in utifrån. Då tillspärrade ledamöterna af yttersta högern ingångarne för att icke insläppa någon. Synnerligen nämnas grefve York, von Manteuffel, bankdirektör Hansemann, geh. kommercerådet Beer och kommercerådet Kupfer, hvilka med ifver åtogo sig dörrvaktaresysslan. De ankommande ville likväl icke låta afvisa sig och ett sådant helvetesspektakel uppstod utanför dörrarne, att till och med förhandlingen inne i sittningssalen stördes deraf. Det ska!l till och med hafva kommit till handgemäng. Deputeraderna Hesse och Fischer störtade våldsamt in i salen och den sednare i så retad sinnesstämning, att han genast skaffade sin ovilja luft, genom högt anförda besvär. Presidesten sökte lugna honom, och det slutade uppropet, som visade att församlingen var för fåtalig, ändade skandalen., Correspondenzblatt berättar om händelsen, att Fischer, som gått ut för att förmå högern att åter inträda, knappast börjat sina föreställningar innan grefve York grep honom vid bröstet och stötte honom tillkaka, samt slungade sin hopkramade handske i ansigtet på honom. Man fick derefter höra rop i sittningssalen, sådana som troligen aldrig blifvit yttrade i någon parlamentarisk församling, och Fischer sjelf instörtade under det att han skrek högt om npojkstreckn. Sådant händer i bildningens och förmögenhetens kammare i Berlin, under det man grufvar sig öfver häftigheten i den folkvalda Frankfurterförsamlingen. Enligt underrättelser både från Hamburg och Berlin vet man att riksförsamlingen i Frankfurt prorcgerat sig till d. 11 April. KRIGSTEATERN I UNGERN. Officiell bekräftelse om ryssarnes och österrikarnes återtåg från Siebenbärgen. Fästningen Arad tagen med storm af insurgenterna. Jellachich återvänder till Pesth efter misslyckade operationer. Insurgenterna hafva vunnil ett område af 300 qvadratmil.! De kejserliga armeerna inskränka sig till defensiven. Sjelfva de ministeriella Wienerbladen uppstämma nu korus af jämmerrop öfver det Siebenbärgska fälttågets bedröfliga utgång för Österrikarne. Den för sina segerhymner så beryktade Die Presse har nu slagit an en helt annan ton och meddelar den 3:dje April följande underrättelser från krigsteatern i Siebenbäörgen: Just nyss erhålla vi ur tillförlitliga källor den förtviflandsfulla underrättelsen, att alla berättelser om ryska förstärkningars inryckande och om Bems, samt hans horders nederlag voro diktade. Puchner som 15 timmar för sent anlände utanför det brinnande Hermannpstadt, vände sig genast med sin kår till Kronstadt, den sista af rebellerna ännu obesatta sachsiska stad i Siebenbärger. Afskuren från de stora ammunitionsförrådeniHermannstadt,kroppsligt sjuk och försvagad, till sinnet förkrossad genom den bedröfliga hjelplösheten af sin belägenhet, har Puchner nedlagt kommandot och nhegifvit sig till Wallachiet. Fältmarskalklöjtnanterna Pfersmann och Gedeon, samt generalmajor Schurtter hafva dragit tig tillbaka till Wallachiet, och endast genaralmajor Kalliani var qvar i Siebenbärgen. Ryssarne i Kronstadt hade blott ammunition för en dag och förklarade sig vilja bortskjuta denna på fienden, men derefter återvända till Wallachiet. Deras tross hade redan förut dit afgått. Bem phade således nästan hela landet i besittning och lagade sig till att besätta Kronstadt, den sista plats, der den kejserliga fanan svajar. Vi måste bereda oss att se mot denna rika fa vi 7 b E f L noch blomstrande stad, med nära 30,000 inne-l: vånare, förnyade de vandaliska grymheter, som drabbat Hermannstadt. Och sedan fyra måna-l. der kunde detta dock förutses ! General Bem har till Kossuth afgifvit följande rapporter öfver sina sednaste framgångar och sin ställning: 4 4:0 Högqvarter : Hermannstadt den 43 Mare. I min skrifvelse af den 45 dennes hade jag äran meddela, att jag sändt en kår mot bergspasset Vöröstorny (Rothentburm), för att afskära kommunika-P tionen med Wallachiet. Denna kår kunde dock ej framtränga långt, emedan hela österrikiska hären stod vid Frek och således blott genom en bergsrygg var åtskiljd från passet samt mina trupper vid fram! ryckande derigenom voro hotade i flanken. Jag harl emedlertid på en omväg bemäktigat mig detta pass,! och skall ej blott veta försvara det, utan tillika tillhakatränga fienden mot Kronstadt, derifrån han blott med stor möda kan gå öfver Karpaterna, om hanl söker fly till Wallachiet, Denna operation skall jag redan i dag börja. — I går hafva de våra ånyo tillfångatagit en stabsofticer, öfverste Kapet. De tvenne kort förut tillfångatagne stabsofficerarne äro öfverstelöjtnant Berger och major Teichbert. — Eröfringen af Hermannstadt var för oss af ett oskattbart värde, emedan vi tagit i byte ett stort vapenförråd, och afskurit fiendens lifsnerv.o — 2:0o Hufvudqvarter Vöröstorny (Rothenthurm) den 46 Mars. Min operation i går till ryssarnes tillbakaträngande från Rothenthurm-passet har krönts af så lycklig framgång, att vi ännu denna natt kl. 41 kastat ryssarne ur deras position. Den 435 Mars, folkfrihetens födelsedag, kunde ej firas värdigare. I eftermiddags kl. 5 hafva ryssarne hals öfver hufvud gripit till flykten. Fyra österrikiska generaler, Puchner, Pharsmann, Gräser och Jowich, hafva med tre kompanier flyktat till Wallachiet. Rothenthurmerpasset har jag sjelf sorgfålligt rekognoscerat och träffat sådana anstalter, att ryssarne här svårligen kunna intränga. En annan del af min armåt har jag utskickat till österrikarnes förföljande, hvilka, enligt krigsfångars utsago, modlösa och i förvirring vända sig mot Kronstadt. Jag hoppas inom 3å 4 dagar taga denna stad, hvarigenom de österrikiska trup