kammaren redan hade prorogerat sig till i
morgon och blott för mottagandet af noten
blifvit sammankallad till utomordentlig sitt-
ning, så påstod den yttersta högern, att
många ledamöter af kammaren redan lemnat
staden och att församlingen icke mera vore
kompetent att fatta beslut. Vid samma tid
lemnades salen af yttersta högern sjelf, för
att gifva sin förklaring nödigt eftertryck. Emed-
lertid fordrade de qvarblifvande upprop och
flere derunder ankommande ville komma in
utifrån. Då tillspärrade ledamöterna af ytter-
sta högern ingångarne för att icke insläppa
någon. Synnerligen nämnas grefve York, von
Manteuffel, bankdirektör Hansemann, geh. kom-
mercerådet Beer och kommercerådet Kupfer,
hvilka med ifver åtogo sig dörrvaktaresysslan.
De ankommande ville likväl icke låta afvisa
sig och ett sådant helvetesspektakel uppstod
utanför dörrarne, att till och med förhandlin-
gen inne i sittningssalen stördes deraf. Det
ska!l till och med hafva kommit till handge-
mäng. Deputeraderna Hesse och Fischer stör-
tade våldsamt in i salen och den sednare i
så retad sinnesstämning, att han genast skaf-
fade sin ovilja luft, genom högt anförda be-
svär. Presidesten sökte lugna honom, och det
slutade uppropet, som visade att församlingen
var för fåtalig, ändade skandalen.,
Correspondenzblatt berättar om händelsen, att
Fischer, som gått ut för att förmå högern att
åter inträda, knappast börjat sina föreställnin-
gar innan grefve York grep honom vid bröstet
och stötte honom tillkaka, samt slungade sin
hopkramade handske i ansigtet på honom. Man
fick derefter höra rop i sittningssalen, sådana
som troligen aldrig blifvit yttrade i någon
parlamentarisk församling, och Fischer sjelf in-
störtade under det att han skrek högt om
npojkstreckn.
Sådant händer i bildningens och förmögen-
hetens kammare i Berlin, under det man gruf-
var sig öfver häftigheten i den folkvalda Frank-
furterförsamlingen.
Enligt underrättelser både från Hamburg
och Berlin vet man att riksförsamlingen i
Frankfurt prorcgerat sig till d. 11 April.
KRIGSTEATERN I UNGERN.
Officiell bekräftelse om ryssarnes och österri-
karnes återtåg från Siebenbärgen.
Fästningen Arad tagen med storm af insurgen-
terna. Jellachich återvänder till Pesth efter
misslyckade operationer. Insurgenterna haf-
va vunnil ett område af 300 qvadratmil.!
De kejserliga armeerna inskränka sig till
defensiven.
Sjelfva de ministeriella Wienerbladen upp-
stämma nu korus af jämmerrop öfver det Sie-
benbärgska fälttågets bedröfliga utgång för Öster-
rikarne. Den för sina segerhymner så berykta-
de Die Presse har nu slagit an en helt annan
ton och meddelar den 3:dje April följande un-
derrättelser från krigsteatern i Siebenbäörgen:
Just nyss erhålla vi ur tillförlitliga källor
den förtviflandsfulla underrättelsen, att alla
berättelser om ryska förstärkningars inryckan-
de och om Bems, samt hans horders neder-
lag voro diktade. Puchner som 15 timmar för
sent anlände utanför det brinnande Hermann-
pstadt, vände sig genast med sin kår till Kronstadt,
den sista af rebellerna ännu obesatta sachsi-
ska stad i Siebenbärger. Afskuren från de sto-
ra ammunitionsförrådeniHermannstadt,kropps-
ligt sjuk och försvagad, till sinnet förkrossad
genom den bedröfliga hjelplösheten af sin be-
lägenhet, har Puchner nedlagt kommandot och
nhegifvit sig till Wallachiet. Fältmarskalklöjt-
nanterna Pfersmann och Gedeon, samt general-
major Schurtter hafva dragit tig tillbaka till
Wallachiet, och endast genaralmajor Kalliani
var qvar i Siebenbärgen. Ryssarne i Kron-
stadt hade blott ammunition för en dag och
förklarade sig vilja bortskjuta denna på fien-
den, men derefter återvända till Wallachiet.
Deras tross hade redan förut dit afgått. Bem
phade således nästan hela landet i besittning
och lagade sig till att besätta Kronstadt, den
sista plats, der den kejserliga fanan svajar.
Vi måste bereda oss att se mot denna rika
fa
vi
7
b
E
f
L
noch blomstrande stad, med nära 30,000 inne-l:
vånare, förnyade de vandaliska grymheter, som
drabbat Hermannstadt. Och sedan fyra måna-l.
der kunde detta dock förutses !
General Bem har till Kossuth afgifvit föl-
jande rapporter öfver sina sednaste framgångar
och sin ställning:
4
4:0 Högqvarter : Hermannstadt den 43 Mare.
I min skrifvelse af den 45 dennes hade jag äran
meddela, att jag sändt en kår mot bergspasset Vör-
östorny (Rothentburm), för att afskära kommunika-P
tionen med Wallachiet. Denna kår kunde dock ej
framtränga långt, emedan hela österrikiska hären
stod vid Frek och således blott genom en bergsrygg
var åtskiljd från passet samt mina trupper vid fram-
!
ryckande derigenom voro hotade i flanken. Jag harl
emedlertid på en omväg bemäktigat mig detta pass,!
och skall ej blott veta försvara det, utan tillika till-
hakatränga fienden mot Kronstadt, derifrån han blott
med stor möda kan gå öfver Karpaterna, om hanl
söker fly till Wallachiet, Denna operation skall jag
redan i dag börja. — I går hafva de våra ånyo till-
fångatagit en stabsofticer, öfverste Kapet. De tvenne
kort förut tillfångatagne stabsofficerarne äro öfverste-
löjtnant Berger och major Teichbert. — Eröfringen
af Hermannstadt var för oss af ett oskattbart värde,
emedan vi tagit i byte ett stort vapenförråd, och
afskurit fiendens lifsnerv.o — 2:0o Hufvudqvarter
Vöröstorny (Rothenthurm) den 46 Mars. Min ope-
ration i går till ryssarnes tillbakaträngande från Ro-
thenthurm-passet har krönts af så lycklig fram-
gång, att vi ännu denna natt kl. 41 kastat ryssarne
ur deras position. Den 435 Mars, folkfrihetens fö-
delsedag, kunde ej firas värdigare. I eftermiddags
kl. 5 hafva ryssarne hals öfver hufvud gripit till
flykten. Fyra österrikiska generaler, Puchner,
Pharsmann, Gräser och Jowich, hafva med tre
kompanier flyktat till Wallachiet. Rothenthurmer-
passet har jag sjelf sorgfålligt rekognoscerat och träf-
fat sådana anstalter, att ryssarne här svårligen kunna
intränga. En annan del af min armåt har jag ut-
skickat till österrikarnes förföljande, hvilka, enligt
krigsfångars utsago, modlösa och i förvirring vända
sig mot Kronstadt. Jag hoppas inom 3å 4 dagar
taga denna stad, hvarigenom de österrikiska trup-